Sista dagen i frihet

Idag är det dags för Michi att flyga till Sverige och jag skall stanna kvar här i San Pedro. Det har ju inte riktigt blivit som vi har tänkt. Jag skulle fixat med bostadsrättsföreningen och vår läcka, bjudit ut Nordica för att tacka för all deras hjälp samt haft en tjejmiddag med alla som varit behjälpliga med olika saker när vi köpte vår lägenhet. Det är klart att detta är trivialiteter i det stora sammanhanget och allt går att fixa senare. Men vilken värld vi har hamnat i!!!

Efter en mysig förmiddag hemma sticker vi iväg till flygplatsen vid två tiden. Michis plan skall gå klockan fyra ungefär. När jag släppt av honom åker jag tillbaka till San Pedro. Skyltarna över motorvägen har nu inte en text som varnar för olyckor eller köer. Istället står det att det är förbjudet att vara ute och köra om man inte har ett giltigt ärende. Att åka till och från flygplatsen är ok tack och lov. Väl hemma är det dags att ge mig ut och handla lite inför de kommande dagarna. När jag kommer ut på vårt lilla torg är Supercor stängt. Det kan bero på att inte så mycket är öppet här på söndagar. 

Jag kör igång min telefon och väljer mataffärer nära mig och får en lista. Det är bara att börja gå. Det är i och för sig roligt för jag får se och upptäcka nya saker i vår omgivning.

Inget verkar vara öppet. Inte ens det som står att det skall vara öppet. I många skyltfönster sitter det lappar som säger att de har stängt på grund av coronaviruset. Till slut är jag ända borta i Nueva Andalucia och passerar Bergins hus efter att ha varit borta vid den skandinaviska butiken. Också den stängd.

Kommer till slut fram till ett litet torg med en annan Supercor och den är öppen! För att få komma in och handla måste man ta på sig ett par plasthandskar innan man går in och de släpper bara in ett visst antal i butiken. Därinne blir vi tillsagda att hålla avståndet i kön. Minst en meter emellan.

Går sedan åt andra hållet och följer motorvägen tillbaka till San Pedro. Det blir en ordentlig promenad på nästan elva kilometer. Härligt med tanke på att från och med i morgon så får man inte gå ut på "onödiga" promendader. När jag passerar en bensinstation står där säkert tio poliser med motorcyklar redo att ge sig ut och kontrollera de som bryter mot förbudet att gå ut. Det ser riktigt hotfullt ut.

Alldeles innan jag kommer fram till San Pedros promenad så hittar jag en öppen butik som säljer empenadas, annars är alla restauranger stängda. Köper en med kyckling och en med någon het köttfärs i. Hur goda som helst.

Anna och Erik hade lämnat kvar ett fint ljus i lägenheten och jag tar mig en kopp kaffe på eftermiddagen. Kylskåpet är fyllt och jag plockar fram Kastanjemannen och sätter mig tillrätta. Hur lyxigt som helst.

Klockan åtta hörs det massar av ljud utifrån och det visar sig att en uppmaning har gått ut. Alla skall gå ut och applådera sjukvårdspersonalen som jobbar hårt med alla coronasmittade. Det är ett fint ögonblick! 

Nyheterna haglar in och helt plötsligt händer det mycket saker och fort i hela världen. Österrike förbjuder folksamlingar om mer än fem personer. Det är knappt att en familj kan äta middag tillsammans. Danmark, Tyskland och Frankrike stänger sina gränser. Snaran dras åt och snart kan man inte ta sig någonstans. Kjell och Birgitta körde iväg i morse mot Sverige och hann idag hela vägen genom Spanien och in i Frankrike innan gränsen stängdes. Nu skall de genom Tyskland och Danmark också. Där är gränserna redan stängda. Det blir spännande att följa vad som händer...

Madeleine skickar som vanligt roliga nyheter. Här från Holland där man inte bara stänger restauranger, barer och skolor utan även sexklubbar. Det skall väl vara Holland till det. Fniss! 

Familjen ringer och alla är lite småoroliga att jag skall bli fast här i Spanien. Jag känner mig rätt lugn då jag har bokat om min biljett tillbaka till KL den 19:e istället för den 29:e mars. Det är inte många dagar kvar.