50-årskalas för Sunandhini

Efter frukosten idag började vi packa ihop. Rätt som det var ropade Michi till och jag sprang dit. Hela sluttningen på baksidan var full med dusky leaf apor, säkert 7-8 stycken. Det är verkligen roligt att de är tillbaka.

Tyvärr upptäckte vi att det är något djur som äter på terrassen. Rentokil är informerade och kommer upp om ett par dagar. Alltid är det något. Hus i tropiska klimat kräver så otroligt mycket mer underhåll!

Daniel Liljekvist lämnade oss redan vid tiotiden och vi övriga åkte ner till flygplatsen vid klockan två. Åter mot KL.

Michi och jag hann bara hem och byta om för att sedan ta en taxi ner till Tamarind Hill på Jalan Sultan Ismail.

Eftersom man aldrig vet hur trafiken är så åkte vi tidigt hemifrån. Vi skulle på Sunandhinis 50-årskalas och det var en överraskningsfest så vi var tvungna att vara där innan hon kom dit. Vi blev lite tidigare och hann med en drink i baren. Den jag provade hette Comme Une Suzette och var fantastiskt god. Grand marnier, vanilla galliano, apelsinjuice och prosecco. De hade rivit och torkat apelsinskal och torkat det. Sedan blandades det med socker och kanten på glaset doppades i blandningen. Mums!

Framåt halvåtta dök Pattu, Perneth och Sunandhini upp. Hon blev helt chockad när hon såg det tjugotal gäster som samlats.

Vi satte oss med våra vänner från vårt condo. Här är Michi med Thivanka.

Jag satt brevid hans fru, Melo.

Efter en god thailändsk middag var det dags för tårtan som kom i form av en cittra. Sunandhini kan spela det!

Skrattade när jag kom hem. Med sju gäster i huset och lika många resväskor så ser det ju ut som ett krigsutbrott...

Annas vänner som är här är väldigt trevliga så det är bara roligt att ha dem här och det har gått väldigt bra. Så roligt att Anna och Fredrik kommer hem och vill ta med sina kompisar!