Vidare mot Otaru och Yoichi

När vi åt frukost i morse så fick jag fota skylten vid damen som gjorde våra omeletter. Undrar om de inte menar plain omelet...

Vid elvatiden lämnade vi hotellet i Sapporo och tog JR line mot Otaru. Det var en dryg halvtimme att åka. Här i Japan gäller det att ställa sig ordentligt i kö när man skall gå på tåget. En kö vid varje dörr.

Vi skyndade oss sedan tillbaka till tågstationen och tog tåget 12.35 till Yoichi.

Där var vårt mål att besöka Nikka whiskydestilleri. Japansk whisky blir ju mer och mer populär och när vi inte kommer iväg till Skottland så kunde detta vara värt ett besök.

Vi kunde inte gå med på någon rundtur för de fanns endast på japanska :)

Vi fick en karta med olika nummer och så fick vi traska runt själva. På några ställen fanns det tv-skärmar så man kunde få lite förklarat på engelska. Många processer är som de alltid har varit. Till exempel skyfflades det in kol manuellt för att elda på kärlen.

Stora lagerutrymmen fanns, där tunnor fulla med whisky låg. 

Vi skrattade åt skyltarna som var otroligt exakta.

Historien bakom Nikka är så spännande. En japansk man åker till Skottland för att studera whiskytillverkning och träffar där Rita från Glasgow. TIllsammans flyttar de till Japan och startar så småningom whiskytillverkning där. Man kan bara tänka sig vad samhället tyckte om att en engelsk kvinna och en japansk man skulle gifta sig. De träffades 1919.

Här har vi Michi framför det första lagerhuset som byggdes.

När vi kom in i sista huset så var det whiskyprovning. Alla fick tre glas var utan att det kostade något!

Man fick prova en single malt, en som hette Super Niki och ett äppelvin.

Efter provningen gick vi in och åt lunch i restaurangen brevid. Michi blev ju glad över att hitta en maträtt med enbart japanska korvar...

Det blev ett varv inne i butiken också och vi hittade lite flaskor som endast såldes där. Kul! Vi promenerade sedan bort till stationen idag och hann med en kaffe innan tåget gick.

Jag hann smita in på damernas också där man hade tydliga instruktioner om hur man skulle använda toaletten :)

Det gällde att ställa sig i kö för att få en stämpel på sin biljett och sedan få gå ut på perrongen.

Yoichi var en liten och öde stad där whiskystället säkert är det som ger jobb åt de som bor där.

När vi kom tillbaka nu så fick vi vårt rum. Hörnrum 1718 var också jättefint. Vi har haft tur med våra hotell.

Här är whiskykollektionen som blev köpt. 5 halva flaskor och 1 flaska japansk gin.

Vi har hört att Otaru har Hokkaidos bästa sushi och med tanke på att det ligger precis vid havet så verkade det ju troligt. Vi frågade på hotellet som tipsade oss om en restaurang i närheten. Nu har ju vi ätit mycket sushi tidigare och visst var det gott, men inte så mycket bättre än på andra ställen.

Efter maten ville vi prova Otaru-öl och gick till en ölhall/bryggeri nära oss. Vi talade tydligt om att vi endast ville ha en öl och ingen mat. Vi fick inte se någon meny utan det kom in två lokala öl så vi kunde provsmaka. När vi skulle betala så var notan på dubbelt mot vad vi förväntat oss. Då visade det sig att man skulle betala en extraavgift för man inte åt. Restaurangchefen kom fram till oss när vi ifrågasatte notan till kyparen. Hon var arg som ett bi och förklarade att så är det i Japan. Vi försökte lugna ner henne och sade att eftersom vi är utlänningar så visste vi inte det. Då pekade hon på alla andra utlänningar som satt där, men de åt mat så de hade ju inga problem. Vi undrade varför hon var arg. Det var ju inte att vi inte ville göra rätt för oss, vi ville bara förstå vad som hände. Hon riktigt skrek på oss och rätt som det var gick hon iväg. Vi reste oss för att betala vid kassan. Ingen kom. Vi väntade en bra stund. Till slut kom en servitris och sade att vi inte behövde betala alls. Det kändes ju inte rätt det heller så vi lade pengar för våra två öl och gick. Så knepigt!

På väg hem passerade vi ett litet hus med den här underbara skylten utanför. Spännande öppettider...

Vi fick in och hittade en liten kvarterspub med några få ungdomar på plats.

Det blev varsin öl till och vad hittade vi om inte de rolga spelen igen. Vi var ju bara tvungna att spela!

Ölsortimentet var mest utländskt och Carlsberg hade en spännande stavning.

Michi fick till och med barägaren att vara med på ett foto.

Skönt att kvällen fick ett roligare slut. Vi var lite lätt irritrade först, men efter att ha träffat den här trevliga killen så gick vi nöjda hemåt.