Halloween i Hijauan

Fredagen började med Swea styrelsemöte hemma hos Lena Bergman-Holm och med var Jeanette, Jennifer, Lena, Charlotte, Anna, Ann-Sofie, Jenny och Mica. Eftermötet åkte jag direkt till BodyTone där jag bokat in en dansklass. När jag kom dit var jag den enda som var på plats så jag fick välja vilket pass jag ville köra. Valde då Bodysculpt som jag inte testat förut. En låt  = en muskelgrupp! Går väl an med låren och ryggen, men en hel låt med triceps kan ju ta kål på en fullständigt... Känner det lite här och var i kroppen nu :)

Ägnade sedan resten av fredagen med att göra klart delårsbokslutet per 2011-09-30 för Swea Asien så att vi är ute i god tid för en gångs skull och fick iväg det till Mita i Hongkong och Kerstin i Perth som är med i finanskommittén. Skönt att få undan allt innan gästerna kommer!

På kvällen var Anna och Fredrik på semi-formal dans med skolan. Jag var hemma och väntade på en anstormning av Halloweenbarn.

Management på vårt condo hade gått ut och frågat om man ville ta emot barn som kom för bus eller godis och vi hade sagt ja. Var sedan på Cold Storage och laddade upp med lite godis. Vid halvniotiden på kvällen ringde det på och en hel hord av barn stod utanför. Så söta och glada. Vi blev inte rädda alls :)

På Pulau Carey med Swea

I torsdags var det en fullspäckad dag som började med en Swea-aktivitet. För ett tag sedan hade vi Reita, kvinnan till vänster på bilden, hos oss på morgon och hon höll då föredrag om Malaysias ursprungsbefolkning, orang asli. Nu åkte vi på en utflykt till Pulay Carey för att göra ett besök i en orang asli by. Det var en dryg timme att köra från KL på allt mindre vägar, men till slut hittade vi fram. Kvinnan i blått är ansvarig för kvinnogruppen som gör korgar m.m. som säljs för att försörja byn.

Vi började med en rundvandring för att se hur det ser ut och vad de gör. Några män gör träsniderier. En mask tar cirka en månad att göra och kostar mellan 500 och 1.000 ringgit. Det är inga stora pengar de drar in.

Vi forsatte sedan med en liten promenad in i djungeln för att besöka ett ancestor house, eller spirit house. Orang asli är inte muslimer utan tror mer på trädandar och förfäders andar. Det var väldigt blött ute för det hade varit stora skyfall dagen innan. Ändå ingenting jämfört med Bangkok just nu.

Vi blev också visade palmfrukter, som man sedan gör palmolja av. En mycket stor industri i Malaysia. Detta bolaget hade dessutom lagt beslag på stora marker som egentligen hör till orang asli, men som alla minoritetsbefolkningar i världen har de få rättigheter och blir lätt överkörda.

Så kom vi till detta lilla ancestor house.

Nästa stopp på vår promenad var en verkstad där de gjorde olika skulpturer och masker i trä.

Vi lyckades samla hela gruppen med 15 Sweor med gäster, samt några av de lokala kvinnorna på bild.

Det var otroligt varmt och när vi kom tillbaka till starten var det dags för lite fika. Vi var några som hade haft med oss kakor och byn bjöd på te och sedan hade vi frågestund. De var väldigt intresserade av Sveriges orang asli, dvs samerna, men även av relationer, giftermål och barn och hur det funkar i Sverige.

Här är lite av de produkter de tillverkar.

Vi fick även se och prova på hur man viker olika blad för att det skall bli så här fint!

En äldre kvinna i byn, som inte talade engelska, satt med och tittade på alla oss vitnäsor som invaderat byn.

Flera köpte små saker av blad kvinnorna vikt. Väldigt dyrt, 2 rm styck...

Innan färden vände åter mot KL var det dags att få lite lunch i magen. Alldeles vid en stor flod låg en restaurant som vi fått tips om skulle vara väldigt bra.

Det blev ångkokt fisk, kyckling med mango, friterat ris och mycket annat. Som alltid på en riktigt lokal restaurant var det väldigt välsmakande. Mörka moln tornade upp sig och hela himlen laddade ur med en riktig åskskur. Det gick knappt att prata med varandra, eftersom restaurangen hade plåttak, men det var väldigt mäktigt!

Jag var sedan tvungen att sticka lite tidigare för att köra tillbaka till KL och vara i tid till min konversationskurs i franska. Denna gång var vi tre. En singaporekines som var väldigt duktig och en malaykines som jag för mitt liv inte kunde förstå ett ord av vad han sade. Vi diskuterade skolsystem, vilket var intressant när vi kommer från så olika länder.


