Det här kommer att bli ett långt inlägg och då har vi inte fått bilderna från de officiella fotograferna. De kommer först om 3-4 veckor. Jag får väl uppdatera med ett specialinlägg då, bara med fina bilder. Halvåtta på morgonen åkte jag med Erika, Daryia, Sandra och Cissi från Burnham Beeches till Dourney Court för att möta upp med Anna och Nur som sovit där i natt. Nicole kom direkt från Maidenhead fullastad med frukost. När vi kom in hängde morgonrockar till alla inför sminkning och hårfix. Så fint!
Vi samlades i vardagsrummet på det lilla huset och Anna fick ett morgonbrev av Erik överlämnat av Nur. Det var inte ett öga torrt efter att hon läst det, först tyst själv och sedan för oss.
Det dukades upp för fullt för att alla skulle ha något i magen innan bröllopet.
Så åkte morgonrockarna på. Anna hade en vit med Bride på ryggen...
...och jag en med Mother of the Bride. Övriga hade Mother of the groom och Bridesmaid. Så fint!
Inför ett bröllop skall man alltid ha något lånat och Anna ville gärna låna mitt tennisarmband. Det var en ära att få låna ut det.
Redan på morgonen flödade känslorna. Det skulle bli en fantastisk, romantisk och tuff dag - på ett positivt sätt.
Så kom det fyra tjejer laddade med saker. Två som skötte sminkningen...
... och två som fixade håret på oss alla åtta.
Anna hade varit på provning tidigare och valt ut hur håret skulle vara.
När alla var klara fick vi gå ut i olika omgångar och fotograferas. Stå på visst sätt, se ut som om vi dansade, som om vi skålade, gå mot fotografen. Inte lätt att modella.
Darya, jag, Cicci och Nur smet iväg och fixade med alla stolar och satte upp namn på de som skulle sitta på speciella platser.
Därefter var det dags för det ärofyllda uppdraget att klä bruden med klänning, mitt pärlhalsband som jag fick som morgongåva av Michi och som nu gått vidare och sist av allt slöjan. Så fin hon blev!
När allt var klart var det dags för Michi att komma och möta bruden. Starkt ögonblick för alla!
Anna hade gjort så otroligt fint med två berlocker i brudbuketten för de som inte längre finns med oss, min mamma och farfar Anders.
Hemma i Maidenhead samlades marsalkarna tillsammans med Erik, hans pappa och fotografer.
Det blev även foton utomhus och killarna hittade till lekplatsen. Alltid barn i hjärtat.
Erik hade ordnat gammaldags taxibilar för dem att anlända i. Den vita var för Erik och hans mamma och den svarta för de sex marsalkarna.
Fredrik poserade fint med Pluto och de hade matchande blommor.
Anna och brudtärnorna fick samlas i det gamla huset som nu är ett museum. Pluto fick inte gå in där så jag och Gerhard fick gå runt.
Så kom alla gäster vid tvåtiden och började ta plats. Erik och hans mamma gick in först, följda av de sex marsalkarna. Därefter kom jag och Gerhard följda av de sex tärnorna. Sist av alla kom förstås Anna med Michi. Vi fick inte ta några bilder under ceremonin så det får jag fylla på med senare när fotona från fotograferna kommer.
När bröllopet var över samlades alla i trädgården. Kubb och krocket fanns för de som var intresserade, annars bubbel och tilltugg. Själva ceremonin var så fin. Först såg man Anna och Michi och sedan var det många som vände sig om för att se Eriks reaktion. Ögonen var fulla av tårar - inte bara på honom. Nu var det dags för alla foton. Två fotografer och en som videofilmade var på plats.
Herr och fru Cederkvist på bild. Så roligt att han ville ta vårt efternamn.
Så blev det foto med alla brudtärnor och marsalkar: Nicole, Cicci, Sandra, Erika, Darya och Nur och sedan Ivo, Joost, Fredrik, Thys, Herman och Luke.
Här är Anna med alla sina tärnor: Cicci, Nicole, Erika, Darya, Sandra och Nur som var Maid of Honour.
Två släkter förenade: Gerhard, Ivo, Thys, Erik, Anna, jag, Michi, Fredrik, Wiljo och Joost.
Foto med Eriks sida av släkten. Bröder, föräldrar och fru och barn till Joost.
Även vi fick ställa upp oss - fem Cederkvistar numera.
Anna ställde upp med hela min släkt på ett foto. Hennes klänning är ju fantastisk!
Mysigt att få till ett foto med Helene. Hon har sytt sin klänning själv - vad kan man säga - hon är helt otroligt!!!
Madeleine och jag firar 40-årig vänskap i år efter att vi träffades när vi började på Handels 1983. Så roligt att hon kunde komma och fira denna stora dag med oss tillsammans med döttrarna Caroline och Louise.
Så roligt att se vänskapen även mellan barnen! Caroline och Anna...
... och Louise och Fredrik. Båda paren är födda samma år, 1993, och 1997. Vi har följt varandra väl!
Jag fick ett foto med mina två snygga killar.
Fredrik ställde upp med sina kompisar här i London: Edward, Mateo, Victor och Axel.
Michi hade även med två av sina gamla kompisar: Ian och Tobbe.
Michi med två snygga tjejer. Så roligt att vi är sådana vänner alla tre!
Och Anna med Louise och Caroline en gång till. Svårt att välja bland alla fina bilder.
När alla bröllopsfoton var tagna var det dags att gå in och sätta sig för middagen. Man hade fått välja både vilken förrätt och varmrätt man ville ha så varje meny var personlig. Ett stort arbete.
Till och med en liten flaska med Killerpitch fanns vid varje tallrik, en Cederkvistsk tradition.
Lokalen var fint dekorerade för alla 108 gäster.
Sandra och Hermann hälsade alla välkomna och hade gjort en sång till brudparet.
Brevid bruden satt så klart Michi, brudens far.
Bortanför honom satt Wiljo, Fredrik och Ivo. På min sida satt jag brevid Erik, sedan pappa Gerhard, Thyes och Joost.
Totalt hölls tretton tal: Michi, jag, Anna, Erik, Gerhard, Thyes, Wiljo, Nur, Swedish crew, Sophie Ritter Connor och några av Eriks holländska vänner jag inte kan namnet på. När Anna höll sitt tal till Erik så sjöng hon en sång som hon skrev till honom på deras ettårsdag. Inte ett öga var torrt. Så fint och så romantiskt!
Helene och Thomas överraskade med den roliga tallriksleken när man klär ut sig. Vilket jobb att fixa alla attiraljer som var med.
Så var det dags att bryta upp från borden. Efter lite mingel var det dags att skära upp en bit av bröllopstårtan.
Erik och Anna matade varandra med varsin bit...
...och när man tittade närmare på tårtan så fanns även Pluto med!
Det visade sig att Anna och Erik tränat på dansen så den gick väldigt bra.
Lite senare kom även skoleken, som är rolig, där brudparet skulle svara på olika frågor om vem som gjorde vad.
På frågan om vem som tog första steget var de helt eniga.
