En tur upp med kabinbanan

Pappa tog lite foton i morse inomhus. Kul nu när det är lite mer färdigt. Här ser man köket och matsalen...

...och här är vardagsrummet.

Idag var det dags för en tur till Oriental Village och att åka upp med linbanan för första gången. Konstigt när vi varit här så många gånger att det aldrig blivit av. Michi var uppe vid nyår med våra gäster från Rörtången.

Det var rätt fint därinne med en liten sjö och lite butiker innan man kom fram till själva linbanan.

Så bar det av upp för priset 30 RM och det var ingen kort tur. Jag brukar inte vara höjdrädd men när det gick nästan lodrätt upp ett tag så killade det bra i magen.

Man stannade först på en avsats där det redan där var vacker utsikt över bland annat Telaga Harbour.

Sedan bar det av på ben nummer två upp till toppen.

Här uppe var utsikten fantastisk och det var verkligen värt att åka upp!

Väl nere igen tog vi oss en liten promenad runt den lilla byn och pappa fick fota ett arabiskt par nere på en liten idyllisk bro.

Lite småhungriga åkte vi iväg till hotellet där vi alltid bodde förr, Frangipani, och tog oss en liten lunch. Provade den lokala rätten Beef Rendang.

Väl hemma igen hade det dykt upp ett nytt antal arbetare - inte mycket lugn och ro kring huset. Nu var det nio killar som jobbade på tomten. Två lade plattor på garageinfarten, tre jobbade med att rensa bort sly och ogräs och fyra killar borrade hål i husväggen och drog in en kabel för bredbandet.

Vid sjutiden hade lugnet lägrat sig igen och pappa och jag åkte ner till the Cliff för en drink i solnedgången.

Mörka moln hopade sig dock vid horisonten och helt plötsligt svepte kraftiga vindar in och det kom ett riktigt regnoväder av tropisk karaktär. Det bara vräkte ner! Tur att vi redan var på plats. Det kom in några stackars genomdränkta personer efter oss.

Vi hade det dock lugnt och skönt med våra goda drinkar :)

Det blev sedan middag på Brasserie, en mysig restaurang alldeles på stranden vid Pantai Cenang. En riktigt härlig dag med nyheter även för mig.