Vi reser till Sverige - Valborg på Nääs

Vi fick oss ett gott skratt när vi kom ut till Heathrow och satte oss i loungen. Engelsmännen gillar verkligen sin alkohol. Klockan var sex på morgonen och de hade tre spritsektioner. Mycket mer yta än vad de hade för mat. Folk gick även och tog vin och whisky. Vem vill ha det så på morgonen? Britter tydligen...

Väl hemma åkte vi till kontoret där Michi hoppade av. Jag åkte bort till Ica Maxi i Allum och handlade mat. Imorgon kommer barnen också så då blev så klart kräftor.

Det var otroligt fint väder när vi kom hem. Vi promenerade upp till pappa och sade hej. Även Helene kom över. Så roligt att få krama om dem igen.

De hårda barnböckerna jag hade beställt hade kommit. Nu är vi redo för Oskar.

Vår värmepump hade lågt tryck och vi hade inget varmvatten. Fin start, men ändå bättre när det händer på sommaren. Nu får vi beställa service.

Vid sextiden kom Tobbe och hans jobbarkompis Pontus ner till oss och vi åkte bort till Nääs för att titta på Valborgsbrasa. Undrar när vi gjorde det sist? Det räcker nog inte med tjugo år.

Det var vårtal och en kör som sjöng. När solen började gå ner var det dags för fackeltåg ner till brasan.

Det blev lite kyligt framåt kvällskvisten så det var skönt att hoppa in i bilen igen.

Tobbe bjöd på whisky hemma hos sig och vi fick provsmaka Mackmyra och Smögen. Den sista har jag aldrig hört talas om, men den var den klart bästa.

Michi och jag fick oss ett gott skratt när vi såg att Oskars säng stod i Fredriks rum. Det kommer säkert Fredrik att uppskatta. Fniss...

Imorgon kväll kommer gänget och vi är alla på plats för att fira Bärbel på hennes fest den 2 maj.

Bänken levereras och mys med Oskar

Redan sju imorse kom så bänken som skulle kommit igår. Så fin! Verkligen som vi tänkt oss. Nu får vi lite mer plats i våra skåp i köket.

Tog lite bilder på vår bäddsoffa som vi ska försöka få iväg nu så att den nya sängen får plats när den monteras.

Erik är i Stockholm så jag gick hem till Anna och hämtade Pluto. Skönt för både Anna och Pluto. Hon kan jobba i lugn och ro och få lunch hemma och Pluto och jag får en långpromenad i skogen.

Både Michi och jag åkte med och hämtade Oskar på förskolan och Anna och Oskar  följde sedan med hem till oss en liten stund. Oskar älskar att gå i trappor nu. Här finns i alla fall saker han kan hålla i. Bilden är från förskolan där det så klart är barnanpassat.

Hur mycket njuter man inte av att ha den här lille krabaten i knäet.

När Anna och Oskar åkt gick Michi och jag till O Neills för middag. Ett pubbesök behövs varje gång vi kommer hit. Det blev sedan tidig sänggång med tanke på att vi ska upp halvfem imorgon för att åka ut till Heathrow igen.

Framme i Maidenhead

Vi landade halvsex och sju var vi hemma i lägenheten. Vi hade beställt en ny gästsäng, en wall bed, som skulle levereras idag. De hade först sagt mellan sex och åtta, vilket var omöjligt, och sedan ändrat det till halvåtta. 07.12 ringde det på dörren så det var ju tur att vi hunnit hem. Michi kopplade upp sig direkt och började jobba och jag hjälpte till med leveransen.

När han lämnat sprang jag hem till Anna och Erik och sade hej till lilla familjen. Oskar blev så glad. Det är tur man har Facetime så att han känner igen oss.

Nu fick vi se vår lampa upphängd. Vi blev så nöjda. Väldigt fint på kvällen!

Michi åkte med och hämtade Oskar på dagis. Jag väntade på att vi även skulle få levererat en bänk hem som ska stå bakom soffan. De var så sena så de ringde och ville leverera i morgon bitti istället. Då gick jag hem till Anna där vi skulle äta middag. Erik har rest till Stockholm för jobb i två dagar. Det blev mycket mys med Oskar.

Han gillar verkligen böcker och gick och hämtade flera stycken. Lite svårt att läsa på holländska...

Han hade roliga och knubbiga kritor som var lätta att hålla och rita med.

Morfar Michi fick också en mysstund. Oskar säger mommo, men när vi ber att han säger moffa så säger han pappa. Hmmmmm....

När klockan var nio stupade vi i säng. Tidsskillnaden kickade in rejält. Så mycket bättre att resa åt det här hållet!

