Tour de Langkawi och Titti Brandeby med vänner på besök

Nu på morgonen var det dags för Le Tour de Langkawis första etapp, som alltid är på Langkawi. Le Tour de Langkawi är en årlig cykeltävling som startade på Langkawi 1996 på initiativ av den förre premiärministern Mahatir, som kommer från Langkawi. Tävlingen har sedan vuxit sig allt större och är nu en stor internationell tävling som pågår i tio etapper runt om i Malaysia. Sträckorna kan variera, men Langkawi startar alltid och det finns alltid en sträcka som går upp till Genting Highlands. Tiderna för varje sträcka läggs ihop och den som för tillfället leder får en gul ledartröja att ha på sig. Klockan nio startade loppet nära Awana Port så vi gick ut och väntade.

Flera polismotorcyklar kom förbi och alla vinkade lika glatt.

Helikoptrar snurrade ovanför och tv-kameror registrerade allt nere på marken.

Så kom de! Det tog dem ungefär sex minuter att ta sig upp till oss. Helt otroligt snabbt. Sverige hade inte med ett lag utan det närmast oss var Danmark.

På några sekunder var de förbi och sedan kom alla följebilar med cyklar på taket, ambulanser och polisbilar i mängder.

Det var så mycket följebilar så det blev trafikstockning bortanför vår gate. Det hör inte till vanligheterna...

När loppet var över blev det frukost och sedan en tur in till saluhallen för att proviantera inför morgondagens konferensstart.

Vi åkte också och besökt Taufiq, killen som nu hjälper oss med trädgården. Han har en handelsträdgård som mest säljer mullbär.

De hade även bin som gjorde honung från Langkawi.

Michi och jag hade köpt frysta räkor och testade nu att själva göra Gambas al ajillo. Jag hade köpt ett par böcker med spanska tapas. Det blev riktigt gott. Första gången är ju ett litet test, så nästa gång blir det mer vitlök och salt.

Dörren till vårt pumphus är ny klar med beslag och lås från Sverige. Den skall bara målas också och sedan är den klar. Det kommer att bli så fint!

Staketet blev också klart idag och där är det också bara målning som återstår.

Våra kompisar, Kerstin och Martin Brandeby, har en dotter, Titti, som nu är och luffar runt i Asien med sex kompisar. De landade på Langkawi igår och vi bjöd hem dem till oss på en drink och tog sedan med dem ner till Cactus på middag så de kunde få smaka på lite lokal mat.

Här är Robin och Klara som lyckades bita i varsin stark chili, stackarna...

Michi och Kajsa hamnade nere på hörnan.

Jag satt brevid Alex...

... och sedan var det Titti med Linnéa och Ebba.

De verkade tycka att maten var god och vi tog även med dem till Tammy´s Café efteråt. Det blev helt fullt när vi vällde in nio personer. Vi drog oss sedan tillbaka hem och lämnade ungdomarna att fortsätta utforska Langkawis nattliv.

Vidare upp till Langkawi

Äntligen var det dags att flyga upp till Langkawi igen. Vi har inte varit i huset sedan nyår. När vi körde från flygplatsen såg vi massor av skyltar med pilar och vi undrade vad det var. Det visade sig att det skall vara ett cykellopp, Le Tour de Langkawi, som börjar imorgon.

Framme vid huset fick vi se en dörr med trasig glasruta. Trädgårdskillarna som klipper gräset hade lyckats smätta en sten rakt in i rutan som totalt gick sönder.

Glasbitar låg i drivor både inne och ute. Det värsta är att mycket har hamnat i gräset och det kommer vara omöjligt att få upp allt. Vi får försöka dammsuga på gräsmattan...

Duschen ute var nu färdigkaklad och målad.

 Gymmet/bastudelen börjar också bli mer och mer klart. Golvet är lagt, innertaket klart och allt målat.

Baksidan blir med förråd och poolpump och kommer att sättas igen med galler så att man inte möter en vildhund eller apa därinne.

Innifrån pumphuset och ut mot baksidan av trädgården ser det ut så här.

Staket började komma upp runt den nya uteplatsen så nu är det snart klart där.

 Alltid lika underbart att vara här. Poolen såg väldigt inbjudande ut!

På kvällen stack Michi och jag till The Cliff för en drink och lite solnedgång.

Denna gång blev det Strawberry Margheritas. Vilken häftig färg!

Så ändrade sig ljuset och solen sjönk långsamt ner i havet. Det är alltid lika vackert. Nu när jag vet att Helene med familj skall komma så blir alltid tankarna: Det här måste vi göra... och det här... och det här.

Vi tog sedan middag på Orkidria. Fick fota akvarierna med alla räkor och hummrar igen. Helene, du ser vad som väntar :)

 Favoriterna kom så klart in, räkor med vitlök, följt av fisk, lite vårrullar och fried rice. 

Hemma satte vi oss sedan i varsin solstol och tände en liten ljuslykta bara. Så härligt att bara sitta och lyssna på alla ljud. 

En liten kompis kom och satte sig alldeles bakom oss och rörde sig sedan inte en millimeter. 

Det känns alltid när man kommer ut till havet, man blir väldigt trött de första kvällarna. Så skönt att vara tillbaka här!!!