Nya tavlor, tur till Melakka och Hari Rayafest

Nu har vi varit nere i Chinatown och spänt upp våra nya tavlor vi köpte i somras av Niklas Amundsson. Jättekul att äntligen få upp dem på väggen. En flagga från vardera av våra "hemländer".

Vi hade även köpt en tavla med lite extra hemlandstoner: Fyren Pater Noster.

Michi och jag skulle ner till Melakka i går, men kom iväg lite sent för vi blev så entusiastiska med att hänga upp våra tavlor så när vi väl kom igång kunde vi inte sluta. Vid ett stack vi hemifrån i alla fall. En resa som normalt tar två timmar tog nästan fyra på grund av all trafik. Det är nu Hari Raya, avslutandet på Ramadan och dessutom nationaldag på onsdag och extraledigt på torsdag, så alla malaysier i KL vänder hem till sina hembyar. Sent på eftermiddagen kom vi i alla fall fram till hotell Majestic, ett gammalt kolonialhotell.

Vi hade inte stannat för att äta lunch på vägen utan gav oss ut längs Melakkafloden direkt och följde den in mot stan och någon mysig restaurang.

Hamnade till slut på ett litet asiatiskt ställe på Jonker Street och Michi blev så här glad när han äntligen fick en öl efter den långa körningen.

Vi fick in lite vårrullar, satayspett och kyckling och kände oss genast lite piggare.

Hotellet hade vi bokat via Nasha och fått jättebra pris. På internet låg priserna på runt 1,300, dvs 650 ringgit, men hon hade gett oss ett pris på 360 ringgit. Väldigt bra för detta fina rum!

På kvällen orkade vi oss inte ut igen utan åt på hotellet. Fantastiskt bra mat, men malaysisk service, dvs vissa saker var slut, lite blev ihopblandat och en kypare vi pratade med stannade kvar vid vårt bord jättelänge så glad att någon pratade med honom. Rätt sött!

Michi beställde in ostbricka till oss efter maten och detta var vad som kom in, en frukttallrik. I och för sig väldigt fin, men vi fick göra en beställning till och då gick det bättre :)

Efter maten blev det en liten drink ute på terrassen. Livet är enkelt!

Efter en skön sovmorgon och god frukost där maten serverades via tevagn, var det dags att ta vår lilla bil och vända åter mot KL.

Som tur var hade vi ingen trafik alls i vår riktning, men åt andra hållet var det hur köigt som helst i flera mil. Inte kul! Vi kom i alla fall hem på exakt två timmar.

På eftermiddagen var vi hembjudna till Nashas svärmor på Hari Rayafest. Det var hur många malaysier som helst och vi. Så roligt med alla dessa inhemska traditioner man får dela och uppleva!

Fredrik försvann sedan hem till en kompis med sin nyinköpta skateboard under armen för att sova över borta. Michi, Anna och jag bänkade oss i soffan och kollade på "No strings attached" och både Michi och Anna somnade sött i soffan. Det är jobbigt att vara ledig. Imorgon väntar jobbet igen för Michi, men barnen är lediga en dag till.

Fredag till söndag, 26 - 28 augusti

I fredags fick vi upp några killar som fortsatte fixa med badrummet uppe i vårt sovrum. Efter lite mystiska läckor och läskiga larver som kunde vara dengue fick de bryta upp en del, men nu verkar allt vara ok. Idag kom kaklet på och på måndag kopplas vattnet in igen. Skönt!

På kvällen var vi hembjudna till familjen Sjönells på en drink tillsammans med Anders och Jeanette samt Mica och Jansky som nu är tillbaks. Jättetrevligt!

På lördagen bestämde Michi och jag oss för att åka till det nya centret uppe vid Solaris som heter Publika och undersöka detta. Idagsläget är det inte mycket som är öppet, några restauranger och lite nagelställen, annars är det i princip tomt. Det kommer säkert bli helt fantastiskt även om man i sitt stilla sinne undrar om vi behöver ännu ett enormt shoppincenter.

Vi hittade en lite rolig skylt när vi gick omkring. Var det oss de menade???

Vi passade på att äta lunch där också och stannade till på en liten, men mysig restaurang som hette One Night One Sweet. På kvällarna spelar de jazz där och hade en liten scen med en flygel och mikrofon. Det var oerhört modernt. När vi skulle beställa fick vi varsin iPad med bilder på allt de hade och sedan var det bara att klicka in sin order. Välkommen till framtiden!

På kvällen gick sedan Michi, Anna och jag ut och åt. Fredrik hade kompisar hemma så de valde att stanna hemma. Vi har nu bestämt att vi skall prova två nya restauranger i månaden. Vi har tänkt så förr, men det har aldrig riktigt blivit av, men en klarade vi ju av till lunchen :) Nu tog jag med Anna och Michi till Asian Terrace där jag varit tidigare, men inte de. Restaurangen ligger brevid Maybank i Solaris och har en blandning av thailändsk och vietnamesisk mat. De tyckte det var fantastiskt bra. Efteråt tog vi en ostbricka och lite vin på Michelangelos.

I söndags tog Michi sig en vespatur för första gången på länge. Anna och jag mötte upp i Bangsar Shopping Centre och vi tog kaffe och lunch där plus gjorde lite ärenden. Jag fick också lämnat in min lilla kamera i Bangsar Village där jag köpte den. Det är tre prickar i som kommer med på korten. Det ska ta 3-4 veckor innan den är klar så nu får jag låna Annas lilla kamera så länge. Jag är ju så van att alltid ha kamera nu, så att jag kan ha bilder till bloggen. Blir ju lite tråkigt annars.

Söndag kväll avslutades sedan med middag på Jarrod & Rawlings tillsammans med familjen Berglie. God mat, men lite seg service. En trevlig kväll med många goa skratt!

Swealunch på La Vineria i BSC

I onsdags var det dags för Swealunch. Nu har det varit Swea för hela slanten sedan vi kom hit, men det är roligt att träffa alla vänner nu när vi är tillbaka. Lunchen var på ett ställe som hette La Vineria och som namnet antyder så var det en italiensk restaurang. Stället låg i Bangsar Shopping Centre. Jeanette, Annie och Pia åkte med mig dit.

Vi var totalt 12 personer som träffades. Jag tog tjocka pastarör, med tunnt biffkött och gorgonzolasås. Det var väldigt god mat, det var alla överens om.

Här är hela gänget som lät sig väl smaka. Jag köpte med en pasta hem till Anna också.

I dag, torsdag, har det varit en lite mer hektisk dag. Först var Michi och jag iväg och fixade lite saker med en snickare och därefter åkte vi till kinesiska konsulatet för att lämna in en visumansökan för Michi. Alla papper var kopierade och blanketten ifylld så det skulle ta fem minuter. När vi kom dit hade de bytt blanketter. Tidigare två sidor var nu utbytta mot fem. Det var en hel uppsats om ens liv som skulle dit och det gällde att ha mycket handlingar med sig. Om man inte har allt med får man åka dit fyra gånger!!!

1) Hämta blanketter

2) Lämna in dem

3) Gå på intervju

4) Hämta visumet

Nu skulle man fylla i samtliga familjemedlemmar, vilka resor man gjort, när och varför under de senaste 12 månaderna, var man bodde och vilka visum med nr man har där, har man giltig försäkring och vad är det försäkringsnumret. Helt sanslöst. Otroligt nog hade i alla fall Michi med sig allt så han kunde lämna in ansökan. Resorna blev väl lite chansning, men ändå.Imorgon skall han på intervju...

När Michi lämnats av vid kontoret blev det en tur till MKIS för mig med kryckor, värktablett och mat till Anna och sedan for jag ner till Chinatown med tre tavlor som skulle ramas in. Det var otroligt mycket bilar så jag undrar om folk börjat ta ledigt för Hari Raya, dvs när Ramadan och fastetiden bryts, allaredan.

Klockan två kom hantverkare hit för att fixa vårt badrum där det läckte på ett ställe och läskiga små larver kom fram. Vi var livrädda att det var denguelarver, men nu är det fixat!

Vid tre skulle jag iväg ett ärende till innan jag skulle till skolan och hämta Anna. Vi skulle till Global Doctors för att lägga om hennes bandage och vi måste nu göra det varannan dag, detta till en kostnad av 100 kronor per gång. För en gångs skull lite dyrt här i Malaysia.

Halvsju var det sista stoppet på skolan med Back-to-school-night. Det är en kväll där man får, i grupp, tio minuter hos varje lärare för att höra vad de planerat inför hösten. Tyvärr hinner man inte med båda barnen utan får välja, så nu blev det sex av Annas lärare och två av Fredriks. Alltid intressant att höra vad de skall hitta på, speciellt nu när det är Annas sista år! var hemma vid halvtio och fick lite middag i mig. Anna var iväg på barnvaktsuppdrag igen.

