07 maj 2012

Kaffemorgon med Swea och Vespa-Eddie på besök

Efter det fantastiska glädjebeskedet om Nayati tidigare på morgonen fortsatte dagen sedan med en kaffemorgon i Sweas regi hemma hos Ulrika.


Nästan tjugo Sweor samlades för att höra vår inbjudne gäst berätta bland annat om könsstympning i Malaysia. Många av oss hade ingen aning om att det ens förekom här. Det som sker är inte av lika allvarlig grad som i Afrika, men ändå något man verkligen inte tycker skulle få förekomma. 



Tjejen som kom och pratade för oss är själv muslim här ifrån Malaysia och blev omskuren när hon var cirka fyra år. Helt fruktansvärt! Hon är nu aktivist och jobbar aktivt med denna fråga och annat här i Malaysia.


På kvällen satt hela familjen och tittade på American Idol när Michi fick ett sms från Eddie, som alla svenskar köpt sina vespor i från. Meddelandet kom vid tio där han berättade att han var på väg med sin fru och sin kollega hem till oss med en öltunna. Vid halvelva var de framme och vi var väl inte jättepigga. Fint att bjuda in sig själv med gäster sent på kvällen :)



Michi hade förmedlat ett par kompisar som senare köpt vespor av Eddie så han ville tacka, vilket i och för sig var väldigt snällt.




Det blev ändå en rolig kväll, men vid tolvtiden fick vi lite fint påpeka att det var arbetsdag i morgon... Här är landet där allt kan hända :)

Nayati har kommit hem till sina föräldrar!!!

Under sex dygn har MKIS och omgivningen i Mont Kiara suttit fast i ett grepp av fasa. Fredag morgon 7.40 kidnappades Nayati Moodliar från barnens skola av tre indier och trots en lärares ingripande lyckades de få med sig Nayati i bilen. Finns det någon värre mardröm för en förälder. Alla runt omkring familjen, med skolan i spetsen, har försökt hjälpa familjen och polisen på bästa sätt och planscher som denna har satts upp i tusental runt om i Kuala Lumpur.


I morse, den 3 maj, kom så nyheten alla har hoppats och bett för under dessa dagar ut på Facebook:


To all our family/friends/supporters of Nayati.

We have got NAYATI back!!!

He is back to our arms again! Thank you all for your support! We will post soon!

Thank you - Moodliar Family



Kort därefter lades bilden nedan ut när han återförenats med sin familj. Här kramar han sin lillasyster, som går i ettan på skolan. Den bilden säger allt!



I morse körde jag Fredrik till skolan för Anna skulle ha sin IB exam nr 2 och den började inte förrän ett i eftermiddag. Denna gång den första i matte. Tankarna for i huvudet när jag körde på skolan. Det känns så absurt att se hur världen har sin gång, barnen leker och allt flyter på som vanligt, samtidigt som man förstår den totala skräcken hos familjen Moodliar som tidsmässigt just nu bara kan räkna tiden i FÖRE och EFTER. Detta vacuum innan man vet att ens barn är säkert. Varje morgon har tankarna på Nayati varit de första och varje kväll de sista. Tårarna har svalts och framför Anna har vi sagt att hon ändå måste plugga för att komma in på sitt universitet, även om allt detta bara känns krasst och värdsligt just nu.

När meddelandet kom ut på Facebook släppte allt och tårarna bara rann. Ringde Michi direkt och sprang sedan upp och väckte Anna med den fantastiska nyheten. Allt man hållit inne släppte och lättnaden bara sköljde över oss.

Ett litet tag senare kom följande press release ut:

We are delighted to tell you that Nayati is back home with us and although it has obviously been a very traumatic time for him he appears at this stage to be in good shape. We cannot begin to say how proud we are of him and the way that he has coped with the events of the past week.

We have been overwhelmed by the support we have received from all our friends here in Kuala Lumpur and all over the world. We are unable to find the words to express our gratitude but we will never forget what they did for us.

Even more surprising, because it was so unexpected, has been the support of people whom we have never met - and are never likely to meet – in countries as far away as Zambia and the USA, who have offered their time, skills and, in many cases, money, without any expectation of any form of compensation. We are so grateful for their help.

We also appreciate very much the tremendous practical and moral support we have received from the Netherlands Embassy and in particular the Ambassador, Mr Paul Bekkers. With his help we were able to surmount some “interesting” technical problems.