Halvåtta var det sedan dags för bokklubb hos Jessika. Denna kväll var vi sju tjejer som samlades.

Först blev det middag och mycket prat och därefter byte av böcker. Fick med mig flera nya böcker hem att läsa och snart kommer Michi med lite böcker från Sverige också. Underbart!

Anna och jag har myskväll

Det är tisdag kväll och här sitter Anna och jag på Souled Out och äter middag. Fredrik sov över hos Mike tillsammans med flera andra kompisar för onsdagen var ledig dag på grund av den indiska högtiden Deepavali.

Veckan har varit tuff för Anna, för hennes Art-lärare verkar ha fått totalt fel på hjärnan. Står och skriker på eleverna i klassrummet så att spottet flyger, visar upp enskilda elevers arbeten inför klassen, kallar det för första klassens skräp och drämmer ner dem i skrivbordet. Anna har varit riktigt ledsen och måste gå till skolan och ha Art varannan dag. Nästa vecka är det Parent Teacher conferences och då skall jag ta ett litet snack med honom och fråga vad som händer... Nu fick vi en liten tjejkväll i alla fall och hade jättemysigt.


Onsdagen blev en hel dag framför datorn då jag äntligen sammanställde utvärderingen Gunilla och jag jobbat med. Alla 93 svaren blev klara så att vi kunde redovisa resultatet. Skönt att kunna lägga en sak bakom sig. Nu är det bara delar av ekonomin kvar och där ligger bollen hos Swea International just nu, så nu är det bara att vänta. Försöker röja bland alla papper och uppgifter innan Madeleine kommer på söndag för då vill jag bara vara ledig och umgås!!!

Fredrik och jag i Jakarta, 20 - 23 oktober, del 2

Lördag morgon åkte Fredrik med Alex till skolan för att vara med och titta när Alex spelade final i fotboll. Veronica skulle iväg på ett möte och släppte av mig i ett shoppingcenter som hette Grand Indonesia. Hon hade tipsat om en affär som hette Alun-Alun som var en affär med typiskt indonesist hantverk m.m. och där kunde man botanisera i timmar. Hittade en hörna med kryddor och mat som var extra rolig. Efter ett par timmar blev jag upphämtad igen och vi åkte till en utställning med indonesiskt hantverk som pågick denna helgen. Det var spännande att se och det var framför allt tyger  med olika sorters batikmönster som såldes från olika delar av landet. Vissa otroligt vackra!

Hemma igen tog vi oss en kopp te. Veronica hade roliga bollar man stoppade i hett vatten och som sedan vecklade ut sig till en blomma. Pappa och jag hade sett något liknande när vi var i Beijing. Bilden gör den inte riktigt rättvisa.

Det blev också juice av en frukt som hette soursop som jag aldrig sett tidigare!

Var tvungen att fota lite inne i deras hus. Det här är entrén. Veronica är väldigt duktig på dekoration och jobbar även med detta ute i shoppingcenter m.m. och det märktes!

På söndagen, vår sista dag, tvingade vi våra kära söner att vara med på lite bilder. Inte så jättepopulärt...

Vi packade våra väskor och tog med oss bagaget när vi åkte in till stan. Vi åkte in till samma shopping center som jag var i igår alldeles vid Thamrin Square, mitt i centrum.

Här gick vi sedan till en restaurant som hette Marché. Ett jätteroligt koncept med mängder av olika stationer, med olika typer av mat som man gick runt och köpte med deras "kreditkort". 

Först var vi tvungna att gå runt och kolla in allting. När jag promenerade runt där kom en tjej fram till mig och frågade om inte jag bodde i Malaysia. Det visade sig att vi gått på samma gym och att hon nu för två veckor sedan flyttat till Jakarta. Världen är liten!

Pastan såg god ut och jag bestämde mig för en Carbonara. Den serverades dock med beef bacon här, precis som i Malaysia.

Allt såg väldigt fräscht ut!

Fredrik fastnade för en Caesarsallad. Inte helt ovanligt :)

Det fanns också ett juicestånd med alla möjliga färskpressade juicer. Allt var väldigt gott! När vi sedan lämnade restaurangen fick vi lämna fram våra "kreditkort" och sedan betala. Smidigt system. Vi gick sedan ner till Alun-Alun igen. Igår köpte jag två vykort, men när jag kom hem så låg bara ett i kassen. De var hur hjälpsamma som helst och det var bara att ta ett nytt kort. Så enkelt funkar det inte i KL...

