Sista gången i Hijauan

Thelma lämnade över sitt kort och sin nyckel till Hijauan nu. Antligen rätt skönt att veta att det inte är mer som skall göras där. Nu kan vi fokusera på Almaspuri.

Michi och jag tog vår promenad igen. Hittade först ett franskt café där vi skulle äta frukost. De var dock så slöa och efter fem minuter utan hjälp trots att vi kallat på dem lämnade vi stället. Konstigt med tanke på hur dåligt det gått för många ställen under covid.

Tur i oturen i alla fall för istället hittade vi Tray, ett fantastiskt fräscht och gott ställe!

Rätt som det var kom ett sms där det stod att våra utemöbler i London inte kunnat levereras för att vi inte bor där längre. Alltså man kan bli skogstokig ibland. Får skriva till dem igen.

Michi och jag åkte till Hijauan för att kolla att allt nu var tömt och jag fick mig ett gott skratt när jag såg tavlorna på köksväggen. Hur har vi kunnat missa dem...

Nu har vi kollat alla garderober och skåp - och väggar - och det skall inte finnas något kvar. Gick runt i alla rum och klappade lite på väggarna. Här har våra barn vuxit upp, vi har träffat alla deras och våra vänner här och det har varit fjorton lyckliga år. Nu börjar ett nytt skede i livet. Det var allt lite tårar i ögonvrån hos oss båda när vi gick runt en sista gång.

Gick runt och tog foton överallt. I mina ögon är rummen fortfarande möblerade.

Michi minns när vi beställde alla marmorgolv och de gjorde den fina kompassrosen. Det lär aldrig hända igen.

När vi var klara med lägenheten gick vi ner för att tacka vakterna som har gjort honnör och tagit hand om oss i alla år. Nu var det först dags för dagvakterna och senare efter middagen åkte vi ner och tackade av nattvakterna också. 

Vilka honnörer vi har fått och massor av glada leenden. Så trevliga vakter!

På kvällen fick vi hem Sunandhini, Pattu och Thivanka på lite bubbel.

När vi tog hissen ner undrade vi om det gick att åka fem personer. Inne i hissen stod det att man kunde vara tio...

Så här liten är hissen. I covidtider - max två personer. Man får sig ett gott skratt ibland.

Vi tog oss sedan till en ny kinesisk hot pot restaurang, Her Ping Hot Pot, i Mont Kiara. Det är som fondue ungefär.

Roligt att få ta hand om våra "gamla" vänner från Hijauan och visa vårt nya ställe. Rörigt visserligen, men viktigare att få träffa dem än att visa upp ett perfekt hem!