Till Langkawi efter fem månader

Efter lite frukost i morse kom taxin och hämtade oss för färd till KLIA 2. Vi hann med en kaffe på Starbucks också innan vi skulle gå ombord. Äntligen dags för en resa till Langkawi.

När vi åkte mot huset på stora vägen Bukit Malut så såg vi Shadow som var ute och sprang. Så skönt att se att han är ok. Han märkte ju givetvis inte oss. Framme vid huset hade vi nu en chilibuske med chilisar på. Inte så många blad...

Poolen var helt grön och det är lite irriterande att upptäcka att saker inte fungerar när man är borta. Då fuskas det. Det blev till att kalla dit Alan och poolskötaren.

Våra vänner Katie och Jonathan Spinks är på plats och jag skulle gå upp och säga hej när Michi jobbade. Längst upp på gatan fick jag syn på en välbekant brun liten prick. Jag ropade och med galopp kom han springande.Shadow!

Efter att ha fått säga hej till Michi gick vi upp och hälsade på grannarna. När jag gick in låg han på deras trappa och väntade i en halvtimme och följde mig tätt hela tiden när jag kom ut.

Min flock är tillbaka, såg han ut att tänka.

På kvällen skulle vi ut och äta och hade tänkt oss Cactus, men på vägen fick vi syn på spanska La Bodega som just öppnat. Det stannade vi vid istället. Maten var väldigt god, överträffade förväntningarna, men det fanns lite att förbättra. Jag beställde en tinto de verano och det tog nog en halvtimme innan drickan kom. Det är ju ofta där restauranger tjänar som bäst, så otroligt dumt. En tapas av fem var slut och tre fick vi vänta på hur länge som helst. Med tanke på att vi var fem bord med gäster, mot maximala 15-20, så undrar man hur det kommer att fungera om det är fullt. 

De spelade dessutom spansk musik, men ljudnivån låg på över 80 decibel, vilket är att beteckna som buller, så det gick bara att prata mellan låtarna. Vi bad dem sänka lite, vilket de gjorde, men så kom chefen och sade att volymen skulle upp. Ville inte lyssna på kunderna.

När vi kom hem var det en liten krabat som välkomnade oss och som fick lite kvällsmat. Vi håller igen lite på hans mat nu, han är rätt välgödd av alla andra hus.

När vi satte oss en stund ute så kom han och satte sig nära, nära, nära.

Så helt underbart att vara på plats här igen. Nu inser man hur fint det är och hur mycket det betyder. Allt verkar funka och det är skönt att veta att det har varit lite folk på plats när vi har varit borta. En läcka i taket i badrummet i Fredriks rum är det enda vi har lyckats hitta som behöver åtgärdas. Även köksfläkten måste bytas, men det visste vi sedan innan. Nu har vi några dagar på oss att fixa lite.