28 februari 2019

Heldag i Sapporo

Frukosten nere på Hotel Clubby är väl ingen sensation, men man kan i alla fall få sig en omelett. Det roliga är att de gör i ordning den med hjälp av pinnar. Det ser väldigt avancerat ut.


Annars är det mest japansk mat med soppor och gröt plus lite fiskar så klart.



Efter frukosten gav vi oss ut på stan. När vi var nästan framme vid stationen mitt i centrum så kom vi till "vårt" Shabu-shabu ställe där vi gick ner för att reservera bord. De öppnade dock inte förrän fem så vi fick be hotellet om hjälp med att reservera igen.



Vi har bara hittat restauranger som ligger nere i källaren. Ha ha!




Som alltid när vi går omkring någonstans i världen så tycker vi det är kul att titta på mataffärer. Allt i Japan är så perfekt. Kolla bara på hur de säljer tomater. I burkar med rosa silkespapper..!



Vi hittade ett varuhus dit vi blivit rekommenderade att gå för att hitta sakéburkar. På åttonde våningen låg Tokyo Hands - ett helt våningsplan med ALLT man kan tänka sig. Vi skrattade gott åt när vi såg en stor låda med en ölmaskin mitt ibland alla spel...



Hittade de här leksakerna med hög igenkänningsfaktor. Vi övervägde starkt att köpa den stora krokodilen till barnen, men lite stor att ta med. Både den lilla krokodilen och hunden brevid finns fortfarande hemma i Lerum. Barnen fick dem av en av våra leverantörer från Hongkong när barnen var små.




Det fanns också en hel hyllsektion med plastmat. Man kunde köpa hårspännen, magneter och annat.



Och så där, mitt ibland allt annat, hittade vi våra sakélådor. Bilder kommer längre ner hur de används. Det gäller att samla på sig roliga saker från världens alla hörn.




Nöjda promenerade vi vidare. Vi hittade även sparkling saké som vi fått på Langkawi och här. Det kan blandas med grapefruktjucie. Det blev ett par flaskor med i bagaget hem.




Nu var det dags för lunch och vi gick till franska Paul´s där vi ätit en gång tidigare.




Mycket trevligt och gott ställe att ta en fika på. Det finns på flera platser i världen.




Det blev mackor, juice och varm choklad. Deras choklad är helt otrolig. Den smakar som om de smält riktig choklad och använt som bas med lite mjölk i. Definitivt den godaste vi druckit.




Efter lunchen var vi redo för en liten sightseeingrunda. Det verkar inte finnas jättemycket att se här. Vi passerade det här klocktornet som är en av topp fem på listan.


TV-tornet var också på listan. Misstänkt likt Eiffeltornet fast mycket mindre.



När vi var klara med dessa två hade det blivit sen eftermiddag och vi drog oss hemåt. Jag hittade en rolig affär där allt kostade 10 kronor och där fick Michi syn på snygga små skifferplattor som är lite oregelbundna där man kan lägga små förrätter på. Några sådana fick komma med hem. Det blev sedan samma runda som igår med en kaffe och sedan en liten öl.



Här är en bild på vårt hotellrum. Vi hade fått japanska bäddar som är nere på golvet. De var rätt hårda, men det tycker jag bara är skönt.



På kvällen gick vi iväg till Shabu-Shabustället. Roligt att se Ann mitt bland alla japanska tecken för olika namn på skylten för reserverade bord.




En lycklig man över att ha fått komma tillbaka hit.




Lamm-, fläsk- och nötkött i tunna skivor kom in för att läggas i den kokande buljongen.




Vi beställde också in varsin saké och här är en sakélåda. De kommer in med en gigantisk flaska och häller upp saké så att det svämmar över ner i boxen. När man druckit upp sitt glas så tar man och tömmer innehållet i lådan tillbaka i glaset. Tur att saké innehåller betydligt mindre alkohol än svensk vodka.



När vi var klara med middagen gick vi till Hotel Gracery alldeles nära stationen. Tripadvisor hade skrivit att det fanns en restaurang här där man kunde prova vin och ost från Hokkaido och det lät ju spännande. Men... vilket kasst ställe. Fniss! Tio plastbord och en person fanns där inne. När vi frågade efter ost så fick de dyka ner någonstans och leta. Vi var väl de första på flera månader som frågade efter detta.



Vilka enorma ostbitar vi fick in.... Vi gick rätt snabbt därifrån.




Vi försökte istället hitta ett annat ställe och gick till en skybar brevid stationen också. Först fick vi höra att det var en seating charge. Så beställde vi en öl och en cosmopolitan. Drinken serverades i typ ett snapsglas. För dessa två och sittavgiften så kostade det 4500 yen vilket motsvarar ungefär 370 kronor. Helt galet.



