Terracottamuséet och varma källor

Det var verkligen ett stort ögonblick idag när vi klev in på Terracottamuséet och fick se denna enorma upptäckt av dryga 8.000 soldater. Det tog nästan andan ur en.

Det blev många foton så här kommer några.

En enda soldat hittades hel, alla andra i så många bitar. Arbetet pågår fortfarande efter 40 år med att sätta ihop dem. De hittades av några bönder 1974 när de grävde efter vatten på sin mark.

Inne på muséet hade de byggt upp en del där man kunde ta foton med soldaterna. Kopior givetvis :)

Här är den ende soldaten de hittade hel.

Det finns så mycket kvar att upptäcka och många gravar att utforska. Den förste kejsaren lät bygga gravar med allt han behövde för nästa liv från soldater, till all tänkbar personal, kök, kontor, hästar och vagnar.

Både Michi och jag hade läst på rätt bra och även tittat på YouTube-filmer så det blev mycket diskussioner med vår guide, Jenny.

Helt otroligt vad de kunde göra av lera och brons. Detta för 2.200 år sedan.

En av de fyra bönderna som hittade de första soldaterna sitter i en byggnad vid muséet och signerar böcker. Spännande att få träffa honom!

Efter denna fantastiska morgon ville Grace bjuda på lunch. Vi bad henne beställa in lite för det blir så otroligt mycket mat både till lunch och middag. Lite är tyvärr ett ord som inte ingår i hennes vokabulär...

Efter muséet åkte vi till några varma källor dit den först kejsaren åkte med sin favoritkonkubin.

Inte mycket att se efter terracottaarmén...

Chan Kai Check hade också hållit till här under 1936.

Vi tog också kort med våra kinesiska tecken utanför. Jag är drake,

Michi är kanin...

... och pappa är gris.

Vi fick ett par timmar för oss själva på hotellet innan det var dags att åka iväg och äta middag med Grace, hennes föräldrar och hennes syster med familj. Den här gången var det dags för en dumpling banquet. Tydligen är staden Xian känd för sina dumplings. Vi höll på att svimma när servitrisen kom in med 18 olika burkar med dumplings. Det får bli hårdbantning och mycket träning när vi kommer hem.

Söta och salta dumplings blandas vilt. De här var helt fantastiska och hade en hel jordgubbe inuti.

Det var dumplings på längden och tvären, i soppa och torra. Hur många som helst.

Denna var också väldigt god och smakade som en valnötskaka.

Vissa var fantastiska små skapelser.

När vi trodde vi var klara kom en sista soppa in med pyttesmå dumplings i. Man skulle se hur många man fick och så betydde det olika. Jag fick två och det betydde "double happiness".

Här har vi två mätta herrar tillsammans med Grace pappa.

Brevid satt sedan Grace mamma, syster och systerson.

När vi kom ut från restaurangen kom fem små barn framspringande. Hade det varit i Europa hade man hållit hårt i väska och plånbok, men de här var hur charmiga som helst. Vi syntes ju bra som de enda västerlänningarna på hela torget. De här små barnen, som var nio år, rusade fram och frågade: Can we speak English with you? De ställde lite frågor och svarade för de ville träna sin engelska. Man undrar hur västvärlden någonsin skall kunna konkurrera med öst med ambitiösa barn som dessa.

Vi tog oss en promenad, bland annat förbi det kända Drum Tower.

Det blev också en vandring längs med Muslim Street. En gata fylld med folk och hur mycket matstånd som helst. Vi var de enda vita även här och en liten kinesflicka på kanske fyra år kunde inte låta bli att sträcka ut sitt finger och känna på mig, som för att se att jag var på riktigt. Så söt!

Allt såg väl inte lika spännande ut...

När vi kom ut på andra sidan området väntade Grace svåger på oss med sin bil och tog oss tillbaka till hotellet. Vilken dag det har varit!!!