Träff på jobbet

Idag var det ett möte på kontoret med Michi, mig och två damer från KLM. Efter turerna i maj när vi skulle hem hade vi haft en del att klaga på. Michis post på Linked In hade gått viral och KLM hade fått upp ögonen för att deras rutiner kanske inte vara så bra. De hade bett om ett möte och att de hade en liten gåva till oss. Vår uppfattning om kompensation och deras skiljde sig kanske åt en aning, med tanke på att vi hade haft rätt stora extra utlägg för nya biljetter, övervikt på bagaget och hotellövernattning. Vi ville ha rejäl kompensation, de kom med lite KLM-reklamprylar. Det blev en timmes diskussioner och nu väntar vi på att de skall återkomma till oss. Vi hoppas på det bästa.

Det fick bli ett gruppfoto på våra kära arbetskamrater. Så roligt att se dem igen.

Fredagar brukar vara gemensam lunch och idag valde Karthik en indisk bananbladsrestaurang.

Det är viktigt hur man viker bananbladet när man är klar. Viker man det mot sig så var maten god, viker man det från sig så var det inte gott. Pinsamt att göra fel.

Jag gav mig ut och sprang lite för första gången på hur länge som helst. Erik hade skickat ett program från NHS i England som hette From couch to 5 km. Det är i nio veckor så ganska långsamt, men bra start med tanke på mina knän. Ska känna efter ordentligt. Kändes bra efter idag i alla fall.

Efter middagen hemma var vi helt slut. Inga bra sovnätter. Vi bestämde oss för att gå ner i Mont Kiara och eventuellt ta en fredagsöl på Social. När vi kom dit så blev ölen snabbt urdrucken och sedan gick vi hem och lade oss. Inte mycket festande här inte.