Redan klockan sju imorse åkte vi från Almaspuri till kontoret. I alla nyheter stod det att vägarna skulle stängas från åtta på morgonen till åtta på kvällen. Det kändes som om vi flydde från något.
När vi var på kontoret och tittade ut på vägarna efter åtta så var där fortfarande bilar så något stopp hade det inte blivit, däremot hade nog många tagit varningen på allvar för det var väldigt lite trafik.
Vi hade packat med oss frukost och åt den på kontoret. Lite mysigt.
När klockan var två packade jag ihop och tog monorailen till Bukit Bintang och Pavilion Hotel. Sällan vi åker med tågen här, men de funkar utmärkt. Det är väl bara det att det inte finns något i Mont Kiara mer än bussar och deras tidshållning är så där...
Roligt att bo på hotell i stan. Vi gjorde det ju nyligen, men denna gång är det mer självbevarelsedrift. Jobbigt om vi inte lyckas ta oss till flygplatsen imorgon om de stänger till på riktigt...
I väntan på Michi så tog jag mig en sväng in i shoppingcentret brevid hotellet, Pavillion.
De hade en stor Legoutställning och nu finns det mer Lego för vuxna. Här var en hel plantering med blommor och fåglar, allt gjort av Lego.
När jag skulle ta hissen från våning i 3 i shoppingcentret till våning 8 som är hotellet stod en man framför och väntade. Hm, tänkte jag. Bodde inte han i vår lägenhet i Almaspuri och vi tog över den från honom och hans fru, Gustav och Anna Grönberg. Vi klev in i hissen samtidigt och han nickade och sade: Hello. Jag tittade på honom och chansade lite. Hej, svarade jag. Man såg hur hjärnan blev som ett getingbo när han tittade på mig. Va??? Så nämnde jag Almaspuri A-P-2 och allt föll på plats. Frun flyttade hem 2004 och han var kvar några år till, men var ingen vi direkt umgicks med, vi mer kände till varandra. Så kul! Vad är oddsen att man väntar på en hiss i KL och stöter på en person från 22 år tillbaka. Gustav var bara i KL i två dagar nu för något konsultuppdrag. Världen är så otroligt liten ibland.
Överallt är det väldigt hög säkerhet nu på grund av ASEAN-mötet. Flera delegater bor även här. När man kommer in får man gå igenom en båge som på flygplatsen och alla väskor skall scannas. Det är hur många poliser som helst på plats.
Det är fin utsikt från hotellet på kvällen med alla byggnader med ljus.
Vi gick till restaurangen Jade för att äta Pekinganka och vi hade blivit tillsagda att vi inte behövde boka bord. När vi kom dit var det gott om plats men ankan var slut. Vilken besvikelse! Det fick bli lite annan mat, men vi hade så sett fram emot detta. Så är det ibland.
Anna skickade ett foto från Oskars ettårsdag också. Vilken kärlek mellan dessa två. Morbror och gudfar Fredrik står högt i kurs.
Fredrik är så gullig med barn. En gång kommer han bli en bra pappa.
