Det blev en tidig morgon när vi skulle upp och stänga väskorna. Kvart i sex gick vi ner för att ta taxin. Döm om min förvåning när inte Anna och Erik var på plats trots att jag visste att de lämnat in Pluto till hans hunddagis redan igår...
I bilen fick jag en ny ledtråd och färden gick inte som den brukar mot Heathrow utan vi styrde istället in mot stan. Det finns ju flera flygplatser, men jag blev allt mer säker på att vi närmade oss St Pancras Station och Eurostar. Fredrik åker ju fortfarande bara tåg så det verkade troligt. Crossing seas borde ju syfta på Engelska kanalen. Tågen går ju till Paris, Amsterdam och Bryssel så destinationen var fortfarande inte säker.
Michi var så nöjd och jag var mest fundersam i bilen. Så många frågor.
Så kom vi till stationen och det visade sig att vi skulle med ett tåg till Paris. Tåget blev 45 minuter försenat så jag hoppades att vi inte hade några anslutningar.
Michi gick och fixade lite frukost till oss, men jag var knappt hungrig. Lite nervös kanske?
Ingen hade kommit när det var dags att gå ombord. Så konstigt, tänkte jag.
Michi hann fota när jag lite besviket påpekade att det var väldigt tomt brevid oss.
Så dök dessa två upp på tåget som gubben i lådan och modershjärtat klappade för fullt.
När tåget startade så fick jag en ny ledtråd som levererades med en flaska skumpa. Lite tidigt, men alltid trevligt. Fredrik öppnade flaskan och korken flög nästan i huvudet på damen brevid. Fredrik frågade snabbt om hon ville ha lite, men hon svarade att det var lite tidigt men att ljudet av korken var trevligt. En fransyska så klart.
Så blev det skål och jag måste säga att resan verkligen började arta sig även om jag inte hade en susning om vart vi skulle eller om Paris var slutstationen. Vad var det med de tjeckiska ölen igår?
Det fick bli ett extrakort på Fredrik och Tuva för det var så bra på dem.
Rätt som det var stormade det in en dam som på franska började prata om sina kvarglömda glasögon. Det hann gå några sekunder innan jag fattade att det var Madeleine. Så roligt!!!
Jag gav ju henne en helg i Paris om hon tar sig dit så vi får helt enkelt åka hit en gång till.
Vi gick sedan vidare men fick info om att incheckningen "försenats" till klockan fyra så det blev ett stopp till på ett litet café.
Halvt chockad blev jag när det sedan visade sig att vi skulle till Gare de l´Est för att ta ett nytt tåg. Nu började tankarna fullständigt skena. Jag började googla på Prag och insåg att det var typ tre tåg och elva timmar för att komma dit. Hockey-VM går i Prag - var det det vi skulle se? Kändes ju som en lite lång resa.
Madeleine satt och mös med alla sina biljetter och tyckte det var väldigt kul att jag inte hade någon aning.
Efter en dryg timme skulle vi av. Inte hela vägen till Strasbourg alltså... Michi tog en taxi med alla resväskor och vi andra promenerade iväg. Jag tänkte att vi kanske skulle bo på hotell en natt innan det var dags för nästa tåg. Istället kom vi till ett Airbnb på 44, Rue des Petits Pres. Då började jag ana att detta kanske kunde vara slutstationen. Vi hade klivit av i Epernay och det dröjde en stund innan jag insåg att vi var i Champagne. Mitt fokus var på hur i hela friden Anna och Erik skulle ta sig hit efter bröllopet i morgon. Det visade sig att jag var hellurad. När vi kom in var där ballonger och hela familjen plus Madeleine på plats. Ögonen tårades och jag kunde bara tänka på vilken fin familj vi har.
Där fanns ballonger som visade 60 och jag fick ställa upp mig för fotografering.
En söt klocka stod på bordet i vardagsrummet och ost och charcuterier var uppdukade.
Champagne var inköpt och det fick bli en ny skål med allihopa. Åh så fantastiskt glad jag var.
Jag fick fina kort med alla dagarnas program. Kan ju säga att det ser lovande ut.
På kvällen var det middag på Why Not nära stationen. Väldigt god mat!
Jag var helt omtumlad efter denna första dag. Så många tankar. Så många känslor. Så lycklig i vetskapen om att vi har fyra dagar här tillsammans. Tänk att få komma till Champagne!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar