Ett steg framåt ett steg bakåt

Idag blev det en tur till revisorerna med alla påskrivna papper för bokslutet. Äntligen! Passade på att gå in i Nu Sentral och hittade äntligen lite borttagningsmedel för nagellack. 

Det är väldigt tomt ute nu i lockdown. Jag smög mig bort till vårt kontor för att tömma postboxen och hämta lite papper på kontoret.

Glädjande besked idag när agenten vi använder, Yvonne Chow, kom förbi med Thelmas pass och förnyat visum. Det känns ju extra bra nu när vi ska försöka ta oss härifrån och vi inte behöver vara oroliga för att polisen skall stoppa henne som illegalt här utan pass.

Michi fixade middagen ikväll. Vi skulle ätit upp gravlaxen, men med klimatet här så hade den tyvärr hunnit bli dålig. Det blev till att snabbt sticka till Social och köpa lite annat gott istället.

Det är ett steg fram och ett steg bak i våra liv detta år. Larmet gick på Langkawi och en glasruta är krossad. Som tur är kunde vi inte se någon på kamerorna utan det verkar som om en sten flugit in i rutan när trädgårdsmästaren varit där. Inget de har nämnt dock. Nu fick vi lösa det med Aliah, städerskan, och vår granne Nathan. Nu har de satt för fönstret, men larmet funkar inte. Eftersom det är lockdown i hela landet kan vi inte få dit George för att fixa alarmet. Hur länge orkar man?

Fick mig ett gott skratt i alla fall idag. Åkte med en taxichaufför från kontoret som visade sig komma från Langkawi så vi satt och pratade mycket. Han undrade var jag kom ifrån och hur gammal jag var. När jag sade 57 blev han chockad. De blir ju ofta det här eftersom vi från Europa tränar och håller oss hyfsat unga. Här är man mer en gumma vid 57. När vi var framme ville han ta en selfie och i och med att man har mask på och knappt syns var väl det ok. Hans kommentar var underbar. Wow I have a beautiful Swedish woman in my car, and she speaks Malay. Tror han gjorde min dag lika bra som jag gjorde hans :)