Städning och packning påbörjas

På Langkawi har Michi satt killarna i arbete. Det går inte bara att sola, vara ute på internet eller åka till stranden. Den nya gräsklipparen som Michi var och hämtade igår kom nu till användning och Matteo fick klippt framsidan.

De övriga killarna tilldelades alla fröpåsar vi hade med från Sverige och fröerna planterades i murens alla hål på baksidan.

Det blev ett lagarbete där en gjorde hål i jorden, nästa lade i ett frö och den tredje täpppte igen. Snabbt gick det!

Efteråt var de väl värda allt slappande de bara ville. Tur vi har många madrasser!

Anna och jag var duktiga på vårt håll. Jag började med att angripa köket som jag inte tror var rent ens när Anna och Paige flyttade in. Fläktfilter rengjordes och de var hur feta som helst...

Vi gjorde också rent under alla skåp. Det satt skivor för som man fick plocka bort och där under kan det inte ha varit rengjort på flera år, men nu glänste det!

När vi hållit på hela förmiddagen kände vi att vi var väl värda lite lunch och tog tunnelbanan in till Sol igen. Det är verkligen vackert på torget nu jämfört med när jag var här i januari. Nu blommar det överallt och folk sitter ut med glassar i händerna och njuter av värmen.

Vi bestämde oss för Lateral igen på Plaza de Santa Ana och en liten cerveza con limon till maten. Den här restaurangen är en av Annas favoriter och den bästa lunchrestaurangen jag varit på här.

Vi provade lite nya saker idag som bland annat kantarellfyllda små crepes. De tapas de har här är lite modernarna och inte bara de traditionella man hittar överallt annars.

Kyparen blev så förtjust i Anna så vi kunde inte annat än skratta. När vi bad honom ta kort ville han gärna att Anna skulle skicka det till honom, helst med sitt telefonnummer. Maybe not...

Hela torget var fullspäckat med folk som var ute och åt lunch.

När vi ätit klart åkte vi tillbaka till Cuatro Caminos, hållplatsen närmast Anna. Vi gjorde ett stopp i Carrefour där jag lagrade upp med lite manchego-ost och goda korvar att ta med hem till Sverige.

Jag gick sedan hem och fortsatte städningen, medan Anna gick iväg och träffade en portugisisk tjej hon lärt känna på skolan. Nu var det dags för en sista fika. Väl hemma igen var det dags att köra igång ordentligt med packningen. Det gällde ju att veta att vi fick ner allt i väskorna!

På kvällen hade Anna bokat in oss på en restaurang som hette Palacio Cibeles och som låg i den här fantastiska byggnaden i Madrids bankkvarter.

Vi satt högt uppe under takåsarna och hade hela Madrid för våra fötter. En helt fantastisk utsikt, dessutom i solnedgång!

När mörkret började sänka sig slogs röda och gröna lampor på för att belysa byggnaden. Kanske mindre snyggt...

Så här vackert var det när natten föll på.

Maten på restaurangen och vår kypare lämnade tyvärr lite övrigt att önska. Menyn var väldigt speciell med lite knepiga maträtter. Anna frågade om hon kunde få potatismos till sitt kött. Moset kom in när hon redan ätit upp sitt kött. När hon frågade fick hon till svar att det tog åtta minuter längre tid att göra. Jag beställde en irish coffee och fick till slut säga till en annan servitör då vår egen aldrig lyckades få in det. Detta till rätt höga priser också. Tror det är bättre att bara gå till barterrassen de har här.

Nu var sista natten i Madrid över och vi åkte hem och satt och snackade och hade det riktigt mysigt. Nu är ett kapitel i Annas liv över för denna gång. Hon har varit splittrad på fyra länder nu och någonstans tror jag att hon tycker det är rätt skönt att dra ner det till tre.