Första styrelsemötet i Swea för hösten

I går var jag på Coffee Bean på morgonen. Jeanette är representant för svenskarna på MKIS och hade ordnat ett välkomstmöte på Coffee Bean för nya svenskar på skolan. De enda som dök upp var Jeanette, Eva och jag men vi hade trevligt vi också. Resten av dagen ägnade jag på Soft Touch och det var dags att ta tag i alla högar som samlats under tiden jag varit borta.

Idag, tisdag, träffades vi hemma hos Jennifer för höstens första styrelsemöte i Swea. Extra skönt var det att styrelsen äntligen är fulltalig. Charlotte Altéus har tackat ja till att bli vice ordförande och Lena Bergman-Holm tar över som webansvarig efter Gunilla.

När mötet var klart traskade jag ner till 1 Mont Kiara för att handla och äta lunch med Michi, Magnus och Jimmie. Vi gick till den japanska sushirestaurangen som ligger i 1 Mont Kiara. Den är riktigt bra och favoriten just nu är en avokadosushi. När vi gick därifrån sprang jag på Claudia så det blev en kaffe innan handlingen också. Istället för sked att röra med fick vi en kanelstång!

Nere i mataffären sprang jag sedan på Jeanette som också handlade inför kvällen. Åkte sedan hem, rafsade ihop lite fotbollskläder och åkte till skolan och lämnade detta till Fredrik.

Klockan fem åkte Anna och jag till Global Doctors. Hon har haft sånt nageltrång så nu ville de operera. Det blev massor av sprutor i tån och det var nog nästan det som gjorde mest ont. En bit av nageln och skinnet skars sedan bort och nu måste hon vila från fotboll i tre veckor. När vi kom hem hade hon riktigt ont lilla gumman. Som tur var hade hon fått starka värktabletter som hjälpte.

Halvåtta hade så Jeanette och jag bokklubb här och förutom oss två kom Maria Norstedt, Eva Sjönell, Karin Erlandsson och Anna Bergsten. Jag hade provat att göra en ny laxpasta och Jeanette hade med sig äpplepaj och glass. Det har varit en lång och händelserik dag!

Tillbaka i Malaysia 17-21 augusti

Nu har vi varit tillbaka i Malaysia en hel vecka och jag har inte satt mig ner och bloggat en enda gång. I förrgår brände dessutom min dator när de bytte lite elledningar här hemma, men med den snabba servicen man får här så är den redan lagad.

I onsdags, första dagen här, var jag och tog en promenad till MKIS för att betala skolavgiften och köpa nya skolkläder till Anna och Fredrik. Man slås alltid av hur mycket som hänt medan vi varit borta. Här, längs Jalan Kiara, har de nu satt igång det nya bygget Kiara 163, som skall bli sju våningar shopping, teater och konferenscenter plus två höga torn på 42 våningar med servicelägenheter. Allt beräknas stå klart december 2013. Nu försvinner det sista grönområdet här.

Delin, vårt ställe där vi gått och tagit vin och ostbricka i alla år, är nu stängt. Lokalerna står tomma för uthyrning. Lite sorgligt!

Den 19 augusti var det Sweas första coffeemorning här och vi träffades hemma hos Ann-Sofie. Båda gamla och nya medlemmar var välkomna och vi fick med tre nya tjejer i Swea så nu är vi 55 medlemmar. Kul att träffa alla igen!

Fredag kväll gick Michi och jag till La Bodega i Bangsar Baru och njöt av alla deras goda tapas!

Lördag kväll var vi hembjudna till Jeanette och Anders. När vi kom till Almaspuri var himlen alldeles kolsvart och ett riktigt ordentligt åskväder var på väg exakt samtidigt som Robert skulle landa från Sverige. Inte kul!

Vädret drog dock snabbt förbi och det var dags för middag. Jeanette bjöd på en gourmetmiddag för oss utflyttade svenskar. Höjdpunkten var en toast med stuvade trattkantareller. Finns det något godare?

Lite dramatik blev det under middagen när sonen Linus blivit inblandad i en trebilarskrock utanför polisstationen i Mont Kiara. Som tur var blev ingen skadad. Det lustiga i det hela var att ingen kom ut från polisen. Nu är det Ramadan och jag gissar att det var precis tid att få äta igen så de var upptagna...

En bit in i middagen anlände även Robert, som klarat flygningen bra. Nu är de bara här tills i morgon då det bär av till Hongkong för att leta lägenhet. Anna var också i Almaspuri och hade fest med ett tiotal av sina kompisar.

Söndag morgon åkte Michi och jag iväg och provade frukost på ett nytt ställe brevid Coffee Bean i Mont Kiara. Restaurangen heter Hager och serverar "riktig" frukost, dvs när man beställer ägg och bacon så får man fläskkött. Riktigt gott kaffe hade de också!

På kvällen var vi hembjudna till en holländsk familj som bott här ett år där sonen Jan och Fredrik spelar fotboll tillsammans. Det blev en jättetrevlig kväll med grillning och nya bekantskaper. Det sociala livet frodas som alltid även här i Malaysia. Alltid lika roligt att åka hem till Sverige, men även roligt att komma hem till Malaysia. Vi har ju faktiskt förmånen att få ha två ställen vi kallar hemma!

Los Angeles 4-14 augusti, dag 11

Så var det dags att lämna Los Angeles. Vår tjejresa var slut och vi har haft det så roligt. Lätt för mig att säga som bara gjort roliga saker, men även Anna har känt sig väldigt nöjd med sin kurs. Sedan tror jag också att hon blivit rätt klar över att inte studera på något amerikanskt universitet om det inte är en stor andel internationella studenter. När de tittade på en karta där läraren pekade på Ryssland och ingen visste vilket land det var och någon gissade på Mongoliet, så trodde inte Anna sina öron. Flera tyckte geografi var ett onödigt ämne överhuvudtaget... De undrade också hur Anna kunde prata svenska. Ja, säg det... Detta är ändå toppskiktet av de business-studenter som sökt in till kursen, blivande Ivy League-studenter. Lite skrämmande!

Så fick Anna säga hejdå till UCLA och en fantastisk livsupplevelse när jag kom och hämtade henne vid tiotiden. Klockan två gick vårt plan. Vi hade blivit tillsagda att vi måste vara tre timmar innan avgång på flygplatsen för det skulle vara så mycket säkerhetskontroller och flygplatsen skulle vara så stor. Nja, terminalen vi åkte från var väl dubbelt Landvetter och vi var igenom allt på trettio minuter. Det enda som var lite konstigt var att man aldrig gick igenom någon passkontroll och fick stämpel att man lämnat landet.

Efter tio timmars flygresa landade vi i Amsterdam. Klockan var då midnatt i LA och vi hade inte sovit något. När vi så landade i Amsterdam var klockan nio på morgonen och vi hade tolv timmars väntan till nästa flyg. Jag gick för att fixa boardingkorten och försökte fixa in oss i KLMs lounge. Det gick bättre än förväntat och helt plötsligt hade vi två business class-biljetter också. Helt otroligt! Med dessa i handen kunde vi lätt komma in i KLMs lounge och tillbringade i princip hela dagen där.

Nio på kvällen var det så dags för sista flyget och resa i stil. Anna tyckte jag var lite pinsam, och det var jag kanske, men det var ju så roligt att få ett sista kort på oss två tillsammans i denna lyxiga miljö. Anna har alltid velat prova business class och äntligen blev det av.

När de dessutom kom in med champagne så var hon helt nöjd :) Även hennes mamma!

Så fick vi en liten frukostmeny att kryssa i vad vi ville äta. Scrambled eggs med rökt lax lät ju gott.

Middagen serverades sedan med trerätters meny på riktigt porslin och riktiga bestick. Lite skillnad mot ekonomiklass. Jag klagar inte, men efter vår jättelånga resa nu så kändes det otroligt skönt att få det så bra!

Väl framme i KL kom vårt bagage åkande nästan med en gång. Vi åkte tåget och fick hjälp med vårt bagage. Det kändes nästan lite konstigt att vara tillbaka igen. Tänk att vi varit borta i mer än två månader och vi har gjort så otroligt mycket under denna tiden!

Väl hemma i lägenheten igen fick vi träffa Bärbel som skulle resa till Sverige samma kväll. Hon har ju bott i Annas rum hela sommaren vi varit borta, så nu var det dags för dem att byta plats. Efter god middag och lite vin så var Anna och jag helt knockade och somnade sött vid tio. Nu är det dags att köra igång med alla vanliga rutiner igen.

Los Angeles 4-14 augusti, dag 10

Så har den kommit, sista dagen i Los Angeles. Idag skulle jag göra det sista jag hade på min lista nämligen att gå på bio. Den lättaste biografen att ta sig till, som jag i alla fall visste vad den låg, var den i The Groove där Anna och jag var och handlade en av de första dagarna. Tyckte det verkade härligt med en promenad och hade sett på kartan att det var drygt fyra kilometer så jag gav mig iväg. Måste säga att det var helt rätt beslut för så mycket man ser när man går. Kom bland annat förbi Pinks, som ligger på La Brea. Detta är det mest kända korvstället i Los Angeles och hit kommer till och med kändisarna för att köpa korv.