Finally we would like to express our gratitude to the Government of Malaysia, specifically the Royal Malaysian Police. Their number one priority from the start has been the safe return of Nayati and they have been most careful not to do anything that might have jeopardised his safety. We have enjoyed and will continue to enjoy our stay in this wonderful country.

As we are sure you will understand, Nayati’s kidnapping is the subject of an ongoing investigation so we are unfortunately not at liberty to reveal any of the details of the case at this stage.

There will be a press conference on Friday. Details to follow.
Thank you. - Moodliar Family

Efter ett Sweamöte och lite pyssel kände jag att jag bara ville åka till skolan och känna stämningen och den positiva känslan som nu måste råda. Var där redan halvtre och det kändes i luften att någor var på gång. Hela föräldraföreningen stod i breezeway och väntade. Vad jag inte visste var att alla elever blivit kallade till samling i aulan kvart i tre. Med poliseskort kom så Nayati till skolan och ett vrål steg upp ur allas strupar, tårarna rann och applåderna gick som åska. Hans mamma och pappa var på plats, liksom skolans rektor, Mr Walt Morris.


Inne i aulan reste sig alla upp när han kom in med sina föräldrar. Applåderna dundrade och alla bara skrek. Hans klasskamrater ropade: We love you Nayati och inte ett öga var torrt. En sån liten stark kille. Efter en kort presentation av rektorn klev Nayati fram i talarstolen, log brett och sade: I am back! I am safe and I haven´t been hurt. I thank you for your support and I have read what you have written on Facebook. Att man inte bara dog. Vilka känslor i hela publiken!



Så modigt att komma till skolan direkt och möta alla sina klasskamrater. Tanken var nog att han skulle gå hem med sina föräldrar efter att kort ha visat sig och tackat för allt stöd. Istället gick han hela trappan upp i aulan där alla sjundeklassare satt och kramade folk till höger och vänster och satte sig ner en stund bland sina kamrater, medan vår andra rektor, Gary Melton, sade ytterligare några ord innan han släppte iväg alla studenter.


Nu hoppas man att familjen får ro, att Nayati får ordentligt med hjälp för sin psykiska hälsa och att Mont Kiara och dess familjer får vara ifred. En tacksamhetens tanke till alla som har hjälpt till, var och en på sitt sätt. Ikväll kommer vi att krama om våra barn lite extra!

Langkawi 27 april - 1 maj, dag 4

Måndag morgon och Valborgsmässoafton firad traditionsenligt på Langkawi. Denna dag började med sol till skillnad från gårdagen då det regnade konstant.



Med gemensamma krafter bars solstolarna ner på stranden och alla låg på en lång rad och tittade på barnen som lekte i de ovanligt höga vågorna.




Michi tog sig en liten sväng med bilen och på eftermiddagen gjorde vi en liten familjeutflykt. Efter morgonens rekognosering hade Michi hittat en jättemysig restaurang vid marinan i Kuah och där blev det lunch.






På kvällen hade Lotta bokat bord på Beach Garden. Hit går vi varje Valborgsresa. Det är lite mer västerländsk mat, ägs av en tysk. Väldigt gott och trevligt!




Alla 27 var på plats och barnen hade ett eget bord.




Efter middagen försvann alla barn och några av föräldrarna hem. Vi andra gick vidare till Reggae bar och sedan till ytterligare ett ställe närmare vårt hotell. Mycket dans blev det, barfota i sanden.Tur man aldrig blir vuxen :)


Tisdag morgon, 1 maj, bar det så av hemåt med planet som fick 11.25. Vi var första familjen som lämnade. Anna hade varit själv hemma hela helgen. Från början hade hon satt fram emot det jättemycket, men med lille Nayati försvunnen tyckte hon det var läskigt att vara själv och flyttade in till Laila ett par nätter. När vi kom hem satt hon vid matbordet med alla böckerna omkring sig. Hur mycket högar som helst.




Imorgon börjar hennes tentor och först ut är IB Standard Level English 1. Nu är det upp till bevis. London väntar!!!

Langkawi 27 april - 1 maj, dag 3

Söndagen morgon åkte vi iväg på utflykt allihop. Vi och Wibergs hyrde bil och de andra åkte iväg i två taxibussar. Första stoppet blev ett vattenfall på norra Langkawi som var riktigt fint!




