Vinterns avskedslunch

Så var det dags för den tråkigaste delen av expatlivet - alla avsked. Varje sommar och vinter är det alltid några av alla vänner man har som man måste säga hejdå till. Vissa vet man med säkerhet att man kommer att hålla kontakten med och andra kommer man troligen aldrig att se igen. Det gäller ju särskilt för vänner från andra delar av världen än Sverige.

Idag, den 14 december, samlades vi totalt 26 personer på lunch för att fira av Cilla Boestad, Karin Lunning och Marie Molin. Tre vänner som varit en stor tillgång i KL på många sätt. Både Cilla och Marie har jobbat med både Swea och svenska skolan och Karin har jobbat med Swea. Vi har tränat ihop och avslutade med det roliga loppet i Angkor Wat. Fredrik har varit kompis med både Hjalle och Hampus och nu blir det inte så många svenska killar kvar här i Fredriks ålder.

Det var en salig blandning av svenska, holländska, norska, danska, malaysiska och amerikanska vänner som träffades på Khana Peena för en indisk lunch. Som alltid lika gott där! Som present hade vi samlat ihop till antika skålar upplockade från havets botten av dykaren Sten Sjöstrand. Skålarna är från 1619 och 1830. Rätt häftigt att man kan få äga något så gammalt!

Karin flyttar nu hem till Bromma igen. Dags att ta itu med det "vanliga" livet med jobb igen. Ändå roligt för i Stockholm bor många vänner som flyttat härifrån tidigare och många bor just i Bromma.

Jeanette har ju lämnat förr, men kommit tillbaka. Också en trevlig variant. Nu är det Maries tur att flytta tillbaka till Gävle. Hampus skall tillbaka till sitt gamla hockeylag. Här har han ju varit en firad stjärna i det malaysiska laget. En svensk och två kanadensare flyttar nu, så det måste urholka laget rejält. Kan säkert vara lite tufft att komma tillbaka hem, med den konkurrens som råder i lag hemma. Samtidigt roligt att få spela "riktig" hockey igen. Deras äldsta dotter är redan hemma i Sverige så det bli ju kul att återförenas igen.

Cilla flyttar hem till Lidingö efter två och ett halvt år i KL. Även deras dotter har redan flyttat hem för att gå sista året på gymnasiet i Sverige, så det måste vara mysigt att komma hem och bli en hel familj igen ett litet tag till. Sätten att leva som familj här blir ju ofta lite annorlunda. Frun och barnen måste flytta hem för att anpassa sig till skolans terminer, medan mannen kanske blir kvar ett halvår för jobbets skull.

Vi önskar dem alla tre varmt lycka till och jag är rätt säker på att få se flera av dem nere på västkusten. Det känns bra!