Imorse blev det en tur till HSBC inne vid TRX för att uppdatera våra pass även där. Nu ska vi väl vara klara. Det tar mycket tid det här, men nu är det gjort för de närmaste fem åren. Det är så svårt att köra till TRX och ännu värre att hitta en p-plats. Vi blev nekade på ett par ställen och man kommer ut på stora vägar när man kör ut från garaget. Lite panik. Tjugo minuter sena var vi i alla fall på plats.
Folk är så gulliga här, som barn ibland. När vår bankansvariga, Sarah, ställde frågor kände vi oss som hundra år. Hon hörde att vi varit gifta i 35 år och började ställa frågor om vilken plats vi hade i våra respektive familjer. Vi är ju båda äldsta barnet och hon undrade om det var det bästa. Hennes pojkvän är syskon nummer två i sin familj och hon undrade om det var bättre med en pojkvän som var äldsta barn och som kunde förstå vad det innebär. Det är ju en annan sak med mer ansvar här i Asien. Vi båda tittade på varandra och tänkte: Inte mycket kärlek där om killen är så utbytbar...
Lille Oskar har verkligen blivit en liten kille nu. Igår kväll satt han och tittade på Miss Rachel och hade soffhäng. Han ser ju verkligen skönt avslappnad ut. Tänderna fullständigt sprutar upp nu och det måste kännas skönt när det är över.
