Urladdat batteri i Bukit Tunku

Idag var barnen lediag från skolan på grund av en muslims helgdag. Fredrik har dock extra spanskalektion på tisdagar och hans fröken Veronica Vela, jobbade idag ändå. Här är det väldigt vanligt att barnen tar extraklasser i olika ämnen. Inte för att de är dåliga utan för att de vill vara ännu bättre och få höga betyg. Så länge barnen själva vill ha det och inte föräldrarna tvingar på dem en massa extra så är det väl ok.

Fredriks lärare bor i Bukit Tunku alldeles brevid shoppingcentret som heter The Mall. Man kan ju inte annat än undra om det var det första och enda shoppincentret på sin tid... När vi åkte dit så vräkte regnet ner och det var alldeles mörkt så jag satte på lamporna. När vi kom fram sken solen igen och jag har inget som varnar att ljuset är på så jag glömde bort att stänga av det. Inte bra...

Medan Fredrik hade lektion gick jag till The Mall och strosade runt. Har varit där en gång för kanske sex år sedan. Det var lite gammaldags, men helt ok. När jag kom tillbaka för att ta bilen och Fredrik hem var bilen tvärdöd. Då kan man vara tacksam över att bo i ett land som i Malaysia.

Fredrik och jag tog taxi hem till den stora kostnaden av elva ringgit. Anna körde mig sedan till bilverkstaden i Sri Hartamas som vi anlitat många gånger när vår Jeep krånglat. Det var till att lägga huvudet på sned och le sött så fick jag skjuts av en mekaniker utrustad med batteri och kablar bort till bilen. Denna snabba utryckning kostade tjugo ringgit.

Fick sedan köra omkring i 45 minuter för att ladda batteriet. Regnet vräkte ner igen och den lilla bilen är ju inte direkt tänkt för det klimatet... Kom i alla fall hem och sedan dess funkar bilen perfekt. Vilket äventyr!

Inlämning av påkörd bil

Måndag morgon - start på en ny vecka. De bara rasar förbi. Denna vecka började med att jag fick åka och lämna in vår Toyota för omlackering. I fredags när jag var ute och handlade skaldjur kom jag till en korsning med en galen förare. Vägen var trefilig. Högerfilen var till för att svänga höger, mittenfilen skulle användas till att svänga höger eller köra rakt fram och vänsterfilen var till för att köra rakt fram eller svänga vänster. Helt normalt, alltså. Jag låg i mittenfilen för att köra rakt fram. Döm om min förvåning när bilisten till vänster om mig, trycker gasen i botten och svänger höger framför min bil. Som tur var hade jag inte hunnit få upp så mycket fart utan var lite sen i starten.

Gentlemannen i bilen brevid förklarade då för mig att jag hade kört på honom och skulle stå för kostnaderna. Intressant, tänkte jag och undrade hur han skulle komma vidare med detta. För det första var min bil skrapad på sidan och på ena framlyktan så att jag kört in i honom gick ju inte att säga. Jag pekade lite vänligt på pilarna på marken, i hans ögon endast en rekommendation från vägverket, och sade sedan några väl valda ord. Det slutade i alla fall med att vi åkte till en bilverkstad i PJ, nära Atria Shoppingcenter och kollade vad det skulle kosta att lacka om min bil. Vi fick ett pris på 500 rm som den andra föraren fick betala.

Här blandar man helst inte in polisen, för det innebär en anmälningskostnad på 300 rm per person, och det blir oftast billigare att fixa allt själva. Skall hämta bilen på onsdag nu. Den andra bilen hade en intryckt dörr och knölig bakdel, vilket väl säger en del om den malaysiska kvalitén på bilar... Tur att ingen kom till skada i alla fall!

Efter inlämningen av bilen åkte jag till kontoret och jobbade i några timmar så nu är januaris bokföring klar. Härligt! På väg hem, när jag kom ut på Plaza Mont Kiara, hördes de berömda trumljuden igen. Jag gick närmare och fick syn på två röda lejon inomhus på en trång yta.

Det var Starbucks som ville välsigna sin lokal. Det räckte tydligen inte med den dans som utfördes på torget... Man blir alldeles full i skratt. Var tvungen att springa fram och fota lite :)

Skönt att veta att man vågar köpa kaffe där i fortsättningen också!

Lejondans på Hijauan

I lördags morse vaknade vi av ett evigt trummande runt vårt hus. Det var dags för Lion Dance, denna dans som dansas överallt i samband med Chinese New Year.

Vid elvatiden kom hela danstruppen tillsammans musiker in på vår gård för att skrämma bort alla onda andar och bringa lycka för resten av året.

Duro, vår granne och kompis i block G, var nere och tittade tillsammans med sonen Max, 2 år. Max var väldigt nyfiken först, men trodde nog att lejonen var riktiga och blev riktigt rädd ett tag. Det var tryggare i pappas famn. Han var inte det enda barnet som sökte skydd hos sina föräldrar.

Max storebröder, Fredriks kompisar, Harrison och Jakob var också nere och tittade.

Först var det dans vid poolen och sedan gick de vidare till vår festlokal.

Sedan kom två andra lejon tillbaka för att nu, iklädda silverdräkter, dansa på en bro.

Rätt som det var gick bron "sönder" och det stackars lejonet fick samla mod för att våga hoppa.

Till slut tog det ett jätteskutt. Hade sån tur med det här kortet för kamerans batteri tog slut efter detta kort och jag hade nog aldrig lyckats fånga exakt denna sekund igen :)

Nu kan vi känna oss trygga på Hijauan Kiara ännu ett år, men trummorna för Lion Dance kommer att eka runt KL länge ännu. Chinese New Year firas i minst en månad.