Ett ovanligt datum

29 februari upplever man inte så många gånger i sitt liv. Nu är det 15:e gången för mig :)

Det var en lugn och skön dag. Lite jobb, lite prat med revisorerna och ett pass på gymmet. Träffade en zumbakompis, Debbie, och fick höra att Zumi tyvärr skall flytta till Miami. Det var ju roligt för henne, men mindre kul för oss. Tydligen skall hennes grupp tas över av hennes ex-man som också är zumbainstruktör. Letade fram den gamla klassikern Borta med vinden. Den är nästan fyra timmar lång. Jag betade av första timmen idag. Den är från 1939, men så kul att se den igen.

Thelma skickade ett foto på sig och sitt lilla barnbarn. Så roligt hon måste tycka att det är att vara hemma!

Michi var Plutovakt idag och vädret var tydligen uruselt. Det blev ändå några promenader med den lille busen.

Idag kom även mina två paket från KLM: en handmixer och en stor matberedare. Nu ska vi väl vara rustade för de närmaste åren...

Nu har vi i alla fall använt upp alla våra poäng vi samlat i många år med KLM. Om man inte flyger med dem på två år så tappar man poängen så det var lika bra att göra slag i saken.

Till Hongkong Gem och Toyota

Det blev ett besök till Hongkong Gem idag. Jag hade ett armband där låset gått sönder och de skulle fixa det på någon vecka. Chelsea, som har affären, plockar alltid fram det ena och det andra och försöker sälja. Det är roligt att titta, men det blir ju inte precis några spontanköp. Ha ha!

Väl hemma igen hämtade jag en väska med kläder som skall sys upp. Jag köpte en kavaj och ett par byxor på Zara häromdagen som måste läggas upp i ärmar och ben. Bäst att göra det här där det går snabbt och nästan är gratis. Med hjälp av Annas tränare, Olivia Devall, kör jag nu stenhårt med mat och träning. Nu är det ändå rätt ok. När jag är ensam här i KL så går det lättare för jag kan äta lite tidigare på kvällen och eftersom Thelma inte heller är här så fixar jag allt själv. Kilona kryper neråt och idag kom jag i en klänning jag inte kunnat ha på länge. Målet är en vikt på under 60 när jag fyller 60. Det känns väl som ett bra avstamp.Tänk på gymnasiet vägde jag 44 kilo utan att någonsin banta. Hade någon sagt då vad man skulle komma att väga så hade man väl brutit ihop. Nu känns det ändå rätt ok att bara vara under 60. Jag är ju inte så lång. Så, då var det officiellt...!

Kvinnan som jobbar nere på Altera i 1 Mont Kiara är så gullig och frågade efter Anna. Anna tar alltid med byxor och saker från London för att justera är hon är här.

Kylskåpet behövde fyllas på och jag gick ner till 163 för att handla på Jaya Grocer. Min tå gör nästan ännu ondare nu så jag får ha rätt skor och sakta gå framåt. Styrketräning går bra för då står man ju mest still, men zumba och annat får stå tillbaka tyvärr. När jag skulle gå hem så vräkte det ner regn så jag hoppade in på El Meson och tog en kycklingsallad till middag. Skönt att få en anledning till att inte laga mat. Det är ju inte superkul att laga mat till en person...

Det blev en skön kväll med en god bok i soffan hemma.

Bokslutet inlämnat plus deklarationer

Startade morgonen med en tur till Toyota där vi hade tid för service. En service med tvätt av bilen, dammsugning, fylla på olja och kolla allt vad de ska kostar 500 rm, dvs lite drygt 1.000 kronor. Inte direkt dyrt...

