Så var det äntligen vår sista dag. En lite gråmulen dag väntade på oss utanför fönstret.
Utanför dörren stod dagens frukost - nasi lemak med små torkade fiskar...
Nu var det dags att bli av med våra rosa armband. Vi har funderat på varför vi har dem. Ok om man har hemkarantän för då syns de ju om man går ut, men när man sitter instängd och inte kan ta sig någonstans så undrar man ju vad man ska ha dem till.
Vi skrattade gott när vi tittade ut genom fönstret. när man vet att andra B:et i RUBBER inte lyser på kvällarna då har man tittat ut mycket.
Det blev en kopp kaffe med Thelma som var hemma och väntade på oss.
Jag skrattade gott åt min kalender på väggen som hängde uppslagen på mars månad.
På vägen hem tog vi en glass på McDonalds. Vi fick oss ett gott skratt åt hur det kan vara här ibland. De sålde nu McFlurrie med salted caramel. Jag ville dock ha en sundae och bad att få den med samma sås. Det går inte, fick jag till svar. Du kan bara få med chokladsås eller jordgubb. Men, sade jag, ni har ju salted caramel-sås till McFlurrie. Ja, var svaret. Då kan jag ju få det till min sundae? Nej. Jag frågade om McFlurrie var färdigmixade eller om såsen var vid sidan om. Vid sidan om, var svaret. Då kan ni ju ta den såsen och slå på min sundae??? Här börjar en viss frustration infinna sig... Till slut kunde jag få det på min sundae mot att jag betalade en ringgit extra. Ha ha ha!
Till kvällens middag hade vi bokat in oss på Majapahit på Plaza Mont Kiara tillsammans med Susann och Gordon. Så gott och så trevligt!
Äntligen ute! Lyckan över att vara i frihet är enorm!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar