Stoppad av malaysisk polis

I tisdags, den 1 september, fick jag för första gången visa mitt malaysiska körkort för trafikpolisen här. Var på väg till 1 Utama Shopping Centre och pratade i telefon med Maria H. När jag svängde rung hörnan vid Ikea så var det en gigantisk trafikkontroll upprättad. Väste "Polis" till Maria, stängde av telefonen och kastade snabbt in den under kjolen då jag inte nådde handväskan.

Polisen vinkade in mig till kanten och bad att få se körkortet och sade sedan "Du pratade i mobilen". Det var ju inte mycket att neka till... När jag satt där så började det ringa under min kjol. Lite pinsamt! Det var Maria som inte uppfattat att jag sagt "polis" och ringde upp igen. Det var lite pinsamt att plocka fram mobilen från under kjolen, men polisen bara skrattade och sade att nu kunde jag ju prata för nu stod jag ju still.

Så frågade han om jag ville ha böter. Jag undrade stilla vad det fanns för alternativ. Tidigare gav man alltid polisen 50 ringgit, dvs drygt 100 kronor, men nu har de blivit striktare med mutor och polisen är tillsagd att anmäla alla som försöker lämna en muta, så därför vågar man inte föreslå det längre.

Polisen sade ingenting utan frågade ännu en gång om jag verkligen ville ha böter och undrade samtidigt hur länge jag bott här och om jag pratade malaysiska. För första gången nekade jag till att kunna språket. Kände inte riktigt att det var läge att prata malaysiska nu.

Helt plötsligt började han prata om vår bil och att den var fin. Körde vår lilla tvåsitsiga bil. Fick då en snilleblixt och berättade att den var köpt av Mahatirs (förre premiärministerns) fru. Tänkte att polisen skulle tro att vi hade bra kontakter i Malaysia. Bilen var visserligen hennes, men vi köpte den ju via TD 2000.

Helt plötsligt tittade polisen på mig och sade att det vore ju synd med böter och att jag denna gång kunde slippa undan med en varning. Jag log mitt bredaste, gjorde honnör och sade "Thank you, Sir" och körde snabbt och fint därifrån. Ett spännande möte med malaysiska myndigheter!

Anna till Langkawi

Fredag till söndag, 27-29 augusti, har Anna varit iväg själv med sina kompisar på en resa för första gången. De var sju personer som reste tillsammans. Tjejerna var Anna, Kim och Laila och killarna var John, Linus, Nick och Brandon.

Kims pappa skjutsade ut dem till flygplatsen LCCT, vilket kändes skönt eftersom taxichaufförerna är så trötta nu under Ramadan. Flyget gick kvart i åtta och en timme senare landade de på Langkawi och åkte till hotell Malibest Resort.

Eftersom de landade sent blev det en sen middag och de gick till restaurang Papa´s som ligger alldeles nära Sun Café. Med tanke på hur sociala hela gänget är, dröjde det inte länge förrän de satt och pratade med ägaren till stället och fick rabatt på maten.

Efter en sen natt på stranden vaknade de och åt frukost vid halvåtta och bestämde sig för att ta en båt och göra lite "island-hopping". Tror att tjejerna insåg att killarna inte skulle vilja ligga på en strand, men genom att ta med dem ut på en ö, så hade killarna inget val.

Anna, Laila och Kim var i alla fall väldigt nöjda över att få vara i solen. Först blev de avsläppta vid en strand med massor av turister, men så bad de att få åka vidare och kom till en lite mindre paradisö.

Efter en dags slappande i solen och några röda näsor och axlar var det dags att åka hem till hotellet igen.

Denna andra och sista kväll var det dags för "finmiddag" och det bar av till Lighthouse. Vita dukar och fin mat, men borden och fötterna i sanden. Middagen var jättelyckad, men dyr, 70 ringgit. Det var lika mycket de betalt var för hotellrummen för två nätter!

Här är Kim, John, Anna, Linus, Laila, Nick och Brandon i solnedgången vid Lighthouse. Nästa dag lämnade de hotellet för att ta flyget tillbaka halvfyra. Alla sju kom hem och såg helt överlyckliga ut och de verkar ha haft det precis hur roligt som helst! De var de väl värda med tanke på hur tuff skolan är. Lite morötter behövs :o)