Åkte direkt till jobbet för att idag skicka in allt material för årsbokslutet samt det som behövs för våra anställdas deklarationer. Så skönt att få iväg allt. Det blev också en promenad över till våra revisorer för att överlämna pärmarna med alla kvitton för 2023. På lunchen gick jag och handlade nya pärmar för 2024. Ibland blir man lätt trött på folk som jobbar här, allra helst på MPH, en bokaffär nära jobbet. Jag hittade pärmarna men behövde även register och frågade en tjej som jobbar där. "Vi säljer inte det", svarade hon. Med tanke på att jag köpt register där de senaste tio åren och en affär alltid brukar ha det när de säljer pärmar så insisterade jag. Hon också. Det skulle absolut inte finnas. Jag bad henne fråga någon, men det var ingen idé, tyckte hon, eftersom det inte fanns några. Jag gick då själv i väg och frågade en annan expedit som glatt svarade: "Följ med här". Och där låg en hel hög med olika register. Jag tog med mig det jag skulle ha och gick iväg till den första tjejen och visade det och sade att hon fick fråga nästa gång, inte bara säga nej. Den mer seniora damen ursäktade henne med att hon var ny. Ingen ursäkt enligt mig, man kan alltid fråga. Ok att säga att man inte vet, men inte ge tvärsäkra svar som är fel...

Michi var överlycklig i London för nu hade hans saker kommit som vi beställde med hans KLM-poäng. Nu har vi på allvar börjat avveckla KLM, vi är så trötta på hur de håller på. Nu kan vi ju flyga direkt med Malaysian Airlines dessutom, vilket är så mycket bättre! Fina saker vi fick!

På kvällen tog Michi och Erik tag i att hänga upp våra tavlor. Den i trappan var svårast då den behövde hängas på cirka 4-5 meters höjd. Här ser den så liten ut, men den är faktiskt 2.30 meter hög!

Tre tavlor kom upp totalt, alla våra tavlor av Stefane DeLaprée från Kambodja. De har färdats från Siem Reap till Kuala Lumpur och två olika lägenheter, tagits av sina träramar och forslats vidare till Maidenhead och spänts upp igen. Nu är de väl förhoppningsvis på plats för resten av livet.

Så skönt att killarna har fixat det. Lägenheten blir alltmer ett hem med alla tavlor upphängda.

En tur ner till stan

Tom Jones kommer till Malaysia. Det skulle vara lite roligt att gå och se honom. Han lär väl inte hålla på så länge till.

Susann hade glömt ett mätinstrument för sina smycken hos mig igår så jag åkte ner till hotellet där de bor och lämnade in den. Fick krama om henne och Gordon, nu åker de ikväll.

Gick in på Zara och oj vad mycket fint de hade. Kom hem med två hela uppsättningar. Fint att det kommer lite kortare jackor och skjortor nu. Bättre när man inte är så lång och ståtlig själv...

Gick ner till gymmet och såg att de ska öppna en ny koreansk restaurang inne i 1 Mont Kiara. Trevligt!

Jag skrattade gott när Michi skickade bilder på att han tvättat. Bara att han skickar bild på det säger ju en del. Ha ha ha!

Det blev TV-middag framför Emily in Paris. Lagom ansträngande :)

Susann och massage

Igår kom jag inte hem förrän vid ett efter konserten. Det var så mycket trafik. Sedan var det svårt att bara gå och lägga sig så jag somnade nog inte förrän framåt halvtre. Lite seg idag. Vid tolv kom Susann över. Hon har varit här i nästan två månader med Gordon nu och åker på måndag kväll. Nu har hon gått mer silverkurser och gjort massor med fina smycken som jag gärna ville se. Det blev också en tur ner till poolen.

Hon dukade upp ett helt smörgåsbord med smycken och detta var bara en bråkdel. Det är verkligen mycket fina saker!

Barnen gav mig ett paket med fyra massagetillfällen här i KL så ikväll hade jag bokat in det första. En och en halv timmes "deep tissue massage". Det var hur skönt som helst! Med tanke på all träning så är det bra att få en massage som går ner på djupet. Hon som masserade i dag hette Evi och jag har bett om att de ska sätta en anteckning vid mitt namn så jag får henne nästa gång också. Så bra!

Konsert med Calum Scott och Ed Sheeran

Gick ner till Fitness First idag och påbörjar nu träningen att kunna göra chin-ups. På min bucket list hade jag att springa ett halvmaraton och det har jag gjort. Mitt nya mål är att kunna dra upp mig själv. Det krävs nog både mer muskler och färre kilon. Till att börja med blir det med hjälp av ett gummiband. Klarade två. Ha ha ha. The only way is up...

