Nu var det första morgonen vi kunde sova ut på ett tag. Vi gick och åt frukost och klockan tolv skulle vi möta Chen, Alice och Young i receptionen. Tog ett foto över Rudong stad från vår våning.
Vid ett blev vi skjutsade till tågstationen. Bilen hade en backspegel som inte alls var en spegel utan en skärm som visade film från en kamera på bilen. Det såg så lustigt ut först innan jag insåg att jag inte kunde spegla mig.
Att åka från Nantong var enklare och inte alls lika mycket säkerhetskoller. Bara att visa passet när vi skulle på och scanna väskorna en gång.
Vi skulle sitta i vagn 15 och det var bara att följa skyltarna på perrongen så visste vi var vi skulle vänta. Alla stod i raka led när tåget kom in.
Resan till Shanghai tog bara 1.20. Fem minuter innan vi var framme stod alla kineser upp redo att gå av. Vi satt lugnt kvar. Ingen tid att passa.
På kvällen hade vi vår enda egna kväll för middag och Michi hade bokat in Lost Heaven. De hade fått ett Michelinomnämnande 2020.
Det var en väldigt kinesiskt inredd restaurang, samtidigt väldigt fräck inredning.
Anna hade skickat bild på Oskar som kom från förskolan med ryggsäck. Jag kommer ihåg när han fick på den första gången och ramlade baklänges. Han visste inte hur han skulle kompensera för den nya vikten. Nu går det hur bra som helst.
Idag är det Skärtorsdagen och Oskar hade med ett sött påskkort hem.
Man känner ju inte riktigt av att det är påsk här, fast vi brukar ju inte fira det något särskilt i Malaysia heller. Swea brukar ha en påsklunch, det är väl allt.
