Man får inte resa mellan de olika staterna nu, men med vår vattenläcka i lägenheten och ett bokslut som behöver göras så måste jag verkligen åka ner till KL. För att resa måste man ha tillstånd av polisen och ha med sig biljetter, passkopia och tillstånd från andra myndigheter att vi får vara på kontoret. Med allt i en plastficka gav jag mig iväg mot Padang Matsirat. Visste var polisstationen var ungefär, men följde ändå Google Maps och fick åka på så små vägar så det knappt gick att få möte.
På polsstationen satt tre personer på rad och förhörde mig. Jag fick också beskedet att jag bara kunde få tillstånd en väg. Detta oroade mig för det är väldigt svårt i KL att få tillstånd att resa ut då detta är en röd zon. Efter att ha pratat malaysiska och ansträngt mig så mycket jag bara kunde så sade de ja även till att få resan tillbaka garanterad. Fick sedan sätta mig ner och vänta på att få pappren stämplade.
Vårt löpband här har gått sönder, precis som det i KL. Har de använts för mycket? Här verkade det mer vara ett datafel. Det går ju inte att få hit några servicekillar nu när man inte får resa eller ses. Vi skaffade en förstärkare till vårt internet så att signalen är stark, men det hjälpte inte. Försökte även göra en omstart efter en youtube-instruktion men vårt band är nog en för gammal modell. Suck! Kan ju springa ute, men då kommer Shadow med och jag blir orolig att han skall bli påkörd.
Var tvungen att fota av den här bilden från Annas Instagram igår. Alltså Erik fixar och trixar och är så gullig mot Anna. Som förälder blir man varm i hjärtat.
Thelma tvättade vårt dynfodral alldeles för varmt så det krympte. Igår försökte jag ligga på det så det skulle bli platt igen. Vi får väl se hur det går.
Terrassen är nu färdigmålad också. Vi har riggat med möblerna så inte Shadow skall springa upp.
Idag kom glädjande besked om att alla restauranger får öppna upp. Man får bara gå ut två personer från samma hushåll. Efter middagen åkte vi ner till stranden och kollade vad som var öppet. Det blev en öl på Red Tomato och lite snack med Tanja. Så kul att se att det var fullt. Hon har använt alla sina besparingar för att hålla sig själv och restaurangen vid liv. Till och med sonens universitetsstudier i KL har fått avslutats. Det har varit väldigt tufft för många här när ekonomin gått på sparlåga.
När vi lämnade restaurangen köpte vi med ett pumpabröd och ett olivbröd hon bakat också. Nu gäller det att stötta där man kan!
