Dags att lämna barnen och London

Så var det dags. Det fruktade ögonblicket var här och det var bara att bita ihop. Anna följde mig till Fredriks lägenhet och sedan följde Fredrik mig till Paddington Station. Det var många blinkningar som behövdes för att hindra tårarna från att svämma över när Fredrik skulle vinka hejdå. Han tycker säkert att allt är jättespännande och bara längtar efter att få göra London till sin stad. Jag kommer inte ihåg att jag någonsin funderade på vad mina föräldrar tänkte när jag flyttade hemifrån eller när vi flyttade till Malaysia. Nu förstår jag dem mer än väl...

Denna symboliska bild får vara mitt hejdå till barnen för denna gång. Fredrik lämnar nu föräldraboet och ger sig ut i världen på egna ben. Det kommer att gå hur bra som helst, precis som det gjorde för Anna, även om hjärtat går i små bitar just nu.

Kom i god tid ut till flygplatsen, fixade med lite VAT-kvitton och inväntade sedan planet till Amsterdam. Även denna gång var vi en timme sena då någon checkat in en väska och sedan inte kom till planet. Väskan stod längst in så de fick lasta ur ALLT och sedan in med allt igen. Vi fick sedan vänta på ny slot-tid och det tog sin lilla tid. Hann gott till nästa plan i alla fall och i Göteborg stod pappa som alltid troget väntande. Mina väskor kom nästan först så allt gick jättesmidigt. 

Var sedan hembjuden till Helene och Thomas på kvällen och de bjöd på jättegod sataykyckling. Vi satt och pratade och jag tyckte inte klockan var någonting tills jag kom på att den fortfarande var på engelsk tid :) Allt uppackat nu, tvättmaskinen igång och jag är redo för morgondagen. Michi är nu på plats på Langkawi igen och det är skönt att han tar det lite lugnt och bara vilar. Johan och Daniel hade fått sina pass med visum idag också så nu är alla på plats fram till november. Skönt!