Vi anländer till Maafushivaru

Resan mellan Doha och Male blev rätt skumpig. Aldrig särskilt roligt. Det var skönt när vi landade efter fyra timmar. I Male var det helt hysteriskt. Planen fick släppa av sina passagerare med tio minuters mellanrum. När man sedan kom in i byggnaden för att gå genom passkontrollen var det ett litet rum med säkert femhundra personer som stod som packade sillar i oorganiserade köer. Inga rep, inga avstånd. Social distance var ett skämt. När vi väl var igenom så fick vi vänta länge på väskorna. Tror de kom 2,5 timme efter det att planet landat. Utanför mötte vi Nur och då gick allt snabbt och på en halvtimme hade vi checkat in igen, blivit av med väskorna, varit i en lounge och var redo för ett sjöflygplan.

Så häftigt att gå ut på en brygga för att flyga vidare.

Här låser de inte in piloterna som på de stora planen, Tvärtom är det helt öppet och man ser allt de gör.

Lite läskigt är det att flyga med dem för man flyger halvhögt. Man kan fortfarande få lite svindelkänsla. Atollerna ligger som pärlband nedanför en med jämna mellanrum. Här ser vi Maafushivaru där vi skall bo en vecka.

Man får kliva ur planet på en liten guppande ponton och vänta med sina väskor på att en båt skall komma för att hämta upp en.

Vi skulle få vänta en halvtimme på våra rum så vi gick direkt till stranden och tog lunch. Vi var nästan lite vimmelkantiga efter att ha sovit max två timmar under hela natten.

Vilket hus vi hade bokat!!! Två våningar med sovrum uppe och ner. Hur fint som helst!

Anna och Erik hade fixat champagne som tack för resan och hotellet hade också lämnat en flaska prosecco. Nu kan vi mysa ett par kvällar!

Utsikten från vår altan går inte att klaga på...

Efter en siesta på en timme gick Michi till gymmet och jag tog mig en promenad runt ön. Det tar max 20 minuter att gå runt den.

Det finns många roliga byggnader och restauranger.

Halv sju blev det champagne på vår terrass. Annas kompis Nur bor också på ön den här veckan och firade med oss.

Så var det dags för en strandpromenad bort till restaurant Cielo.

Hela stranden var fylld med sittpuffar och ljus. Så otroligt vackert!

Det fick bli en drink på stranden också innan maten.

På Cielo hade vi fått bord på övervåningen med fin utsikt och väldigt god mat.

Det här kommer bli en vecka fylld med precis det vi behöver - lugn och ro. Datorn kommer bara att användas för bloggen. Nu skall vi stressa ner efter ett år med visum, lockdown, tester och stress. Så underbart det skall bli. Önskar att Fredrik hade kunnat komma med också, men det kommer att bli fler resor.