Fika hos Maru

I morse var jag hembjuden till min spansklärare Maru som bor i Verve Suites. Vi satt och pratade spanska i över en timme och jag kände mig så nöjd och utbrast: Wow, nu har jag pratat spanska så länge. Svaret blev: Tienes que practicar - Du måste träna. Ha ha. Nere på jorden igen. När jag promenerade hem var himlen väldigt mörk, men jag var hemma just som de första regndropparna började falla.

Promenerade förbi vår gamla lägenhet i Hijauan. Det känns fortfarande hemma.

På eftermiddagen blev det massor med jobb, men även bokat biljetter till Langkawi för helgen. Det får bli vanannan helg när vi är här så vi nyttjar det ordentligt.

Mariam skickade bild att hon har klippt gräsmattan nedanför oss. Det var otroligt högt när vi var där sist. Vem vet vad som döljer sig där... Köparna till Annas och Eriks lägenhet blev beordrade av sin advokat att gå dit och titta igen. Hur länge ska de hålla på. De vill ju flytta in i övermorgon..??? Lider riktigt med Anna och Erik. Mycket fokus på detta nu.

Kalas för Andreas och ny koreansk restaurang

Det blev ett varv idag också och som så ofta hoppar vi in på 163 för att köpa ett glas färskpressad jucie som belöning.

Vi var bjudna till Andreas 50-årskalas idag vid Jalan Batai. När vi skulle parkera fick vi syn på den här bilen - vilken ovanlig färg...

Kalaset hölls på en liten pub som gör egen öl.

Andreas stora intresse är ju just att göra öl och han fick ha en egen kran på puben. Det var ju väldigt roligt.

Det fick bli ett kort med födelsedagsbarnet Andreas, Michi och Zel. Det bjöds på öl och olika sorters korv med bröd. Eftersom Michi nu testar en glutenfri meny och mår så mycket bättre så fick han avstå från maten.

När vi lämnade kalaset åkte vi istället till en ny koreansk restaurang i One Mont Kiara och testade den. Här fick vi grilla själva vid bordet.

Det var buffet så vi fick gå och plocka så mycket kött vi ville med olika tillbehör.

De hade som regel att om man tog mer kött än man kunde äta upp så lade de till 10% på notan. Helt rätt kan man tycka.

Grymt fokus på oss båda när vi grillar. Det är riktigt roligt. Tur vi har varit på koreanska restauranger förr så vi vet hur man ska göra.

Vi stapplade hemåt fulla av mat. Tur det var en liten bit att promenera hem i alla fall.

Japanska Senya har öppnat igen

Jag var tvungen att ta en bild på alla glas vi får på morgonen. Det är cosovatten, vanligt vatten, färskpressad juice och kaffe.

Som oftast på helgerna så blev det en runda runt Sri Hartamas och Mont Kiara. Vi tog en sväng in på Publika idag och fascinerades över allt man kan köpa för att inreda sitt hem. Man är väl inte sugen på allt...

De här hönsen är så roliga som går omkring på en liten gräsplätt mellan alla höghus.

På kvällen gick vi tillbaka till Publika och en japansk restaurang, Senya, som vi ofta gick till tidigare. Nu har den varit stängd säkert ett år för renovering och var relativt nyöppnad. De har en väldigt fin utsikt vid restaurangen.

Maten var helt otroligt god. Nästan bästa sushin vi ätit här i KL.

Efter maten hittade vi en jazzklubb, Simply Jazz, där vi kunde sitta utomhus och lyssna. Väldigt trevligt!

Idag fyllde Maria Rönnkvist 60. Vi lärde känna varandra i sjuan och delade då passionen för OLW:s ostbågar och lite senare även för MeatLoaf. Alla dessa sånger vi kunde utantill. Nu firade hon med familjen på Korsika och vi ringde och gratulerade.

September har verkligen varit en månad med många födelsedagsbarn som vi känner.

Lunchrestaurang med Michelinomnämnande

Idag satt jag på kontoret och jobbade och när det var dags för lunch gick Michi, Andreas och jag till Anak Baba, en restaurang i Brickfields som har fått ett Michelinomnämnande.