Med tanke på att det tog 2,5 timme att åka från flygplatsen i torsdags så åkte jag och Fredrik ut med lite marginal och var ute strax innan fyra, för idag var det knappt någon trafik alls. Planet skulle lyfta 18.50. Väl ute på flygplatsen möttes vi av beskedet att planet var tre timmar försenat från Amsterdam och skulle inte gå förrän 22.05. Det hade ju varit käckt om de kunde skickat sms eller mail om detta så hade vi kunnat komma till flygplatsen lite senare... Vi hittade i alla fall en lounge vi kunde gå in i för 30 RM per person och hade då tillgång till wifi och kunde sitta lite bekvämt.

Klockan ett landade vi sedan på KLIA och var inte hemma förrän efter två. Fredrik hade dessutom en läxa att göra, som i och för sig gick snabbt, men jag var inte i säng förrän efter tre. Anna var redan hemma och låg och snusade i sin säng, så jag fick tyst smyga in och pussa lite på henne. Det var en trött familj som pallrade sig upp måndag morgon.

Fredrik och jag i Jakarta, 20 - 23 oktober

Med Michi i Sverige och Anna i Dallas så passade Fredrik och jag på att åka över till Jakarta och hälsa på hans kompis Alex från torsdag till söndag. Vi flög med KLM. Samma plan som vi brukar komma med från Amsterdam, gör bara ett stopp i KL för att sedan flyga vidare till Jakarta. Vi flög från KLIA torsdag eftermiddag klockan 16.20.

Veronika, Alex mamma, hade erbjudit även mig att bo hemma hos dem. Vi kände inte varandra jätteväl, mer än att killarna alltid varit bra kompisar och det har varit roligt denna helgen att se hur en bekantskap kan utvecklas till vänskap. Vi har haft en fantastiskt rolig och trevlig helg! 


Redan innan vi kom hade vi hört talas om trafiken i Jakarta och det var precis som man hört, hur mycket köer som helst. Det tog oss nog 2,5 timme att komma hem från flygplatsen till Pondok Indah där de bor.

Nästa dag åkte Veronika och jag med när Niklas åkte till jobbet för att ta en sväng runt i stan. Vårt första stopp var Monas, monumen nasional, med sitt höga torn där man kan åka upp.

Vi tog hissen ända upp och fick en fantastisk utsikt över Jakarta. En mycket modernare stad än vad jag trodde.

Fredrik hade stannat hemma på morgonen, så efter stadsrundturen åkte vi hem och hämtade honom för att sedan åka och besöka skolan som Alex och Oscar går på.

Det var en enorm skola med 2,500 elever och fantastiska faciliteter. Idrottsplatser i mängder, flera pooler, klätterväggar, ett par matsalar m.m.

I skolan här betalar man inte med pengar som på MKIS utan barnen har som ett kreditkort och vid matsalen fanns dessa automater där man kunde fylla på korten med pengar.

Skolan hade en enorm säkerhet och Fredrik fick inte följa med Alex. När man skulle in fanns det stora vägspärrar som fälldes ner när man var godkänd.

Från skolan åkte vi sedan vidare till en mataffär som kallades Ranch Market. De hade ett väldigt roligt koncept och det var att inne i affären fanns flera små stånd som sålde mat och man kunde gå runt och välja och beställa och sedan äta inne i butiken. Det var dessutom väldigt gott!

Veronica tog sedan med oss på något typiskt indonesiskt, som inte finns här i Malaysia. Det kallades för cream bath. Vi gick till en frisör och gick igenom en liten procedur. Först tvättades håret, därefter blandades olika oljor och krämer med vitaminer för håret och allt masserades in under en kvart. Man fick sedan sitta med krämerna i ett tag och fick under tiden massage för axlar, nacke, armar och händer. Underbart. Fredrik tog dessutom fotreflexologi. När man suttit en dryg halvtimme tvättades håret igen och blåstes. Detta till det facila priset av ca 70 kronor per person!

På kvällen åkte Fredrik iväg med Alex till ett shoppingcenter där de träffade några kompisar och åt middag. Jag och Veronica åkte till Pondok Indah Mall, PIM, där vi gjorde manikyr och pedikyr. Tala om lyxig dag!

Så här snygga blev vi :)

När vi var klara kom Niklas med Oscar och hans kusin och vi gick och åt middag på en sushirestaurant.

Det har verkligen varit en fullspäckad dag inlindad i mycket lyx och flärd till nästan ingen kostnad alls! Det är roligt här med valutan för den har hur många nollor som helst. 100,000 rupies motsvarar ca 80 kronor. På många ställen är en sådan sedel för stor att betala med så jag fick växla till mig mindre valörer där det gick. Det var ungefär som i Malaysia där en taxichaufför inte kan växla 50 ringgit...