08 december 2011

Halsbandsförsäljning på MCFs jullunch

I onsdags, den 7 december, var det dags för MCF, Madeleine Children Funds, årliga jullunch på skolan. Jag hade som vanligt anmält mig att vara med, men för första gången utan Karin. Självklart inte lika roligt att stå själv, även om skolan är ett bra ställe eftersom man känner så många av dem som kommer. Hade med mig den nya kollektionen av halsband.



De nya lerkulorna hade tagit sin rundliga tid att komma från Kina. På något sätt hade de sett fel på skeppningsadress och betaladress och kulorna hade farit mer runt världen än de flesta människor gör under sin livstid. Helt fascinerande. Till slut, efter diverse telefonsamtal, hamnade de så småning om i KL i alla fall.
Under lunchen kom alla små barn i klass 3 och 4 in och sjöng ett par julsånger.




Min vän Seema, som är från Indien men som kan en del svenska efter att ha varit expat i Finland några år, var med på lunchen.




Så fantastiskt roligt med alla människor man träffar när man bor som vi gör och det finns de mest otroliga kombinationer. Kommer aldrig glömma första gången Seema ringde och jag fick prata svenska med hennes barn, som bröt på finska fastän de är från Indien. De är jätteduktiga!!

En hemmafrus lyxvardag

När man bor som vi, så får man ofta höra hur bra man har det som hemmafru. Inga måsten, bara ligga vid poolen och ha det bra. Självklart är jag den förste att instämma att vi har det fantastiskt bra, det går inte att argumentera mot det. Möjligen har männen det värre för deras arbetsdagar är fram till halvåtta - åtta på kvällen, men för oss äkta hälfter så har vi ju möjlighet att välja vad vi vill göra. Poolen blir det dock alltför sällan, det var mer när barnen var små. I höst har vi varit vid poolen två gånger, så jag tror man nästan badar mer i Sverige, hur otroligt det än låter.

När man gör saker här så tar allt mycket längre tid, både på grund av arbetstempot, värmen och framför allt trafiken. I tisdags hade jag en sådan dag där listan med ärenden var lååååång.

Startade dagen med att åka taxi ut till Immigration - vet inte för vilken gång i ordningen. Nu är i alla fall våra visum klara, nya stickers insatta och vi har fått ett nytt visum som heter Resident Permit och som innebär att vi kan komma och gå som vi vill under tio år plus att jag får lov att arbeta här. Härligt!

Därefter bar det iväg till kontoret en sväng för att fixa lite med fakturering mot Sverige. Fick sedan gå till Maxi då min telefon behövde ett nytt simkort. Michi var tvungen att vara med för han står på räkningen och dessutom var han tvungen att ha med sitt pass för denna avancerade övning...

Nästa stopp var apoteket, följt av management på Almaspuri och betalning av hyra och sedan bar det av till Chinatown för att köpa lite lås m.m. På vägen hem blev det stopp i Megamall för att hitta bubbelplast till mina halsband. Julskyltningen där var fin i alla fall!



Sista stoppet var sedan den fantastiska järnvaruhandeln "Never on a Monday" där jag fick köpa en plåtsax till Anna för hennes projekt i bild, samt lite spikar för att spika i hardwood. Flämt. Väl hemma vid fyra satte jag mig ner för att pusta ut. Då ringde Fredrik och behövde bli hämtad vid skolan, för att sedan skjutsas dit igen vid halvsju för att gå på en föreställning. Ja, så kan en vanlig hemmafruvardag se ut. Var är lyxen???
Skojar lite :)