Mangrovetur och middag på Ritz

Michi tar tillfället att stretcha var han än är. Bra för ryggen som alltid mår lite sämre när han byter säng.

Michi tog sig sedan en sväng upp på berget medan jag och Katie promenerade ner till havet. Det kändes konstigt att passera vårt hus utan att kunna gå in.

Vid ettiden åkte vi iväg för att ta en mangrovetur. Det har vi inte gjort på flera år så det kändes roligt. Innan vi satte oss i båten gick vi iväg för att pudra näsan och jag skrattade gott åt den här skylten.

Hur hade de tänkt att man skulle få till ett bad här??? Och vem skulle vilja ta ett i det här rummet...

Vi startade turen med att åka ut på havet mellan Malaysia och Thailand.

Det duggade lite och stackars Michi som satt längst fram blev blöt och kall.

Hela området här uppe är ett naturreservat och det känns bra att det får finnas kvar.

På vissa ställen finns det fiskfarmar och hit kan man även åka och äta middag, något vi aldrig provat.

Vi passerade en stor grotta som man brukar kunna åka igenom, men nu var det högvatten så vi fick stanna på ena sidan.

Mangroveträden växer väldigt häftigt och man känner sig som Indiana Jones i djungeln. Man skulle aldrig kunna ta sig fram till fots här. Träden har frön som är som en spjutspets och de faller rakt ner till flodbotten och börjar växa.

Det var mängder med makaker på stränderna som följde oss med blicken och hoppades på mat.

På vissa ställen kom vi in i riktigt trånga kanaler och det kändes nästan trollskt.

Vi hittade även en liten "ular", en orm, som sover på dagen och jagar på natten.

Langkawi har fått sitt namn från örnar, där just lang betyder örn. Det finns två sorter, en brun och en vit. Här kryllar det av de bruna, den lite mindre arten.

Vi såg även den mer ovanliga white-bellied eagle. Honorna är störst och kan bli 90 cm långa och 2,2 meter mellan vingspetsarna. De ser majestätiska ut när de flyger.

Väl i land efter en och en halv timme på floden blev det en fika på Tanjung Rhu.

Det blev ett snabbt stopp hemma i villa 2 för lite uppfräschning och sedan iväg igen.

Nu var det dags för middag på Ritz-Carltons kinesiska restaurang. Hotellet är väldigt vackert byggt.

Katie och Michi fick ställa sig ute på terrassen och modella lite.

Nu fick vi äntligen vår pekinganka plus massor av annat gott.

Hemma träffade vi två tokayödlor. Det är vanligt att se en, men två händer inte så ofta. De är ju väldigt söta med roliga prickar som står upp. Ibland ser det ut som om de ändrar färg.

Det har varit en jättehärlig dag och varit helt ok att komma tillbaka även om vi inte bott i vårt hus.