Killarna och jag återvänder till KL

Ibland kan man förundras över hur man tar sig an saker här i Malaysia. De som nu bygger vårt altandäck hade ingen riktig kontakt på sin sladd utan har öppnade sladden, drog fram de olika ledningarna inne i den och med hjälp av två pinnar tryckte de in dem i kontaktuttaget. Verkar ju funka, men säkerheten svara jag inte för...

Liz, vår granne i hus 1, kom och visade mig att dräneringarna längs med gatan inte fungerade utan var helt överfulla och att allt detta stillastående vatten kunde orsaka dengue. Hon ville att vi alla skulle begära att få detta fixat av byggherren. Det beror ju mycket på att all sand m.m. från byggena har kommit ner i diket och täppt igen tillsammans med massa skräp som plastförpackningar m.m.

Michi och Tobbe gick direkt ut och beväpnade med krattor, pinnar m.m. lyckades de få det mesta av vattnet att rinna iväg. När vår granne såg detta blev hon helt vansinnig och skrek på Michi att han förstört allt och nu fanns det inget att visa för byggherren. Det mesta av all sand och skräp är dock kvar och behöver grävas undan och byggherren har redan sagt att han skall fixa det så jag vet inte vad hon skriker om. Med tre dengue-fall i familjen för två år sedan, där både Michi och Anna hamnade på sjukhus, vill vi inte riskera mer sådana mygg bara för att bevisa en princip.

Altanprojektet framskrider i snabb takt och nu är alla reglar klara på undersidan. Härligt!

Tog mig en liten promenad ner till stranden idag. Tyvärr kan man inte bada här då det är så mycket tidvatten så botten blir helt dyig. Det är ändå rätt fint.

Alla killarna stannade hemma idag. De fick packa, dammsuga och våttorka sina rum och till sist hoppa i poolen. Vid fyratiden bar det sedan av hemifrån för att hinna med en liten lunch och sedan ut till flyget.

Det visade sig att Firefly fyllde sex år i dag och de lottade ut en tur och returbiljett till Langkawi som en kille bakom oss vann. Kul idé.

Mateo och Thomas fick dessutom komma fram och kolla i cockpit och Thomas fick stanna kvar där när de landade vilket måste ha varit rätt häftigt!

Så landade vi på Subang flygplats igen. Thomas kom bärande på sin kudde som han haft överallt :)

Mikes mamma, Marjolein, kom och hämtade oss på flygplatsen och det var dags för alla fem killarna att säga hejdå efter en riktigt rolig resa! Det är ett gäng väldigt trevliga killar och efter denna resan känns det nästan som att ha fått fem söner till... Igår var jag på Langkawis flygplats och skickade hem Rai och idag kom jag och checkade in själv med fem killar hos samma tjej. Hon tittade lite frågande på mig och undrade hur många barn jag har :)

Lite trötta var vi allt när vi kom hem, Fredrik och jag, och det blev en tidig kväll hemma. Michi och Tobbe får njuta några dagar till på Langkawi.