Traskade vidare ner längs Melrose Avenue och kom helt plötsligt in i jättemysiga villakvarter där folk var ute och sprang eller gick med sina hundar.

Kom fram till The Grove med tre minuter till godo innan filmen skulle börja. Köpte biljetter till ett pris av 11,25 USD, vilket var bra pris tycker jag. Sedan var det ju obligatoriskt att köpa popcorn. Kan ju hålla med att det vi kallar small, medium och large i Sverige skulle passa in under kategorin small här. Att dessutom få se att det fanns en smörpump på riktigt var ju rätt kul!

Tänkte riktigt gotta mig idag så det blev två filmer på raken. Den första jag såg hette The Change Up och är gjord av samma regissör som gjorde The Hangover. Rätt rolig och lite galen. Den handlar om två vänner. Den ena är gift med tre små barn och den andra är den evige ungkarlen som inte jobbar och har nya tjejer hela tiden. Efter en sen och sölig natt ute önskar båda att de levde den andres liv och vips, så har de bytt kroppar med varandra. Kanske ingen kulturell höjdpunkt, men behöver man det jämt? Istället små fniss och leenden då och då.

Den andra filmen jag såg hette The Help och kom upp på biofraferna här igår. Jag läste boken för några månader sedan och den heter Niceville. Filmen utspelar sig på femtiotalet och handlar om relationerna mellan de vita familjerna och hur de behandlar sina svarta hemhjälpar. En tjej i staden bestämmer sig för att intervjua de svarta kvinnorna för att sedan skriva en bok om hur de behandlas. Filmen var jättebra, med skratt och tårar. Det kändes nästan konstigt att se den här i USA där allt detta utspelades för 50-60 år sedan. När filmen var slut började folk spontant att applådera. Mycket sevärd med underbara skådespelare.

På bussen hem hamnade jag sedan brevid en asiatisk tjej. När hon rätt som det var skrev ett sms, så såg det misstänkt likt ut malaysiska, men ändå inte. Indonesiska, tänkte jag då. När hon vid ett tillfälle tittade mot mig frågade jag på bahasa om hon kom från Indonesien. Hon höll på att ramla av stolen. En vit kvinna, i Los Angeles, börjar tala hennes hemspråk. Lite roligt!! Vi satt och pratade på som tusan sedan. Här pratar men inte med varandra på bussar och så, ungefär som i Sverige, så hon tyckte det var kul att jag vågat tilltala henne även om hon undrar vad jag var för galen typ först :) Det är väl möten som dessa som man skall samla på sig.

Här är det verkligen en smältdegel av alla människor. Engelska är naturligtvis det man hör mest, men det är nästan lika mycket spanska. Känns som om man fräschat upp även spanskan denna veckan. Bland turisterna är det otroligt mycket fransmän också. Det har varit som en språkkurs :)

Gick en sväng på stan sedan och överallt händer något. Inte ett dött ögonblick. På bilden ovan stod hundratals människor med gula paraplyer framför en stor videoskärm och massor med stora kameror filmade den. Man undrar vad allting är?

Det fullkomligt kryllar av bilar som den här också. Långa limosiner ser man ju knappt i KL, där är det i stället Ferraris som drar till sig blicken, men här glider de långa svarta eller vita bilarna fram längs gatorna och släpper ut det vackra folket.

Man kan konstatera lite om USA:

Servicen är helt fantastisk. Allt sker med ett leende, ibland fake, men ändå leende.

Många hemlösa och fattiga, som går och pratar för sig själva. Varför blir de inte omhändertagna?

Mataffärer finns här som ej har kassörskor. Man scannar allt själv och betalar i automat!

McDonalds - var tvungen att prova det en gång - ger ingen mat direkt utan man får en nummerlapp där de ropar upp numret efter ett tag.

Los Angeles - här bor det vackra folket, blandat med jättestora amerikaner.

Det har varit fantastiskt att vara här och jag skulle gärna återvända hit även om det känns lite som en lekplats och man nästan inte kan ta det på riktigt. Helt olikt New York där jag varit tidigare en gång. Nu längtar jag efter att få ta med mig Anna och åka hem till Michi och Fredrik!