Dags att resa hem

Så var det dags för stickträff igen och vi träffades hemma hos Anna. Emma, Hanna och hennes mamma Lisbeth var på plats. Jag hade stickat klart mitt alster, men gick dit för att hjälpa till med vad de håller på med.

Hemma var det sedan dags att packa klart och stänga till alla väskor.

Så fick vi säga hejdå till Thelma som blir ensam ett bra tag. Hon är ju väldigt aktiv i den filippinska föreningen som ambassaden håller i och de har bett henne bli ordförande. Det är ju bra så har hon lite att pyssla med när vi är borta.

På flygplatsen var det mycket folk. Vi hade en väska som behövde skickas på oversize och det var en enorm kö med pakistanier som skulle skicka massor. När vi köade kom de och gick glatt förbi. Michi fick nog och ställde sig och började skicka tillbaka folk. Till slut blev personalen trötta på honom och vinkade fram oss så vi fick gå före. Ha ha! En tjej bakom oss följde med fram också. Hon hade tävlat i VM i velodrom för Canada här i Nilai.

Det är lika skönt varje gång allt bagage är ivägskickat. Ett glas bubbel lugnade nerverna och vi kunde börja njuta av resan.

Nu är vi snart hemma hos familjen. Så roligt det ska bli!

Middag hos Westins

Nu gäller det att snygga till sig lite innan resan till Sverige så jag gick ner till Shoplex och fixade naglarna. Vi får väl se hur länge det håller.

Anna skickade bild på Oskar när han äter. Man blir ju mörkrädd... Fniss.

Idag var det simning och igår var det fotboll. Fullt med aktiviteter redan.

På kvällen var vi hembjudna till Jenny och Masi Westin på middag. Roligt att hinna ses innan vi åker hem till Europa. Det blir ofta iransk mat och så även idag. Det är gott och festligt att prova lite nytt.

World Chaine Day

Michi och jag tog oss en promenad i morse. Det blev ett besök hos hans sjukgymnast på vägen. Michi har blivit så mycket bättre så det är helt otroligt. Så skönt! Vi stannade en gång till och tog en kaffe på ett ställe vi passerat massor med gånger. Riktigt fint.

Michi beställde en cola zero och fick in en VM-burk för Nederländerna. Det var ju lite kul.

Så var det dags att tjusa oss lite och åka till World Chaine Day i Merdeka 118.

Väl framme var det skyltar överallt. Restaurangerna ligger på våning 75, men vårt event hade ordnats på våning 98. Det är rätt högt!

Vi fick placering vid bord fyra tillsammans med många trevliga personer.

Vi hann se staden nedanför oss innan solen gick ner. Vilken utsikt!

Självklart var Raj på plats, vår ordförande och vår vän.

Michi lyckades smita in i köket i ett obevakat ögonblick. Tro det eller ej men de gjorde små toast med löjrom. En av kockarna var från Norge och hade importerat Kalixlöjrom via Singapore.

Maträtterna som kom in var otroligt vackra. Den första var med norsk gravad lax under ett nät av dill.

Här har vi den norske kocken när de presenterade rätt nummer två: En soppa med en buljong gjord på rökt te. Otroligt gott!

Rätt tre var en king garoupa - fisk alltså - som smakade hur gott som helst.

Innan fjärde rätten kallades jag upp. Jag hade blivit ombedd att hålla talet till männen ikväll. Varje middag är det någon som håller detta tal till kvinnorna respektive männen. Det blev många skratt och uppskattande kommentarer. Hade skrivit och läst på och kunde ta det utan att titta i anteckningar, vilket alltid gör det mer lättsamt. Skönt att det gick bra.

Vår fjärde rätt var sedan lamm med inbakat biryaniris.

Desserten var en blandning med lite olika saker. Gott, men just dessert är ju inte min favorit.

Till kaffet kom också lite chokladbitar. Jag smakade den i mitten som var lite krispig. Riktigt god.

Vid vårt bord satt Rocelyn och Mike. Det visade sig att de bott i Beijing i massor med år och varit vänner med Anna och Tom Nygren. De bodde i KL med oss några år. Världen är så liten!

Innan alla fick lämna så tackades personalen på Park Hyatt av.

Jag tog ett sista foto och det är ju rätt otroligt att vi var högt över TV-tornet och tvillingtornen.

Efter maten traskade många ner till baren på våning 75 för en sista drink. Klockan var bara tio. Vi hade startat redan halvsju så det var en tidig middag.

Det roliga är att vi nu har fått så mycket lokala vänner. Ett par kanske till och med kommer till Rörtången i sommar då de ska hälsa på sin son som pluggar i Lund. Vi får väl se.