Vaknade tidigt fylld av förväntan. Idag skulle Fredrik firas och ceremonin för att ha avslutat King´s College skulle äga rum på Royal Festive Hall i Waterloo. Vi tog bussen utanför oss då den stannade ett par hundra meter från lokalerna.
Jag blev alldeles tårögd när jag såg dessa fina ungdomar, så redo för livet efter en enorm prestation. Vi är så otroligt stolta över Fredriks väg hit. Först kom han inte in på Kings. Kom in på Regents och fick stipendier. Ringde Kings varje vecka och till slut gav de upp. Om han gick ut med högsta betyg skulle de plocka över honom. Han jobbade som en iller och klarade av det och fick byta skola. Där accepterade de dock inte hans första år utan han fick börja om. Redan från början sade han att han skulle gå ut med en first, dvs mycket väl godkänt, i snitt och efter hårt arbete i tre år står han här idag och kan vara otroligt stolt över sig själv. Nu stundar jobbansökningar, intervjuer och mer hårt arbete innan allt är i hamn. Så duktig han har varit!
Vi fick en bild på Fredrik och några av hans kompisar: Lucy, Nick, Guillome, Fredrik och Viktor. Det blev så klart också foto med de väldigt stolta föräldrarna!
På Kings har de inga fyrkantiga hattar som de flesta skolor har. Istället har de en huva på sin rock. Själva rocken är designad av Vivenne Westwood. Lite roligt!
Ceremonin startade klockan elva. Det var pampiga lokaler och alla i fakulteten har väldigt gammaldags och speciella kläder på sig.
Det var ett väldigt trevligt och bra inledningstal av en av rektorerna.
Så ropades alla studenter upp och fick komma in en efter en och ta de två rektorerna i hand.
Jag måste säga att jag verkligen uppskattar hur man firar avslutningen på universitetstiden utomlands. I Sverige är det kanske något för studenterna, men oftast inget med föräldrarna. Detta är ju mycket större att fira än att man tar studenten. Det känns så högtidligt och man är så stolt så man kan spricka.
Fredrik hann tyvärr lämna in sin rock innan vårt familjefoto, men här blev det ett på skolans trappa i alla fall.
Fredrik stannade sedan kvar med sina kompisar ett tag medan vi åkte med Anna hem och kollade hennes lägenhet. Det har hänt mycket som egentligen inte syns, men det är fortfarande väldigt mycket kvar.
På kvällen var sedan Michi och jag ute och åt med Fredrik på Casa Becci innan han skulle ut på stan med sina kompisar och fira att skolan är slut. De är väldigt roliga för de säger att nu går de från att vara studenter till att vara arbetslösa. Sant förvisso, men lite negativt. De skrattar gott.
Jag blev alldeles tårögd när jag såg dessa fina ungdomar, så redo för livet efter en enorm prestation. Vi är så otroligt stolta över Fredriks väg hit. Först kom han inte in på Kings. Kom in på Regents och fick stipendier. Ringde Kings varje vecka och till slut gav de upp. Om han gick ut med högsta betyg skulle de plocka över honom. Han jobbade som en iller och klarade av det och fick byta skola. Där accepterade de dock inte hans första år utan han fick börja om. Redan från början sade han att han skulle gå ut med en first, dvs mycket väl godkänt, i snitt och efter hårt arbete i tre år står han här idag och kan vara otroligt stolt över sig själv. Nu stundar jobbansökningar, intervjuer och mer hårt arbete innan allt är i hamn. Så duktig han har varit!
Vi fick en bild på Fredrik och några av hans kompisar: Lucy, Nick, Guillome, Fredrik och Viktor. Det blev så klart också foto med de väldigt stolta föräldrarna!
Det var ett väldigt trevligt och bra inledningstal av en av rektorerna.
Så ropades alla studenter upp och fick komma in en efter en och ta de två rektorerna i hand.
Efter ceremonin tog vi oss alla till Bush House, ett av Kings alla colleges. Här bjöds det på mat och dryck. Vi åkte upp på taket för att njuta av utsikten också. Anna var med på foto med Fredrik och Mateo. Efteråt var det dags för hela avgångsklassen att fotograferas.
På kvällen var sedan Michi och jag ute och åt med Fredrik på Casa Becci innan han skulle ut på stan med sina kompisar och fira att skolan är slut. De är väldigt roliga för de säger att nu går de från att vara studenter till att vara arbetslösa. Sant förvisso, men lite negativt. De skrattar gott.
När vi åkte hem vid tio stannade vi och tog en öl/shandy på kvarterspuben där vi bor som ligger precis mellan tunnelbanan och vår lägenhet. Nu har vi snart firat klart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar