15 mars 2019

Träningsdag på Langkawi

När jag vaknade i morse hade det kommit goda nyheter från Anna. Hon har blivit en Permanent Resident i UK. Så snabbt det gick! När hon nu har detta så kan hon även ansöka om brittiskt pass. Då är hon säkrad för eventuellt Brexit i alla fall. Så skönt!

Efter frukosten kastade jag mig över våra träningsredskap. Det finns ju inte jättemycket att göra här mer än att träna, läsa och ligga vid poolen. Bäst att börja med det jobbigaste... Det är ju onekligen i en härlig miljö man får hålla på.


Rätt som det var kom två killar som skulle olja in vår altan. Fick spatt på att de aldrig kan lägga ut plast så det stänker färg överallt. Jag sade till så de lade ett par spånskivor på kakelplattorna.


Shadow och jag tog oss en promenad upp på berget. Ett jätteträd som Michi och jag tittat på flera gånger hade nu blåst ner eller rasat.


Det är alltid lika vackert när man kommer upp på toppen! 
  

Någon, inga namn, tyckte att det var lite varmt och låg kvar en liten bit längre ner i skuggan. 
  

Det var lite läskigt när vi kom ner. Shadow gick lite före mig och rätt som det var störtade 10-15 skällande och morrande hundar fram och jagade honom. När jag skulle gå förbi dem senare följde de morrande efter mig. Kändes lite obehagligt efter att Jeanette blev biten på stranden vid nyår. 


Tog lite foton på hur det såg ut ett par timmar efter det att målarna åkt. Fick ringt Alan som är byggledare så han fick titta. Han sade att det kommer att försvinna med regn. Det är ju bara olja. Rödbrun olja ja, som hinner färga in massor innan regnet kommer. Jag fick killarna att skrubba men de använde diskmedel, inga kemikalier. Vi får väl se... 


 Tvivlar starkt på att detta kommer att försvinna.


Alan lämnade i alla fall ett stort plastskynke till nästa gång. Frågan är väl om de kommer att använda det. Är lite luttrad...