Dagen tillbringades sedan på 1 Utama, ett stort shoppingcenter 10 minuter hemifrån. Att åka en söndag är inte så smart för när malaysierna är lediga vallfärdar de till stans olika shoppingcenter. Mycket folk alltså! Här kan man dock skaffa ett kort som kostar 20 rm och då få ställa sig på VIP-parkering och där finns alltid plats. Att parkera där är dubbelt så dyrt mot att parkera på vanlig parkering så det gör bara de välbeställda. Priset 2 rm jämfört med 1 rm annars...
Efter det att fotbollsskor och annat livsnödvändigt inhandlats var det nästan dags för middag och vi besökte ett av våra favoritställen Ribley´s. En av kyparna som jobbar där är en ca 25-årig kille från Bangladesh som alltid är så trevlig och service-minded. Fredrik beställde en Sprite och det dröjde ett tag innan de kom tillbaka och sade att drickan var slut. Då erbjöd sig kyparen att bjuda Fredrik på en Cola istället. Vad tjänar den stackars killen? 50 rm per dag. Självklart fick han inte betala Fredriks dricka.
Vi började prata om hur länge han varit i Malaysia och om hans föräldrar och familj. Han hade åkt hit för att jobba för att hans mamma var sjuk. Tyvärr hade han inte tjänat tillräckligt med pengar i början så mamman dog till slut. Tänk att leva med det resten av livet!
Man lever verkligen med stora kontraster här som gör både oss och barnen mer ödmjuka. Det är inte konstigt att man med stigande irritation läser om när ungdomar under tennistävlingarna i Båstad köper dyra magnumflaskor med champagne och bara sprutar ut flera tusen kronor. Det hade räckt till mycket av livets nödtorft här i Asien!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar