Anette Atterström till Malaysia

Söndag, den 14 november, landade Anette Atterström här i KL. Vi bodde här tillsammans under vårt första 1,5 år och det var Anette som först lärde mig göra pärlhalsband. En vana hon alltid hade då, och som hon tänkte fortsätta med här nu, var att dricka kaffe klockan tio. Hon hade nu berättat för Jeanette att hon tänkte ta taxi från flygplatsen direkt till Coffee Bean i Mont Kiara.

Karin, Robert, Jeanette, Anders, Jeanetts väninna Anita, Gunilla och jag var där och väntade på henne när hon kom och det blev ett glatt återseende.

På kvällen kom Michi hem med två väskor fullastade. Det var som rena julafton. Svenskt godis, lakrits framför allt, olika kryddor inför julen, en julkokbok och julklappar från Nilsons som vi får lägga på vänt. Det var Kalle Anka-böcker till Fredrik, hallonsylt till Anna och en svensk bok till mig. Stackars Michi hade lyckats knäcka till ryggen när han reste. Får nog gå till kiropraktorn imorgon. Det blev mysig middag med pasta på balkongen.

En vanlig vecka i Malaysia, 8-14 november

Denna veckan har Michi varit bortrest och kommer tillbaka på söndag. På måndagen var jag inne och jobbade på kontoret och det är verkligen jättekul. Roligt att få sätta sig in i lite siffror igen. Har nu översatt den svenska resultat- och balansräkningen till engelska och skickat till vår revisor här, så att vi skall kunna greja till alla konton så att det blir samstämmighet mellan länderna. Det kommer underlätta mycket för kontoret hemma då det blir enklare att köra ihop alla olika bokslut till ett koncernbokslut.

Har varit ute och sprungit tre gånger och det börjar kännas riktigt bra. Visst är de långa passen urjobbiga, men nu kan jag faktiskt säga att "idag skall jag bara springa 30 minuter" och veta att jag klarar av det. Följer ett program som jag hämtat hem från marathon.se som löper över 20 veckor med gradvis stegring av träningen hela tiden. Första veckan var det mest gång, men nu är det mest löpning.

Fredag lunch hade Lotta bjudit hem till sig och det var riktig buffet för några tjejer. Supergott och jättetrevligt.

Anna hade oturen att bli påkörd av en motorcykel häromdagen. De kör ju helt galet och ilar fram mellan bilarna. Anna vevade ner rutan och frågade vad han höll på med och fick till svar att hennes däck stod ut och repan på bilen fanns där innan. Anna har ju ett P-körkort vilket innebär att hon har en prövotid på två år. Om man under denna tid hamnar med anmälan hos polisen kan man tvingas börja om från början. Nu har det ju redan gått ett halvår. Att göra en anmälan kostar dessutom 300 ringgit, oavsett om det är du som orsakat skadan eller ej.

På fredagseftermiddagen åkte vi till en Nissanverkstad med hennes bil för ABS-lampan hade börjat blinka och vi vill inte hon får fel på bromsarna rätt som det är. Väl på verkstaden frågade vi också vad det skulle kosta att lacka om bilen. Hemma i Sverige hade man inte ens vågat ställa frågan :) De behöver lacka om hela sidan bak på bilen samt listen på den bakre dörren. Mannen på verkstaden lade pannan i djupa vecka och sade: 400 ringgit. Då tittade jag på honom och sade på malaysiska. Detta är min dotters första bil, en motorcyklist har kört på henne och hon skall betala med egna pengar. Kan du ge ett bättre pris? Då gick han ner till 350 RM, dvs drygt 700 kronor. Helt fantastiskt! Dessutom knappt mer än vad polisanmälan skulle ha kostat. Anna var överlycklig att hennes bil skulle bli fin igen. Vågar inte ens tänka på vad det skulle kostat hemma, mer än att man skulle ha sett 1.000-lapparna fladdra iväg snabbare än vinden.

Senare på fredag kväll var det teater, eller snarare musikal, på skolan. Den hette Honk och är historien om den fula ankungen. Det var en av de bättre uppsättningarna jag sett på skolan. Bra musik, sång och agerande.

På lördagskvällen var Anna på 18-årsfest och Fredrik hade två kompisar som sov över hemma. En fullspäckad vecka som rusat förbi. Imorgon kommer Michi hem igen :)

Champagnebrunch på Shouk + Momotalo

Nu när Boestads var på besök hade Karin och Robert ordnat champagnebrunch, denna gång på Shouk i Starhill Gallery på Bukit Bintang. Vi var elva personer som samlades där.

Det var första gången vi provade champagnebrunch här. Vi kan väl snart skriva en bok om alla olika ställen ;o) Håller dock fortfarande på Prego i Westin Hotel på Bukit Bintang.

Här var det en fin buffet och väldigt god sushi, sashimi och tempura, men det var väldigt tomt på faten och när vi skulle ta så fick vi stå och vänta medan de fyllde på. Ändå var det inte speciellt många gäster.

Miljön är ju fantastiskt fräck och man har hela varuhuset med alla tjusiga designmärken runt sig.

Juldekorationerna i form av julstjärnor i flera hundratal hade börjat smyga sig in. Efter en förrättsbuffet fick man välja varmrätt från en meny som var fantastisk. Vi var flera som tog "Lobster Thermidor". Det enda var sedan att tre personer fick varmrätter och sedan tog det nog nästan 40 minuter innan resten av maten kom in. Lite förvånande på ett femstjärnigt ställe... Vi hade i alla fall fantastiskt trevligt!

På kvällen gick sedan hela familjen till vår japanska favoritkrot i Sri Hartamas, Momotalo. Vi har inte varit där på jättelänge och hade verkligen tur för i morgon, måndag, skall de stänga för renovering.

Rätt efter rätt kom in och grillades på den lilla bordsgrillen. Cat jobbade som vanligt och det var lika roligt att träffa henne igen.

Efter middagen traskade vi iväg till ett fotreflexologiställe som heter Grand Everest som också ligger i Sri Hartamas. Michi och jag tog en halvtimmes nack- och axelmassage och Anna och Fredrik tog fotreflexologi under samma tid. Det var väldigt skönt, men det gjorde rätt ont och hon som masserade min rygg stod och mumlade "very tight, very tight" hela tiden. Efter massagen bar det av till KL Sentral där vi vinkade av Michi som ikväll flyger till Europa och hem till sin pappas 80-årsdag.