Det är allt lyxigt att ha ett kontor på Langkawi. Att kunna sitta här och blicka ut över pool och palmer innan man återvänder till siffrorna. Bättre än vårt pyttelilla rum i Almaspuri där man knappt får plats med ett papper brevid sig...
Under lunchen gick vi upp på berget - och denna gång utan att stanna. Jag var uppe på precis under tjugo minuter, men Michi har nästan varit nere på sexton när han går själv. Imponerande!
Skönt att man har sällskap i alla fall. Tror Shadow är tröttast under resten av dagen.
När det var dags för middag åkte vi ner till Cocos. Det har flyttat sedan vi var där för flera år sedan och ligger nu nere vid havet ganska nära flygplatsen. Menyn är rätt begränsat, men det var roligt att komma tillbaka och säga hej till ägarna och kyparen igen.
Det blir så lätt att man alltid går till samma restauranger. Nu var det åtminstone fem år sedan vi var på den här...
Idag blev det skönsång för pappa också - när han var på Ica och handlade. Fniss. Roligt att fira honom även om vi inte kan vara på plats. Vi skickade en blombukett från familjen så får vi fira mer när vi kommer hem igen.
