Mot Shanghai

Det blev en tidig morgon idag när vi gick upp strax innan fem för att åka till flygplatsen och ta flyget klockan nio. Vi flög Malaysian Airlines den här gången. 

Väl framme i Shanghai var man tvungen att först gå till en maskin och skanna alla sina fingeravtryck innan man kunde gå vidare till immigration. Nya metoder.

Michi blev hämtad av Wang, en av våra leverantörer och åkte iväg fem timmar utanför Shanghai. Själv blev jag hämtad av Grace, också en leverantör, som körde mig till Grand Central Hotel. Tog lite foton på vägen dit när vi passerade tjusiga The Bond och även väldigt lokala områden.

Jag lämnade in mitt bagage, packade upp snabbt och tog en dusch medan Grace väntade i receptionen. Vi åkte vidare till Hyatt och åt middag med hennes kollega Jenny på våning 54!

Grace ville gärna ha ett foto på oss här uppe.

På Hyatt var det buffet med mycket seafood. En kock stod och gjorde i ordning små skålar med japanska godsaker.

Det blev ett foto på Jenny, Grace och vår chaufför också.

En del saker skulle man aldrig hitta på en svensk buffé.

Mängder med efterrätter fanns det också. Asiater verkar vara väldigt mycket för sötsaker.

Efter maten åkte vi tjejer upp till våning 87 för att gå på Hyatts skybar, Cloud 9.

Fantastiskt att se det stora tv-tornet som en liten legobyggnad långt nedanför oss!

Det blev en riktigt trevlig kväll och det är så intressant att prata med dessa kvinnor. I Asien får man ställa frågor som man aldrig skulle kunna ställa i Sverige om man inte känner varandra väldigt väl. Jenny, som var 36, har inga barn och vill helst inte ha några för det kommer att ändra livet så mycket för henne och hennes man. Det låter fruktansvärt. Om man dessutom får en son så måste man köpa en lägenhet till honom. Får man en dotter så behöver man inte det - hon får ju en när hon gifter sig. Undrar vad som händer om man är homosexuell??? 

Rädslan för att få en son, som blir väldigt dyrt, hindrar därför folk från att skaffa barn och trenden för barnafödande går dessutom ner. Priset för lägenheter nära Pudongfloden ligger nu på cirka 300,000 RMB, dvs nästan 400,000 kronor per kvadratmeter. Då äger man dem dessutom vara i sjuttio år. Vilket totalt annat tänkesätt än i Sverige. Vi kan känna press att man skall ge barnen en god uppfostran och en bra utbildning, men det är ju inget som hindrar en från att skaffa barn... Det skulle vara så konstigt att inte ha barnen att glädjas åt och att veta att när man själv går bort så slutar släkten där.