Fredrik och jag möts på KLIA

Det har regnat lite här på Langkawi också. Igår kväll när jag gick och lade mig brakade världens åskoväder lös och det var riktigt maffigt att stå på balkongen och se blixtarna lysa upp himlen med täta mellanrum. Med tanken på hur himlen såg ut idag så verkade regnet inte vara över.

Vid ett lämnade jag huset efter att ha träffat Aliah som hjälper oss att städa. Det kändes så roligt för vi gick runt och tittade på allt som har hänt sedan sist och pratade bara malaysiska. Känner att det börjar lossna mer och mer. Härligt! Åkte så iväg för att tanka hyrbilen och de två närmaste mackarna var stängda. Kom så till Petronas vid flygplatsen och det var fem bilar i kö till varje pump. Konstigt! Planet var sedan försenat 45 minuter, men det var Fredriks också. 

Måste erkänna att det var väldigt skönt att Fredrik meddelat att han var sen, för när jag kollade hans plan på en tavla på KLIA och såg "delayed" med Malaysian Airlines så fick jag lite obehagskänslor. Det är inte utan att man dagligen går och tänker på MH 370 och vad som har hänt med planet. Inga delar är hittade i havet, ingen vet mer idag än vad man gjorde 8 mars och allt är så konstigt. Man lider verkligen med de anhöriga som inte kan gå vidare med att sörja, utan måste pendla mellan hopp och förtvivlan...

I KL vräkte regnet ner, något vi är väldigt tacksamma för. Vattenransoneringen går nu in på sin andra månad med två dagar vatten på, två dagar vatten av.

Mysigt att vara hemma tillsammans igen. Pratade lite med Anna på telefon och allt var bra med henne även om det väl var lite tomt nu när pappa Michi hade åkt.