Fredrik börjar se riktigt vältränad ut nu. Timmarna i gymmet ger resultat :)




När vi kom tillbaka till bilen var tanken att åka till någon strand här på den norra sidan, men så börjat regnet att dugga lätt.




Planerna ändrades och istället bar det av till krokodilfarmen på ön. Vilket skämt!




Djuren såg helt vanskötta ut, vattnet var grumligt och byggnaderna till hälften raserade. De verkade inte lägga ner en krona på anläggningen och alla tidningsartiklar de hade uppsatta var från 90-talet. En sann turistfälla!




De hade som en liten del med fakta om krokodiler och det var väl rätt intressant och se hur de lägger sina ägg och hur många de lägger!




Michi fotade mig sedan när jag varit inne på ett toalettbesök och när vi sedan tittade på bilderna så insåg vi att jag besökt herrtoaletten. Ops!




Efter krokodilfarmen tappade vi bort taxibussarna och åkte sedan runt med Wibergs. Vi måste ha varit de enda som har besökt Langkawis cementfabrik som syns i bakgrunden.




Längs med havet hittade vi sedan en väldigt lokal restaurang med riktigt god mat. Där träffade vi också på ett par vi känner från Verve Suites. Världen är liten. Cooper och Louise tog varsin kokosnöt som dricka.




Plaststolar och enkla bord, men god mat. Sade man inte ifrån var det mycket chili i och när vi sedan beställde chili padi till så såg de ännu gladare ut. Utlänningar som kan äta kryddstarkt får respekt :)




Under lunchen började det blåsa som tusan och rätt som det var kom en riktig regnstorm indundrande. Vi fick snabbt flytta in till mitten av restaurangen för regnet kom inblåsande från alla håll.




Efter maten styrde vi sedan våra små Myvi upp mot Tanjung Rhu och en riktigt fin strand. Det småregnade dock fortfarande så det blev inget bad, men väl lite fina "hoppkort". Mica, Fredrik, Cooper, Louise och Michi kämpar alla om att komma högst.




Så fick Janski och Michi ställa upp sig lite också.




När vi sedan påbörjade färden hem kom vi till ett ställe där vägen nästan var helt avstängd. Ett stort träd hade rasat och det var tur att ingen bil fått trädet över sig. Dessutom åkte Fredriks ruta ner 15 cm och gick inte att få upp igen. Malaysisk bilkvalité! Vi fick åka till uthyrningsfirman som kunde fixa till det i alla fall. Fredrik blev dock lite blöt eftersom det regnade mest hela dagen...




När vi kom hem hade de övriga familjerna redan ätit middag vid halvsextiden. De hade inte hittat något bra lunchställe de kunde enas om utan åt istället direkt när de var tillbaka. Vi och Wibergs traskade då något senare på kvällen iväg och åt på The Red Tomato. En tyska driver detta ställe tillsammans med sin malaysiske man och de serverade pasta, pizza och väldigt gott tyskt bröd! Restaurangen ligger ungefär mitt emot akvariet.




Våra kära män fortsatte sedan med en lite pubrunda medan Mica och jag gick tillbaka till hotellet med barnen. Sedan hamnade vi hos Nina och Dan tillsammans med några andra och satt och pratade en stund. Ännu en mysig dag till ända. Langkawi är bäst!

Langkawi 27 april . 1 maj, dag 2

Langkawi började inte med att visa sig från sin bästa sida. Lagom efter lördagens frukost började det regna. Efter ett tag promenerade vi iväg med familjen Wiberg och tog lunch på Sun Café och visade dem var det fanns bra spa-ställe och bra affärer. Lunchen på Sun Café var lika god som vanligt och det är alltid roligt att bli välkomnade tillbaka som gamla bekanta.



Väl tillbaka efter lunchen hade vädret blivit lite bättre och det blev några timmar vid havet. Som alltid samlades hela gänget nere på stranden innan middagen. Årets resa var lite annorlunda mot tidigare år. Nästan alla, utom vi och Gustafssons, var med på Valborgsresa för första gången. Det var fler familjer med småbarn så vi blev lite mer uppdelade, men det var mest på kvällarna, annars höll vi ihop.Vi försökte dock hålla fast vid vissa gamla traditioner :)




Nu är ju de tre äldsta barnen Madeleine, Pontus och Fredrik. Känns lite konstigt att Fredrik tillhör den gruppen nu då han så länge varit en minsting...