Vid femtiden åkte jag hem till en ny KL-tjej, Judith, där Anna, jag, en ny tjej vid namn Andrea och Judith träffades på lite sushi. En timme senare åkte vi till Bukit Jalil National Stadium för att se Calum Scott och Ed Sheeran.

Bara Calum Scott är ju bra nog så det kändes nästan som om vi var på två konserter och inte en konsert med ett förband. Ed Sheeran är ju också så bra! Det var fyrverkerier och massor av specialeffekter vilket blev rätt spektakulärt eftersom man sitter med stjärnhimlen ovanför.

När lite mer stämningsfulla låtar spelades tände alla lamporna på sina telefoner och det såg ut som en stjärnhimmel även inne på arenan.

Framför mig satt en tjej som filmade sig själv hela konserten. Måste ju vara oerhört spännande att titta på i efterhand... eller inte!

Michi och Erik tog en öl på O´Neills. Pluto har lärt sig att beställa öl tydligen... De är oerhört gulliga med honom där - kanske för det är stampuben - men han får alltid vatten och godis.

De har byggt om så nu finns det även darttavlor här.

Michi åkte sedan vidare till stan och träffade Fredrik och hans kompisar. Han fick även träffa Tuva. Det ser jag fram emot att få göra också!!!

Så roligt att Michi får lite egentid med barnen. Normalt är det jag som har det. Ibland är det verkligen kul att få träffa dem på egen hand.

Deklarationer och bokslut

Så skönt att sitta på kontoret jämfört med hemma när jag måste hålla på med mycket papper samtidigt. Nu skall det skickas in papper för deklarationer för alla anställda samt allt inför bokslutet. Har varit mäkta irriterad på revisorerna då jag bett dem om listan med vad de behöver och har fått vänta i fyra veckor. Idag kom den äntligen och då skrev de att de ville ha allt på måndag. Kanske lite optimistiskt...

På lunchen blev det Sushi Zanmai så klart. Det var så otroligt mycket folk idag så jag tror att kön tog mer än en halvtimme.

Det har tydligen blåst hur mycket som helst hemma. Såg på Facebook att hela vågbrytaren på Rörtången lossnat. Verkligen tur att det inte är båtsäsong nu för båtbryggan blir ju helt oskyddad.

Tänker ofta att det är tur att vi tog ner de sju björkarna som stod på vår tomt tidigare. Det hade ju inte varit roligt att fått ett träd över huset.

Äventyr med en väska

Michi skickade ett foto från Heathrow när han väntade på bilen som skulle ta honom hem. Allt är med, skrev han glatt. 

När han väl kom hem till lägenheten insåg han att han helt enkelt hade glömt bagen med plädar och svartpeppar på bandet. När han fått resväskan och fiskespöna så hade han gått därifrån. Det blev jobb för oss båda för att ta reda på vad som behövde göras nu. Till slut körde Anna honom till Heathrow terminal 4 där det vid Arrivals skulle finnas en telefon just till någon som hade hand om bagage. Michi blev hämtad och fick komma in en bakväg. Och vad fanns där om inte hans svarta bag. Så skönt! Det var en nöjd Michi som kom ut till Anna igen.

Vädret i Maidenhead visade sig från sin sämsta sida. Ändå skönt då Michi hade jobb och skulle få ett kundmöte hem till lägenheten också.

Skönt att resan har gått bra. Nu är han i London en vecka innan det blir turné i Sverige.

Dags för Michi att resa till Europa

Jag haltade runt idag och gjorde lite ärenden. På fredag skall jag in till kontoret och med jämna mellanrum åker jag till Ikea och köper med lite svenska kakor som killarna kan ha att mumsa på till fikat. Det brukar vara uppskattat. När jag kom till Ikano hade de stora skyltar om att de firar 20 år. Det är ju precis som vi. De måste ha öppnat precis när vi kom 2004!

