Michi hade sin fysio som vanligt i morse. Vi hade sedan möten och hann även med en lunch på ett indiskt mamakställe. Väldigt lokal mat. Jag tog roti chanai igen. Inte det mest nyttiga, men oj så gott.
Vid två åkte vi till Pantai där Michi skulle träffa en öronläkare och kolla sin hörsel. Under en ganska lång tid har han hört sämre i vissa intervall och det är ju bra att kolla upp det.
Pantai hade verkligen uppgraderats. På insidan var det som en galleria i bottenvåningen och det stod en flygel vid den stora väntsalen och en man satt och spelade. Väldigt fint!
Jag tog mig en sväng till Bangsar Village för att gå och kika lite i affärer, men det enda jag kom hem med var en present till Oskar. Det är väl så det blir numera...
