Det blev gemensam frukost i morse, packning, en sista koll att allt var på med timers och annat och sedan var det dags att säga hejdå till barnen. Jag verkligen hatar att lämna Sverige. Det blir svårare och svårare att säga hejdå till pappa, Helene och barnen. När jag väl sätter fötterna på malaysisk jord så är det helt ok, men just själva avskedet känns så. Michi fick ta ett fint kort på mig och barnen innan Anna skjutsade ut oss med all packning. Nu känns det ändå lite bättre för Fredrik, Anna och pappa kommer och hälsar på i år och kanske även fler nära och kära. Det ser vi fram emot!
Michi satte sig och jobbade direkt på Landvetter. Skönt att få undan lite mail. Jag gick givetvis direkt in i bokhandeln och spanade lite.
Jag var tvungen att ta ett smygfoto på familjen brevid oss. Ibland undrar man hur dagens barn kommer att bli med föräldrar som bara sitter med sina mobiler. Vi satt i loungen nästan en timme och föräldrarna pratade knappt med barnen en enda gång och barnen satte på en iPad för att titta på något. Vad kommer hända med kommunikation framöver? Detta är så vanligt!
När vi landade i Amsterdam på utsatt tid gick vi vidare till loungen. Den har nu flyttat och är helt ombyggd. Så otroligt fin!!! Den kommer att vara i tre våningar när den är färdigbyggd. Nu var två klara. Högst upp låg en bar.
Vi satte oss där nere där de hade soffor, bekväma grupper och matbord. De hade dessutom byggt rummet i lite olika våningar så att folk kunde sitta ostört. Snyggt och praktiskt.
Efter ett tag lämnade vi loungen och kunde låsa in vårt handbagage i skåp där inne. Vi promenerade bort till Heineken som har en restaurang/pub och tog lite lunch.
Framåt åttatiden var det dags att gå bort till nästa KLM-flyg. Vi fnissade gott åt den här tjejen som reste med sin pojkvän. Som Helene skrev när hon såg bilden: Jag VILL vara prinsessa :) Man undrar ju lite hur folk tänker...
Planet verkar gå i tid och nu har vi tolv timmar framför oss innan vi landar i KL.
Michi satte sig och jobbade direkt på Landvetter. Skönt att få undan lite mail. Jag gick givetvis direkt in i bokhandeln och spanade lite.
Jag var tvungen att ta ett smygfoto på familjen brevid oss. Ibland undrar man hur dagens barn kommer att bli med föräldrar som bara sitter med sina mobiler. Vi satt i loungen nästan en timme och föräldrarna pratade knappt med barnen en enda gång och barnen satte på en iPad för att titta på något. Vad kommer hända med kommunikation framöver? Detta är så vanligt!
Vi satte oss där nere där de hade soffor, bekväma grupper och matbord. De hade dessutom byggt rummet i lite olika våningar så att folk kunde sitta ostört. Snyggt och praktiskt.
Planet verkar gå i tid och nu har vi tolv timmar framför oss innan vi landar i KL.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar