Grannmöte

Idag blev det mycket jobbat här på Langkawi. Jag hade hittat en typ av vax för möbler och fixade våra sex stolar på uteplatsen.

Michi höll på med sina hyllor och det gick stadigt framåt.

Framåt eftermiddagen började det arta sig och var nästan helt klart på ena sidan. Andra sidan får bli nästa helg istället.

Klockan tre var det möte hemma hos oss och villa 2, 3, 6 och vi samlades hos oss. Villa 1 har blivit helt galna. De föreslog att Greg och Yvonne skulle ta över all skötsel. När de antog uppdraget och skickade ut ett förslag så gick villa 1 emot varende punkt på listan och klagade på att det togs ut ett arvode för att sköta våra hus. Klart att de inte gör det gratis!!! Villa 1 skall nu ta ut hyra för vakthuset vi alla byggt och betalt så det är ju bara marken det gäller och de vill ha drygt 5,000 rm per år. Pete har blivit av med jobbet, vi gissar att det är på grund av sitt humör, och nu har de dåligt med pengar. Nu känns det som om de försöker allt för att få in pengar och blir ovän med alla. Så tråkigt då Langkawi ju är ett ställe som skall vara som en oas, där man verkligen kan koppla av. Så undrar man varför det blir krig i världen...

För att lätta upp sinnesstämningen efter mötet så gick vi upp på berget tillsammans med Katie och Jonathan.

På kvällen gick Michi och jag till Yellow Café och åt varsin god kötträtt.

Det blev ändå en riktigt bra avslutning på dagen. Det är otroligt skönt att flyga ner till KL på måndag morgon, även om man får gå upp lite tidigt. Just att få den där extra kvällen gör väldigt mycket.

Det jobbas hårt

Katie, vår brittiska granne i hus nummer två, kom ner i morse för att hämta sin transformer och tack och lov så funkar deras cross-trainer nu. Skönt att vi kunde hjälpa till. Efter frukosten åkte Michi och jag in till Kuah för att besöka hans favoritaffär - en järnhandel...

Han kom hem med lite nya saker - en hyvel och en slipmaskin. Oumbärliga i var mans hem, eller?

Nu kunde han äntligen påbörja sitt efterlängtade projekt med att bygga hyllor till sin Man Cave. Först satte han ihop ett par Ikea-bockar jag hade haft med upp.

Gamlar brädor från vår altan kunde nu användas igen och en efter en kom hyllorna på plats.

På kvällen blev det drink hos Katie och Jonathan och sedan tog vi med den in till Kuah och fiskrestaurangen inne i stan. Succé! Tror alla tycker det är kul bara för att den är så otroligt lokal. Lite halvsunkig, i en gatukorsning men med väldigt god mat! Jonathan ville gärna ha vin och vågade inte chansa på att de hade det på restaurangen utan tog med själv. Det gick bra det med. Kul att träffa Jonathan och Katie igen, det var längesedan nu och de är nog nästan de vi är närmast på Langkawi.