Spännande fortsättning med foten som nu blir allt svartare/blåare på ett större område. Det här lär ta ett tag. Ingen zumba den här veckan i alla fall och nytt gymprogram där jag får göra övningar där jag står mest stilla.

Michi kom hem från jobbet redan vid femtiden så att han fick packat det sista. Klockan åtta kom taxin och hämtade honom. Nu kommer vi att vara ifrån varandra riktigt länge. Alltid skönt de första dagarna, men sedan börjar man längta igen.

Det var mycket som var med hem. Förutom en resväska med kläder, plädar till England och en del böcker var det en bag med plädar till Spanien och svartpeppar, två fiskespön, en ryggsäck med jobbsaker och ett paket med två tavlor. Bildbevis kom senare under kvällen att allt nu var med.

Inte alls avundsjuk på att han skall vara med barnen i flera dagar...

Swea årsmöte och sparkar i tån

Så var det dags för årsmöte med Swea hos en tjej jag inte träffat tidigare, Judith. Det har varit en hel del diskussioner inom Swea om det ska läggas ner eller inte. Styrelsen har inte fått ihop tillräckligt med folk och avgifterna till Swea samt att vi inte få ge donationer dit vi tycker det behövs har gjort att medlemmarna i mångt och mycket tyckt att vi bara ska ha en svenskförening. Som tur var så fick styrelsen ihop tillräckligt med folk i sista sekund och Swea lever kvar. Lite roligt tycker ju jag som var med när det startade upp här.

Precis innan jag skulle gå på mötet var jag ute på balkongen och tog in en klänning som hängde på tork. När jag vände mig om sparkade jag rakt in i en tung teakstol. Samma tå igen. Det är nog femte gången. Det blev till att halta iväg. Tån är inte så blå ännu, men der lär komma...

Anna-Lena, en av våra medlemmar är fantastisk på att baka och det blev som vanligt semlor till fika på årsmötet. Mums!

Här är en kvällsbild också. Något blåare nu på foten. Alltså jag blir så irriterad på mig själv. Alldeles för snabb i vändningarna. Det gör ju såååå ont. Fick några värktabletter nere på apoteket som lindrar något. Jag som hade tänkt att träna mycket nu när Michi reser.

Det är bara is, vila och foten i högt läge som gäller ikväll...

Packa upp och packa ner

Nu är vi tillbaka i vardagen igen efter tio fantastiska dagar. Extra roligt var att Michi tyckte det var en av de bästa resor han gjort, med tanke på att det var hans födelsedagspresent. Det blev sedan en dag parkerad framför datorn. Inte ens någon träning, vilket är ovanligt.

Fick packat upp våra väskor och allt vi hade köpt och sedan börja packa igen för Michis resa till Europa. Eftersom jag höll i vår flytt och vet vad vi ska ta till London/Spanien så är det lika bra att jag lägger ner och vet vad som kommer med. Nu skickas det med några av mina bloggböcker - de blir lätt lite prickiga här i fukten och värmen - samt de plädar vi köpt för Spaniens och Londons utemöbler. Även några påsar av den kambodjanska pepparen Kampot kom med för att fördelas ut på olika ställen. Den är så god när man mortlar den, direkt inför användningen. Tiden med tre resväskor var är nu förbi och det känns som om man reser väldigt lätt med bara en resväska!

Tillbaka till KL efter en fantastisk resa

Tog ett foto av den pampiga entrén på vårt hotell innan vi checkade ut. Bra frukost - alltid viktigt.

Sedan vi var här sist så har de byggt en ny flygplats. Den var nästan skrämmande tom och det gick bara tio plan på hela dagen. Man fick nästan lite covidkänsla.

När jag gick igenom säkerhetskontrollen blev jag stoppad för jag hade något långt och vasst i handbagaget. Det var min hårnål som jag gärna ville behålla. Vakten som stod där var dock mer intresserad av vad det hette på engelska än att den skulle vara farlig så jag fick bara stoppa ner den och smet snabbt därifrån. Fniss...

Vi var framme i KL vid halvsju på kvällen och gick ner till The Social på middag. Nu är det dags att komma ikapp med jobbet efter tio fantastiska dagar på resande fot!