Efter en lugn och skön dag hemma så tog Michi och jag en promenad upp på berget. Det var många månader sedan sist och faktiskt riktigt jobbigt!
Utsikten är fantastisk däruppe. Det hade byggts ett enormt vitt hus på toppen. Såg ut som ett hotell nästan. Tydligen ett brittiskt par som skall bo där.
På vägen ner stannade vi till hos Berndt och Henny för att säga hej och givetvis för att träffa Shadow som de numera har hand om.
Han blev helt galen av lycka och kroppen krängde hit och dit och jag blev slickad i hela ansiktet. Vi blev nog lika glada vi.
När vi skulle gå därifrån så följde han med oss. Helt ok för Berndt och Henny som tur var. Så mysigt att få med honom på promenaden ner och att han verkligen kände igen oss.
Hemma vid huset installerade han sig vid poolen som han alltid gjort tidigare och när vi flyttade på oss så kom han direkt efter. Så otroligt mysigt. Det blev mycket kli.
Michi åkte iväg och köpte mat på Orkid Ria så det blev middag hemma. Väldigt skönt!
Brevid oss låg lille Shadow och följde oss med blicken varje minut. Det enda vi inte fick göra nu var att ge honom mat för han får ju inte lära sig att börja komma hit igen.
När vi skulle gå in stod han i dörröppningen och jag nästan grät för nu vet vi ju inte om vi får se honom igen. Vi kan ju inte gå upp till våra vänner eftersom han då följer med oss. Det blir ju nästan lite pinsamt och kanske inte superpopulärt. Det blev så mycket gos det bara gick idag.
Så mycket glädje vi har haft av varandra. Det är ett kapitel som kommer finnas kvar i våra hjärtan för alltid!