Här är Lena, Eigil, Anna och Fredrik på vår lilla kvällsdrink i solnedgången...




...tillsammans med Nina, Lotta, Magnus G och Magnus S.




När det var dags för middag delade vi upp oss lite. De med mindre barn, som ju blir tröttare betydligt tidigare, valde att gå ut och äta i närheten av hotellet. Mica, Janski, Lena och Eigil tillsammans med Michi och mig tog en taxi till Telaga Harbour och åt på en italiensk restaurang vid marinan. Supermysigt!




Restaurangen var delvis brasiliansk också och serverade som en churrasceria med olika kött och fiskspett som kom in i all oändlighet.




Det blev en jättemysig kväll som vi avslutade inne på Oasis innan vi kröp ner för att sova.

Langkawi 27 april - 1 maj, dag 1

Fredag kväll den 27 april åkte Michi, jag och Fredrik till Langkawi för att fira Valborgshelgen där tillsammans med 23 andra svenskar. En årlig tradition. Vid sjutiden kom vi till Sunset Beach Resort och checkade in på våra rum, nr 58 och 78. Vi fick en flaska vin som en välkommen-tillbaka-present. Trevligt! Man har dock svårt nu att vara riktigt glad, fortfarande chockad av morgonens händelse med Nayati och man kan inte sluta tänka på hur han och föräldrarna mår nu.

Samtidigt med oss anlände Lotta och Magnus Stenberg, med sina två döttrar och det blev en öl tillsammans på grannrestaurangen Oasis.



Vid åttatiden åkte vi iväg till Orkid Ria för lite goda tigerräkor. Vi skickade hem foton på räkorna till Anna som nu sitter hemma och pluggar hela helgen för kommande tentor.






Efter middagen tog vi en stilla promenad tillbaka. Som alltid är det lika lugnt och avkopplande att vara tillbaka på Langkawi. Verkligen ett favoritställe för oss.

Nayati Shamelin Moodliar, 27 april

Idag har det mest fruktansvärda inträffat som är varje förälders värsta mardröm. Nayati Shamelin Moodliar, som går i klass 7 på barnens skola, blev idag kidnappad på väg till skolan. Han har en sträcka på några hundra meter att gå och vakter står utposterade i hörnan av Jalan Kiara 1 och Jalan Kiara. Helt plötsligt stannar en svart Proton Gen 2 med registreringsnummer WNH 1356. Två indiska män finns med och hoppar ut och sätter en trasa mot pojkens ansikte. Nayati försöker kämpa emot och en lärare på väg till skolan ser vad som sker och börjar springa mot bilen. De får in pojken och kör och trots lärarens försök att stoppa bilen åker de iväg.



Skolan låste till helt imorse och alla barn fick gå till sina klassrum för att räknas in och bockas av. För de barn som inte fanns på plats ringde man föräldrarna omgående och man kunde så konstatera vem den bortförda pojken är. Det är så man kan börja gråta när man tänker på de stackars, stackars föräldrarna - en holländsk mamma och en indonesisk pappa - och hur desperata de måste vara. Den stackars Nayati som måste vara hur rädd som helst och läraren som alltid kommer att fundera på om han verkligen inte kunde gjort något mer för att stoppa bilen. Man undrar varför vakterna som var utposterade inte gjorde något. Just nu kan alla bara hjälpas åt att sprida detta och hoppas att det kommer att få ett lyckligt slut.

Annas konstutställning den 24 april

Måndag morgon den 23 april hade Anna träff med en kvinna som arbetar som bedömare för IB och som var en av de som skulle sätta Annas betyg i Higher Level IB Art. Anna skulle visa sina tavlor och berätta om dem och sina idéer under 45 minuter. Det kändes bra i alla fall, tyckte Anna. Betyget kommer inte förrän 6 juli. I tisdags kväll var det så vernissage för alla konststudenterna.



Här kommer alla Annas tavlor och hennes tankar kring dem.




Nature vs. Humanity

Hundratals burkar och kartonger hade klippts itu och Anna hade sedan spikat upp alla på en stor tavla. Annas övergripande tema är Förändring. Denna tavla symboliserar hur vi människor tidigare var beroende av vår överlevnad genom det vi fick från naturen. Nu är vi mer beroende av konsumtion av varor.



