Landade i god tid i Amsterdam och hade knappt två timmar på mig tills nästa plan mot Göteborg skulle lyfta. Schipol har byggts om under de två-tre senaste åren och ser ut som en stor byggarbetsplats. Nya vägar att gå varje gång. Så mycket som jag har rest, lyckades jag ändå ta en felsväng när jag följde strömmen av folk och gick ut genom en dörr jag inte skulle gått igenom. Missade en högersväng mot transferdiskarna...
När jag väl gått igenom kunde jag inte gå tillbaka. Gick till passkontrollen och väntade tills min tur och konstaterade att jag gått ut från transferområdet. Då fick jag inte fortsätta ut för att gå in igen utan jag skulle vänta på Security som skulle lotsa mig tillbaka in. Allt väl så långt. Det var bara det att Security kom inte och när det till slut var 40 minuter kvar tills mitt plan skulle gå så hade jag lätt panik. Inte kul att behöva köpa en ny biljett för att de inte kan hjälpa mig ut genom en dörr på en hel timme!!!
Till slut kom en vakt och jag fick springa, svart med folk vid nästa passkontroll så jag fick hjälp att gå före. Fortfarande 13 personer före i kön och givetvis någon som, när det nästan var min tur, hade problem med visum för att komma in i Schengen!!! Kom till slut igenom och med fem minuter kvar sprang jag som en sprinter genom hela flygplatsen till gate B32 som ligger allra längst bort. Hann i alla fall med planet med andan i halsen! Det var skönt att landa på Landvetter och hämta ut den lilla vita hyrbilen och köra hemåt genom Härskogen.
Det var nästan 30 grader hemma och helt underbart! Hälsade på grannarna och åkte iväg hem till pappa och sade hej efter att ha slängt in väskorna.
Det var bara att ta fram dammtrasan och börja städa huset. Det får nästan alltid ta tre dagar. En dag att damma, en dag att dammsuga och en dag att våttorka alla golv. Måste ju hinna med lite annat kul också!
Anna skickade bild från London. Nilsons hade varit så gulliga och köpt blommor, vin och frukostmat hem som tack för att de hade fått bo hemma hos Anna. Roligt med så uppskattande gäster. De hade dessutom bjudit barnen på alla middagar och tagit väl hand om dem. Så roligt att de haft det så bra ihop!
När jag väl gått igenom kunde jag inte gå tillbaka. Gick till passkontrollen och väntade tills min tur och konstaterade att jag gått ut från transferområdet. Då fick jag inte fortsätta ut för att gå in igen utan jag skulle vänta på Security som skulle lotsa mig tillbaka in. Allt väl så långt. Det var bara det att Security kom inte och när det till slut var 40 minuter kvar tills mitt plan skulle gå så hade jag lätt panik. Inte kul att behöva köpa en ny biljett för att de inte kan hjälpa mig ut genom en dörr på en hel timme!!!
Till slut kom en vakt och jag fick springa, svart med folk vid nästa passkontroll så jag fick hjälp att gå före. Fortfarande 13 personer före i kön och givetvis någon som, när det nästan var min tur, hade problem med visum för att komma in i Schengen!!! Kom till slut igenom och med fem minuter kvar sprang jag som en sprinter genom hela flygplatsen till gate B32 som ligger allra längst bort. Hann i alla fall med planet med andan i halsen! Det var skönt att landa på Landvetter och hämta ut den lilla vita hyrbilen och köra hemåt genom Härskogen.
Pappa var och hämtade dem på Landvetter sent i kväll men då hade jag redan slocknat. Redan kvart över åtta kröp jag ner i sängen och sedan var det inte många sidor i boken som hans med innan jag slocknade helt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar