09 september 2012

Ikea och Annas rum klart

Söndag redan och min sista dag här i London. Har varit rätt lugn och fin med tanke på att jag vet att jag skall lämna Anna här. Denna veckan har nog hjälpt mig att känna så för nu vet jag att hon kommer att ha det bra. Skolan verkar jättebra, hon bor fint och centralt och har redan både gamla Malaysiakompisar och nya vänner här. Klart jag kommer att sakna henne som en galning när hon inte är med oss hela tiden, men vi ses ju om bara tre månader igen när vi kommer hem till jul.


Annas skola är verkligen pampig med en trädgård som en park på baksidan. Här kommer lite olika bilder.





Under dagtid, när Regent´s Park är öppen, så kan man gå ut på baksidan av skolan och får en hälften så lång väg bort till tunnelbanestationen. Man passerar genom parken, går över en liten bro och det är verkligen vackert!




Det fanns till och med små båtar och det var fullt med folk ute och trampade runt.



Vårt mål idag var Ikea för att fixa de sista sakerna till Annas rum. Vi tog Bakerloo line norrut till Stonebridge Park där vi skulle ta en liten Ikeabuss den sista biten. Ikea brukar ju vara väldigt bra på att synas så jag hade förväntat mig skyltar på tunnelbanestationen och pilar utomhus. Vi fick fråga en tunnelbanevakt vart vi skulle och den enda skylten som fanns var denna bakom ett staket. Inte ens en skylt fanns vid busstationen.


Det klappar lite extra i hjärtat ändå när man kommer till Ikea, en så otroligt svensk företeelse. Att se den svenska fanan vaja i vinden brevid den engelska var riktigt fint.



Anna var sedan nöjd när vi kom med två välfyllda kassar tillbaka till den lilla bussen.



Vi bar hem allt till Annas rum och hon började sätta ihop en klädställning. Onödigt med stora byråer och garderober när hon vet att hon bara skall bo här ett tag. Hur skall man få med allt härifrån sedan och var gör man av det? När klockan närmade sig tre och jag hade kunnat fixa mina boardingkort för imorgon gick vi iväg till Sherlock Holmes Hotel och tog oss en afternoon tea till lunch.




Vi arbetade oss igenom snittarna och sconesen men när det kom till kakorna tog det stopp. Ingen av oss är något större kakmonster heller så det var inte svårt att låta bli. Allt sköljdes ner med lite gott Earl Grey. Känns som om vi har hunnit med ALLT man skall göra när man är i England på en enda vecka.




Efter maten tog vi oss en liten promenad och väl tillbaka på Annas rum så såg vi till att hänga upp alla hennes jackor, kavajer m.m. som legat kvar i väskan. Kunde ställa upp kaffemaskinen och få undan resväskorna så nu är hennes rum jättefint! Här är Annas lilla studiehörna.


Hörnan mitt emot med ett nytt grått överkast och röda kuddar blev jättefin.



Den lilla kaffehörnan. Vi drog fram en av lådorna som normalt står under sängen för att använda som bord och på så sätt kunde hon få in väskorna under sängen istället.




När vi nu varit så duktiga och fixat allt bjöd Anna på det första kaffet från sin Nespressomaskin. Allt i nyinköpta muggar från Ikea.


Efter kaffet gick jag hem en stund för att packa mina saker och vara någorlunda klar inför imorgon. Istället för att använda förmiddagen till att packa vill jag träffa Anna som inte börjar sina lektioner förrän elva, då jag också måste checka ut ur mitt rum. Vi träffades igen klockan kvart över åtta och gick till restaurang Strada som vi var på första kvällen. Cirkeln är sluten.






Efter denna vecka kommer det bli riktigt bra att komma tillbaka till Malaysia med rutiner, nyttigare mat och träning. Den stackars kroppen kan behöva få sig en omgång nu...

Efter en jättemysig middag följde jag med Anna till hennes rum igen för att se det sista hon fixat till. Hon är så nöjd med att ha sitt eget och det gör mig så glad och lite lättare om hjärtat. Det blir kanske bara denna terminen hon bor här. Det finns inget kök bara ett pentry med en vattenkokare. Ingen spis och inte ens mikro. Hon lär väl försöka hitta en lägenhet att hyra och dela med en kompis så småningom. Januari 2014 bär det sedan iväg för att plugga i ett spansktalande land ett år. Hon har verkligen en spännande tid framför sig. Spännande och lite skrämmande gissar jag eftersom det nu är dags att stå på egna ben. Hon kommer att klara det så bra! Det känns ju extra skönt för oss att veta att det också finns lite vuxen back-up på plats här. Nu är det dags att sova.