Ute i frihet

När vi vaknade i morse hade vi inte fått våra PCR-svar. När klockan var elva och 24 timmar hade passerat fick jag ringa Global doctors. Efter ytterligare en stund fick vi svaren och båda var negativa som tur var. För att allt skall bli korrekt så måste man lämna in passkopior. De verkar ju inte direkt läsa vad det står för mitt namn var som nedan och utan efternamn...

När vi väl lyckats ändra mitt namn plus fått till efternamn på mig och Michi så kunde vi ge oss av till en klinik i TTDI för att ta av våra handbojor.

Allt gick bra på kliniken. Vi har dock haft problem med MySejathera-appen. Från början stod det att vi skulle vara i hemkarantän 11-15 februari, vilket var rätt, men så en dag hoppade det till och ändrade sig till 11-17 februari. Med tre sprutor så är det fem dagar som gäller. Vi fick ta bort våra handbojor, men får egentligen inte gå ut eftersom om någon kollar appen så är det ju 17:e som gäller. 

För att få gå ut behövde vi åka till PKD, en hälsomyndighet, för att få ett brev där det står att vi är klara. De skulle ha lunchstängt mellan 1 och 2, men när vi kom tio i ett fick vi besked att de stängde 12. Vi smög in på en restaurang utan att scanna oss så vi kunde få lite lunch under tiden. Väldigt lokalt!

Tio i två var vi tillbaka vid PKD och stod först i denna kö utomhus. En kille kom och kollade våra papper och sade att allt var ok och att vi kunde gå ner på utsidan till nästa disk.

Nästa disk var typ på en parkeringsplats där de dessutom höll på att ta bort betong på övervåningen. Tre fjärdedelar av tiden kunde man inte höra någonting. Tjejen som skulle hjälpa oss sade att vi inte kunde få ett brev för de utfärdade inte sådana längre. Vi skulle helt enkelt vänta till den 17:e. När vi påpekade att det ju var fel, ryckte hon på axlarna och tyckte att vi skulle kontakta appen då det var de som gjort fel. Svarstiden på appen är cirka 30 dagar... Vid det här laget började vi bli rätt uppretade. Till slut kom en annan kille som sade att de kunde stämpla våra pcr-test och skriva 11-15 februari på dem och att det skulle räcka. Ja, det blir ju spännande att se hur det här går. Back in Malaysia...

Det kändes i alla fall väldigt skönt att ta hissen upp hemma nu utan handboja.

Efter jobbet tog vi oss en promenad upp till Almaspuri och kollade lite i mörkret. Det ser fint ut.

Hela Mont Kiara är smyckat efter Chinese New Year. Riktigt fint.

Skönt att äntligen kunna gå ut. Nu börjar det med allt som måste fixas. Det är bara att kavla upp ärmarna och köra igång!