Vi fick i alla fall bra utsikt över Sapporo.



På vägen hem hittade vi en vanlig pub istället. Mer normala priser och varsin öl. Det blev riktig barhopping idag och ändå var vi väl hemma vid halvtolv.




En riktigt rolig dag i Sapporo. I morgon drar vi vidare till Otaru. Nytt ställe, det blir spännande!

27 februari 2019

Mot Sapporo

Fick bilder från Ahlia idag, som städar åt oss på Langkawi. Hennes son har gift sig nu och vi var bjudna till bröllopet. Tyvärr var vi ju iväg och reste.





Idag var det dags att lämna Tomamu och åka vidare till Sapporo. Kate kom och vinkade hejdå.




Det var så fint och snöigt längs med vägarna när vi åkte tillbaka. Likt Sverige!




Vi blev avsläppta vid inrikeshallen på Chitose flygplats. Då var det nästan dags för lunch och vi tog en japansk rätt med fläskkött, ris och currysås.




Så roligt här för alla rätter finns på display... i plast!



Allt är fräscht här, så även toaletterna. Här finns till och med barnsäten så man inte skall behöva sätta ner barnen på golvet.



Som alltid blev det en bild på en skylt. Man undrar varför det aldrig är någon som korrläser.



Efter lunchen tog vi tåget in till Sapporo, en färd på cirka 40 minuter.



Vi checkade in på Hotel Clubby, där vi bott en gång tidigare. Nu fick vi rum 520. Jättefint och stort rum. Michi ville vila lite så jag gick ut en sväng. I shoppingcentret, Factory, mitt emot hade de fortfarande juldekorationer kvar.



Hittade en inredningsaffär och gick in. Tyckte allt såg så snyggt ut på håll och det var inte så konstigt. Det visade sig att nästan allt var skandinavisk design. Elsa Beskow samsades med Lisa Larsson och Mumintrollen.





Efter ett tag satte jag mig och tog en kaffe och rätt som det var när jag tittade upp stod Michi i kön och köpte kaffe till sig. Han hade sett mig på håll och smugit in. Efteråt gick vi till det lilla hål-i-väggen stället med japansk öl som vi hittade för ett par år sedan. Det finns tio stolar bara!





När det var dags för middag hade hotellet hjälpt oss att boka Teppanyaki San San som jag hittat på Tripadvisor. Vad vi skrattade när vi kom fram. Det är tur att man har rest en del och klarar av de flesta situationer. Vi fick åka ner i källaren och leta oss fram i gångar där nere innan vi hittade den här intetsägande dörren.




Ingen i personalen kunde engelska och vi kan ju ingen japanska så det blev google translate.



Vi fick en japansk meny med bilder och kunde scanna texten med Google translate så att vi såg vad det stod på engelska.



Vi beställde in mat och även ett vin från Hokkaido. Det var väl ok...




Även denna restaurang var väldigt liten men vi hade lyckats få bord framför kocken.




Han gjorde bland annat en omelett där han hade äggsmeten i en plastflaska och sprutade ut en fyrkant som sedan stektes med grönsaker.




Allt lades upp superfint och smakade jättebra!




Det blev även lite flambering av köttet vi beställt in. Kyparen kom till och med fram med en karta över Hokkaido där han visade varifrån de olika köttbitarna kom.



Här kollar Michi in baren inför betalning.



När vi satt och åt så började de helt plötsligt spela Happy Birthday och kom in med en kaka med tomtebloss till ett bord med tre kvinnor. Hon som fyllde år undrade var vi kom ifrån och när hon hörde att vi var från Sverige klappade hon förtjust i händerna. Kvinnan brevid mig på bilden bodde nämligen i Göteborg där hennes man jobbade som lärare på Göteborgs Universitet. Helt galet! Världen är sååååå liten.



När vi skulle hem så promenerade vi en sväng men hoppade sedan in i en taxi och sade vårt hotellnamn. Taxichauffören sade ja och körde oss till fel hotell. Vi upprepade hotellnamnet och han sade ja igen. Fel hotell en gång till. Tredje gången blev det rätt, men taxinotan hade blivit rätt hög nu. Vi tyckte ju det kändes lite fel då han sagt att han visste var hotellet var varje gång. Hur skulle det gå nu? När vi stannade framför vårt hotell sade han: No money! Det kändes ju helfel och Michi sträckte fram summan vi betalt när vi åkte in till stan. Han vägrade ta emot dem. Michi insisterade igen men utan resultat. Chauffören hade förlorat ansiktet och kompenserade oss nu med en gratis resa. Vilken fantastisk man och vilken avslutning på kvällen, Ett minne att bevara!