Det var en väldigt enkel restaurang och maten var helt ok, men värd ett omnämnande, nej det kan jag inte säga. Inget vi kommer att gå tillbaka till, det finns så många andra bra.

På väg hem passerade vi en moské som var under renovering. Bönemötet hölls helt enkelt på trottoaren utanför. Kreativt.

Anna och Erik har nu flyttat hem till oss och tömmer sin lägenhet för fullt. Den 18:e kommer de flytta ut alla möbler och förhoppningsvis har de nya köparna då skrivit på. Helt sanslöst det engelska systemet. De är dock överens och köparna vill flytta in den 18 september eftersom det är mannens födelsedag. Nu håller vi alla tummar vi kan.

Någon vet att han inte får sova i våra sänger och går självmant och lägger sig i den korg han får ligga i hos oss. Duktig Pluto!

Fredrik har åkt ner till Barcelona idag för nöje och jobb. Åter på onsdag nästa vecka.

Swea kaffemorgon hemma

Swea hade frågat om någon kunde tänka sig att ha en kaffemorgon hemma hos sig och det lät ju roligt. Vi fixade hembakat bröd med pålägg och en kompis fixade kakor och bullar.

Vi blev hela sexton personer och så mycket porslin har vi inte längre utan det blev till att dra fram allt som gick att dricka i och äta på, fniss. De här är ju ändå rätt söta.

Här är hela gänget. Några gamla och några nya. Väldigt kul att så många ville komma hit.

Anna skickade en ny uppdatering och nu är vi redan framme på vecka 34. Helt otroligt!

De går fortfarande och väntar på att få sin lägenhet påskriven som steg 1 och sedan få skriva på för huset som steg 2. Allt går så otroligt långsamt. Stressigt när man ska föda barn mitt i allt också.

Mycket händer i London

Idag blev det ännu en dag framför datorn med löner och annat. Fick också beställt blommor med mera till två vänner som fyller 60 samt vår moster som fyller 80. Det känns skönt!

Fredrik och Tuva handlar för fullt till lägenheten nu. Den gamla är nu helt överlämnad. De får paket nästan varje dag. Idag kom det massor av saker till köket som kastruller, stekpannor och tillbehör.

Vi ser fram emot lite goda middagar när vi kommer nästa gång :)

Hemmakontoret

Morgonen startade med zumba. Gruppen är inte riktigt lika stor som tidigare. Undrar om det är för att vi har en ny lärare, även om alla verkar tycka att han är bra. De är så roliga här att de ska ta foton varje gång.

Det blev inte så många foton idag för övrigt då det var mycket jobb som skulle göras. Fick ett paket med beställda varor hem med lite gymsaker. Ofta hittar jag inte det jag behöver på de olika gymmen för de har inte tillräckligt många. Nu kan jag ta med en väska med mina egna saker. Perfekt!

Det är många som fyller jämnt i september. Dags att uppdatera listan över alla som ska gratuleras.

Dags att resa hem till KL

Imorse hörde vi en hund yla ute på gatan och det var en ny vildhund som var så smal så den kunde gå igenom spjälorna i vår grind. Shadow är ju numera inte här då han har blivit adopterad av en familj med flera hundar som bor högst uppe på berget, vilket känns jätteskönt.

Den här lilla hunden var så skabbig och smal och vi fick verkligen lägga band på oss för att inte mata den.

Vi hade nästan hela dagen på oss på Langkawi innan det var dags att åka till flygplatsen vid fyra och sedan flyga hem vid halvsextiden. Michi tog tåget till kontoret för att hämta vår bil och jag och Thelma tog taxi direkt hem. Det hade regnat även här så vi fick se en regnbåge på vår väg hem.

Eftersom vi inte var hemma förrän efter åtta så kändes det lite sent att köra igång med middag. Istället blev det en promenad ner mot centrum där vi provade en ny japansk restaurang. Sushi denna gång.

Vid alla sitt platser hade de roliga korgar för att lägga i handväskor. Inget ska ligga på ett smutsigt golv.

Det finns nog inget kök som har så vacker mat som det japanska. Dessutom väldigt gott.

Man blir dessutom väldigt behagligt mätt och får i sig lite mer av fisk vilket ju alltid är bra.

Fortsatt regn på Langkawi

Ännu en härlig morgon på Langkawi. Dagen började fint, men sedan kom de svarta molnen, blåsten och massor med regn igen. Det blev till att sitta under tak större delen av dagen.

På kvällen tog vi med Thelma ut för att fira hennes födelsedag som var 31 augusti. Det blev Tapaz med lite spanska rätter och fin solnedgång. Regnet slutade i princip när vi satt i taxin dit.

När vi kom på plats så kändes det som om halva restaurangpersonalen på Langkawi börjat jobba just här. Killen som var bartender på Tammys var här nu och även Daniel som drev Bamboo. Många ställen har stängt och nu fanns all personal här. Som Alex, ägaren, sade: It´s a refugee camp.

Det blev en god middag och lite tidigare än vanligt eftersom man alltid måste åka hit innan solnedgången för att få den bästa upplevelsen.

Regn och fix med lister

Det var mörka moln vid frukosten denna morgon. Vi misstänkte att regn var på ingång. Helt plötsligt började det blåsa massor och regnet började vräka ner.

Det fick bli jobb inne idag. När de byggde huset lade de in som fake-lister i plast med träliknande mönster klistrat ovanpå. Nu släpper det och stora vita fläckar har kommit fram. Michi hade köpt metallister och det blev så mycket bättre.

Så här såg det ut först. Inte särskilt snyggt.

Betydligt bättre med den nya listen. Vi behöver byta på ett par ställen till.

Efter lite lunch åkte vi in till Kuah med våra kapell till båten. Vi har två, där ett är över styrpulpeten och ett till stolarna. Vi hade även med en av stolsdynorna då metallstödet under har släppt vilket gör att man inte kan fälla upp stolen längre. Vi har vår hovleverantör inne i stan som kan allt om möbler och tyger. Hans lilla butik ser inget ut för världen, men har syr för alla från Ritz-Carlton till världsomseglare.

Dynan måste tas isär, nytt trä måste läggas i och sedan skall allt sättas ihop med rostfritt stål så att det inte kan rosta. Det blir bättre kvalitet än vad vi hade innan. Pris för jobbet: 500 kronor. Alltså vi fick ju vända oss bort för att han inte skulle se våra leenden och chockade miner. Sååååå billigt.

Det blir en ny uppsättning kapell till styrpulpet samt till stolarna, samtidigt som han fixar i ordning de befintliga så de även får lite resår i nederkanten. Pris för alla jobb: 3.500 kronor. Så värt att ta med och fixa det här. Vågar inte ens tänka på vad det hade kostat hemma.

Michi och jag hade lite date night ikväll och åkte ner till nya Orkid Ria. 

När vi kom dit visade det sig att de inte öppnat ännu, utan öppnar om tre dagar. Den ena av de två bröderna som ägde den tidigare restaurangen var på plats och blev så glad när vi kom. Tre av hans söner jobbar nu i restaurangen och baren Thirstday har också öppnat igen inne i lokalerna. De måste lagt ner hur mycket jobb och pengar som helst för det här är en topprestaurang med en design som påminde om ett balinesiskt spa. Så vackert.

Vi fick promenera vidare och hamnade till slut på Red Tomato hos tyska Tanya. Det blev också ett kärt återseende. Vi tog pizza. Det händer sällan, men det var väldigt gott!

Avslutade kvällen på ett nytt ställe - Brians Bar. Vi träffade Brian när vi var på en teaterföreställning här på Langkawi en gång när han satt vid samma bord som vi. Nu fick vi äntligen se hans ställe.

Det är fint med alla lampor när vi kommer hem på kvällen.

Härligt att vi åker hem först på måndag. En natt till gör att det känns så mycket längre och avkopplande här.