30 mars 2017

Skidskola Club 4 hela dagen

Dimman hängde tungt över bergstopparna när vi vaknade i morse. Efter frukosten gick vi till skiduthyrningen för att avsluta Annas skidhyra. Om hon blir bättre kan vi ju hyra igen, men idag skulle hon inte åka. När vi kom dit var skidorna redan avbokade och de var redan hämtade från vår ställning och inlämnade. Snacka om förträfflig service!

Kvart i tio träffade vi Paul, vår skidinstruktör för dagen. Han hade jobbat med paralympics i Canada tidigare, men nu jobbat här i Japan i nio år. Han var lite arrogant och det blev inte bättre när jag kraschade in i honom i en backe och vi tumlade ner en bit. Som tur var blev ingen skadad även om han sedan klagade för alla över hur ont han hade i bröstet, armen och handen. Det var ju dumt att åka på honom, men jag gjorde det inte riktigt med flit... När vi kom ner efter förmiddagens åkning luktade det grillat överallt. Grillspett och korv serverades ute och vi träffade på snowboardläraren Kate som vi pratat med ett par kvällar. Så gullig tjej. Hon pendlar som skidlärare mellan Japan och Nya Zeeland för att få fler säsonger.


Vi träffade Anna för lite lunch och gav oss sedan ut igen med skidskolan. Nu hade dimman tjocknat ordentligt och det var kanske femtio meters sikt på toppen. Vid ett tillfälle kom jag ifrån de som var framför och trodde mina glasögon immat igen, men när jag lyfte på dem såg jag fortfarande inte ett dugg och det var helt tyst. Fick långsamt åka framåt och skymtade till sist två gestalter en bit fram. Jag hade flera bakom mig också men ingen gick att se.


Vår lilla grupp med skidlärare och fem elever åkte upp till toppen några gånger och det gällde verkligen att inte sänka blicken mot marken utan hela tiden titta på den som var framför för att inte tappa bort varandra.


Här på ön Hokkaido finns det brunbjörn och ibland har personalen sett dem. Vi fick se en liten film på en av personalens telefoner där de filmat en liten björnunge förra året när den lufsade i skogen mellan backarna. Man kan ju undra var mamman befann sig? Det har hänt att de fått stänga backar för att björnarna vaknat ur sitt ide. Brevid gondolan hade de en byggnad med en uppstoppad björn. De kan bli 2,40 m långa och väga 250 kilo. Inget man vill möta i backarna precis...


På kvällen gick vi till Mina-Mina igen och åt och den här gången följde Kate med.


På kvällen var det Karaoke i asiatisk stil och Anna var uppe och sjöng med Kate en sång av Adele.


Lite senare hade Kate ordnat in Anna i kön igen och hon sjöng I dreamed a dream från Les Miserables. Det slutade med att alla skrek, stampade och ropade "one more song, one more song!" En stor grupp från Malaysia rusade upp och skrek och flera skidinstruktörer kom fram till henne efteråt och gratulerade. Stolta föräldrar!!!


På något sätt hamnar flera skidinstruktörer med oss varje kväll och vi har hur trevligt som helst. Riktigt mysigt här!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar