05 mars 2009

Frågor på löpande band

Något som är otroligt roligt här och som skiljer sig mycket från Sverige är att man alltid blir bombaderad med frågor. Ingen fråga är för närgången eller privat eftersom det är ju bara upp till dig om du vill svara eller inte. Frågan är fri. Nyfikenheten är stor, precis om hos barn, och håller i sig hela livet.

När jag och Fredrik var och handlade en tidning häromdagen så lade jag tidningen på disken och väntade på att få reda på priset. Då kom istället en fråga: "How many children do you have?" Måste erkänna att jag fortfarande blir lite ställd och full i skratt. Ibland är nog frågorna ett sätt att få träna engelskan.

När man t.ex. tar taxi, dröjer det inte mer än 20 sekunder innan frågorna börjar hagla. Har jag då dessutom sagt vart jag skall på malaysiska så smattrar det på snabbt som tusan på fortsatt malaysiska och det blir jättesvårt att hänga med. Här blir de helt överlyckliga om man så bara kan några få ord på det inhemska språket. Under kort tid brukar sedan följande frågor komma:
How long you live here? Where do you come from? Are you married? How many children do you have? Do you work? Where do you live? Ah . your husband works, what does he do? How much you pay for your apartment? Ingen fråga är fel eller för privat. Börjar bli sådan själv nu när vi kommer hem, så folk undrar väl vad som hänt... :o)

Det roligaste var när pappa var här och hälsade på och vi var på Borneo och fick möjlighet att komma hem till en familj och äta lunch. Fick då också frågan om hur många barn vi hade. De trodde antagligen att pappa var min man. På svaret - två barn studsade frågan genast tillbaka: Why only two, you use contraceptives????
Som sagt ingen fråga är fel att ställas...svaret är upp till dig.