Ripped



Heartache

Båda ovanstående tavlor visar hur vi människor är i ständig förändring. Två halvor som tillsammans bildar en helhet.



Shine the Light on Me

Här har Anna målat två verksioner av Pater Noster. Tavlan till vänster visar hur vi ser fyren. Tavlan till höger visar fyren med utsträckta armar och bönen Fader Vår i vågor runt omkring. Den andra tavlan visar hur de som åkte ut och fiskade såg fyren. En bön för att få komma hem till väntande armar igen.



Memories

Här har Anna gjort ben och armar i tejp som sticker fram ur väggen. Så här mycket av hennes kropp har minnen från Sverige och det är gjort i tejp för att bara hon kan se sina minnen, för alla andra är det bara genomskinligt. Resten av kroppen som är fast i väggen symboliserar det som hon har med sig från Malaysia.




Self Discovery

Dessa kinesiska lanternor, målade i vattenfärg, symboliserar Annas resa mellan kulturer igen. Alla ser henne som svensk, medan hon själv mer uppfattar sig som vad som här betecknas som en Third Culture Kid. Inte riktigt svensk, inte riktigt malaysisk, utan en tredje sort - en blandning av båda.



Redemption

Här har Anna ritat av sig själva under en period av trasslig kärlek. Folk utifrån uppfattar henne som väldigt stark, men inuti kände hon sig svag.



Technoholic

Den här installationen får mig alltid att le för den är så enkel, men ändå så tydlig. Den visar vårt beroende av teknik och att beroendet för oss är lika stort som mössens beroende av ost. Mössen visar också på snabb fortplantning och hur nästa generation människor kommer att vara helt beroende av att tekniken funkar.



Limitless Time

De fyra översta tavlorna visar världstiden i fyra olika storstäder i världen, den nedersta klockan - kallad My Dream - är en IB-students dröm om att kunna styra tiden. Om man tittar noga ser man att klockan går baklänges och det är väl en hårt studerande students dröm när de har så många deadlines att möta.



Moving Forward

Den här bilden blev lite mörk, men i nedre kanten är det fyra händer som håller ett hjärta, en flaska, en pistol m.m. Tavlan symboliserar frestelser i livet och hur viktigt det är att hålla blicken riktad rakt fram och gå mot ljuset och inte falla för alla frestelser som erbjuds.



The World We Live In

Den här tavlan tyckte jag var lite rolig. Annas bil gick sönder vid ett tillfälle och några delar behövde bytas ut. Kvar i bilen lämnades en påse med de trasiga delarna. Av detta gjorde Anna denna tavla som föreställer KLs silhuett. Tavlan symboliserar också tekniken vi behöver i vår värld.



Looking Back

Här är också en tavla som visar på Annas flytt mellan världar. I bilens backspegel syns Sverige, dvs den värld hon lämnat bakom sig. En liten flicka är målad på vägen där och visar hur Anna i Sverige stod på fast mark. Omgivningen bilen kör i är Malaysia och här är en liten flicka målad på vattnet för att visa att inget var stabilt, ingen fast mark fanns under fötterna när vi kom. Allt var nytt och främmande.



Baby Anna

Den sista bilden hon ställde ut var en babybild hon målat av sig själv. Tavlan är inramad med en spegelram. Här ville Anna visa hur hon själv hittills alltid varit barnet på bilden som tagits om hand av sina föräldrar. Nu står hon utanför bilden och ser sig själv, för att som vuxen snart stå på helt egna ben. En verklighet som närmar sig alldeles för fort.



Alla som ställde ut hade tagit med sig lite mat till vernissagen och Thelma hade hjälpt Anna att göra quesadillas.




Jeanette kom och tittade och provade här ett par 3D-glasögon för att titta på några av Madis foton.




Michi och jag ställde upp oss vid Annas babytavla. Utan oss hade hon inte funnits :)




Här är nästan hela gänget av Artstudenter. Längst till vänster är Mr Mathyk som är läraren, sedan Maria, Madi, Natasha, Tasha, Anna och Sara. Saknas gör Josh.




Så har Anna äntligen klarat av ett av sina sex ämnen. Nu återstår alla de akademiska bitarna med flera prov i varje ämne, med start 2 maj. Skönt att man inte är high-school-student!