Hokkaido och Club Med Tomamu

Det var härligt att komma fram. Air Asia släckte ljuset ungefär en timme under vår flygning. Helt fruktansvärt. Dessutom satt en vuxen man framför mig som helt plötsligt började spela något krigsspel på sin telefon så det smällde och exploderade. Jag fick knacka på hans axel och be honom stänga av ljudet. Det var fint när vi kom in över Hokkaido och vi såg att det var fullt med snö.

När vi hittat Club Meds incheckningsdisk så hade vi en dryg timme kvar innan bussen skulle gå. Då hittade vi samma affär som förra året och köpte mackor och dricka. Lite frukost helt enkelt.

Michi tog en väldigt snygg selfie på bussen. Nu hade vi två timmar till Tomamu.

Så här var utsikten från vårt fönster på hotellet. Rum 2607.. Den här anläggningen är ny och rummen är betydligt större än vad de var i Sahoro. Mycket snö ser det ut att vara!

Den här söta elefanten vikt av handdukar satt på vår säng.

Maten är även här helt fantastisk. Mer betoning på asiatiskt här, men det är ju bara gott.

Michi hade en av sina snygga nya skjortor från Shanghai på sig!

Efter middag och show gick vi mot vårt rum. Då passerade vi den här lilla flickan som var åtta år. Hon spelade piano så det inte var klokt. Tekniskt helt otroligt, men också helt utan känsla. De små barnen får väl öva hur mycket som helst så de kan det mekaniska, men förstår inte det där med att tolka musiken. Duktig var hon i alla fall.

I närheten av vårt rum gick den här spännande glasgången.

Snön var belyst på utsidan och det var jättevackert.

Längst bort hittade vi en liten bar som hette The Nest. Där provade jag en sparkling saké och Michi provade japansk öl.

Vi pratade lite med ett koreanskt par och de berättade att det tog 1,5 timme att flyga mellan Seoul och Hokkaido, men eftersom de inte får flyga över Nordkorea så tar det två. Däremot om de flyger med ryskt flyg till Vladivostok så får de flyga över Nordkorea och det ligger egentligen längre bort. Så knäppt!

Somnade sedan gott redo för en dag på skidor imorgon!